Varför existerar det inga lesbiska fotbollsspelare?

SPORTBLADET

I mitt arbete i RFSL blev jag för en tid sen inbjuden till årsmötet i föreningen Lesbiska servitriser. Det blev ingen succé. Ingen kom.

Sannolikt för att det inte finns några lesbiska servitriser, antog vi en smula fördomsfullt.

I veckan blev jag uppringd av "Kom ut" som är RFSL:s tidning. De ville veta vad jag anser om damfotboll. De fick de. Jag erinrade mig en krönika jag skrev redan på 80-talet i Aftonbladet där jag spådde damfotbollens snara förestående genombrott.

Det tog lite längre tid.

Men det kom.

RFSL är de homosexuellas förening i Sverige. Kvinnan som ringde undrade om min syn på damfotboll och lesbiska tjejer.

- Jag tror inte det finns några lesbiska fotbollsspelare i Sverige, sa jag.

- Va, sa reportern.

- Jag tror att de mest lesbiska fotbollsspelarna vi har i det här landet är Ljungberg och Mellberg, sa jag.

Bakgrunden är enkel. Alla känner till den. Ingen pratar om den öppet.

- Varför tror du inte att det finns några lesbiska fotbollsspelare som kommit ut, sa jag.

- Jag vet inte, sa hon.

- Det kanske inte finns några, sa jag.

Lesbiska spelar inte boll

Jag visste inte vad jag skulle tro. Malmö spelade cupfinal i går och det stod Pågen på deras rygg. Vilken påg? Sånt kan man undra över. Men jag ville inte göra reportern ledsen. En tidning som heter "Kom ut" måste få leva i tron att det finns några som vill komma ut. Hur skulle den annars må.

Jag antar att det finns en enkel förklaring: Det finns inga lesbiska fotbollsspelare. Lesbiska kvinnor spelar inte fotboll.

- Ja, men det finns väl i alla fall några, sa hon.

- Nej, sa jag. Jag ville vara lite bestämd. Om vi antar att Goethe hade rätt när han sa att homosexualiteten är lika gammal som människan själv och därför kan betecknas som naturlig och att nånstans mellan fem och tio procent av alla svenskar är homofiler så förstår ni problemet.

Alla andra kommer ut

Men varför finns det inga homosexuella fotbollsspelare?

Diskrimineras flator inom damfotbollen?

Överallt annars i samhället träder gayfolket fram. I teatervärlden, i tv, i schlagerfestivaler, i Big Brother, i Fame Factory, i friidrotten, inom hushållningssällskapen, på jobbet - på varenda arbetsplats runt om i Sverige finns det åtminstone nån som är gay.

Utom i damfotbollen.

Det finns homofiler överallt i Sverige som kommit ut - utom bland damfotbollsspelarna. Det är ju sjukt.

- Jag vet, sa reportern. Jag har pratar med många fotbollsspelare men det var omöjligt att få nån att träda fram.

Inte ens Ljungberg...

- Jag vet, sa jag. Men tror du inte att damfotbollen ser ut som Sverige i det stora numera, det är ungefär lika många flator där som i överallt annars..., försökte jag.

Hon suckade tungt. Jag vet inte vad hon tänkte. Vanmakten grep sannolikt henne. Ingen ville komma ut. Klart hon deppade.

Kanske hade hon insett samma sak som jag - det finns inga lebbor som spelar fotboll.

Knappt ens Ljungberg och Mellberg. Inte ens Fredrik och Olof.

Kanske inte ens Håkan Mild.

Jag suckade också. Kanske finns det rent av lesbiska servitriser, tänkte jag.