Spelar- agenterna ljuger

”Varje gång vi läser att Kim är het är rådgivaren desperat”

SPORTBLADET

Jag tror att vi måste förändra vårt sätt att se på journalistik. Vi måste inse att allt fler ljuger allt mer.

Häromveckan skrev jag att när journalister skriver om könsroller måste vi utgå från att de alltid ljuger.

Alltid.

Jag skulle i dag vilja påstå att när agenter talar med media så ljuger de ännu oftare.

Betydligt oftare än alltid.

Agentvärlden är i upplösning. Om IT-världen är i kris är agentvärlden i totalt sönderfall. De män som förr satt och fördelade procentsatser av svindlande miljonavtal sitter nu och fördelar skitsummor.

En gnutta av ingenting

Deras verklighet var sju procent av 70 miljoner – nu är det 0,007 procent av – ingenting.

Det är det vi måste tänka på.

Det är därför de ljuger mer än vanligt.

Mitt namn är James. James Bonde...

Det är det vi måste tänka på varje gång vi läser att Kim Källström ska bli proffs i all världens lag.

Eller att Kennedy ska bli proffs i italienska division tre.

Varje gång vi läser att Källström är het på proffsmarknaden kan vi utgå från att hans agent 0,007 är desperat för att ingen vill köpa hans spelare, så att han inte får några procent.

Varje gång vi läser att Pontus Farnerud är aktuell för Djurgården ska vi gissa att han har problem med att få ett anständigt kontrakt i Frankrike. För agenter ägnar sig inte åt välgörenhet. Hur fördelar de just nu hans sänkta lön där åtta miljoner plötsligt bara blev fyra lumpna miljoner om året.

Hur många procent tog agenten för att sänka den?

Varje gång ni läser att Kennedy säger att nu vill han bli proffs ska ni misstänka att absolut ingenting annat har hänt än att en reporter har ringt honom och frågat om han inte skulle vilja bli proffs.

– Ööh, va?

– Proffs, det vore väl kul.

– Ööh, jaa...

Det finns tre stora talanger i Stockholm. Källström, Kennedy och Stefan Ishizaki. Om AIK-aren hör man aldrig nåt proffs-tjafs. Många skulle säkert tyda det som att han har en fullständigt usel agent. Jag tycker snarare att det tyder på motsatsen. Han är realist.

– Ööh, ska inte Källström in nu, sa Staffan Lindeborg löddrigt i tv senast så fort något rörde sig längs långsidan.

– Va, sa Glenn Strömberg.

– Källström... snälla.

– Turbo, det är ju ett smått genialt byte just nu, sa Strömberg hjärtlöst.

Zlatan väntar på succén

Det finns ett slags provinsiellt ungdomskult i svensk fotboll. Bara för att man är ung och pigg så ska man in i landslaget. Zlatan väntar fortfarande på succén.

Strömberg undrade väl kanske varför den spelare som hade problem med tempot mot amatörerna i San Marino skulle in mot just Polen. Det var en rimlig undran. Turbo täppte till. Lars-Tommy är kanske vinnare just därför att de aldrig lyssnar på alla provinsiella förstå-sig-påare i den svenska ankdammen.

Höjdpunkten i agentbluddret den här veckan var när någon spred ut att Lazio skulle se Källström mot Polen och att de var jättesugna på Kim. Det var för fånigt för att någon skulle vilja sätta sitt namn under, så det uppgavs vara en initierad källa som sagt det.

Tjoho.

Och när Manchester United är fullständigt BESATTA av Källström är det deras svenska talangscout (!) som ligger bakom det.

Talangscout. Herregud, hur många är det som ska vara med och dela på procenten. Och lögnerna. Talangscouter tillhör hockeyvärlden. Även om de heter Tommy Söderström.

Fotbollsagenterna är inte glada.

Mitt namn är James. James Blunder...

Kunde de skulle de säkert stoppa sina talanger från att vara med i landslaget om de inte får spela.

Det kan de inte. Inte än. Lars-Tommy bestämmer fortfarande. Gudskelov. Agent 0,007 och pojkscouterna får nöja sig med att försöka bluffa media.

Agent 0,007 med rätt att ljuga.

(Notera att jag här inte ens har nämnt Beckham-såpan...)