2003 var fotbollens år

SPORTBLADET

Ett år är snart slut och ingen kan väl prata bort att det varit fotbollens år.

Inte ens göteborgare.

Det man frågar sig är ju om det kommer att fortsätta. Kommer även 2004 att vara fotbollens år? Jag är tveksam.

Om vi tittar på landslaget så är det EM nästa år i Portugal och lilla Sverige är med igen trots att man knappt fattar hur det gick till. Trots en nästan total avsaknad av svenska spelare i de stora ligorna i Europa så klarar förbundskaptenerna av att skapa ett lag av hårt arbetande medelmåttor som ändå vinner.

Men det finns anledning till oro för framtiden.

Mittfältet ekar mest tomt. Förutom en matchtränad men kroniskt sliten Fredrik Ljungberg så är Anders Linderoth och Anders Svensson långt, långt inne i kylskåpet i sina engelska lag. De får sällan spela och om de spelar byts de nästan alltid ut som syndabockar för sina lag.

Kim Källström är ett ljus. Trots att han besiktades av alla europeiska storklubbar förra året och ingen tyckte att han var intressant. Bara ett franskt bottenlag var intresserade. Mikael Nilsson och Andreas Johansson anses ointressanta.

Olof Mellberg har inte heller haft nån bra höst. Och Zlatan? Ljumskarna värker och att bygga ett EM-anfall kring Ajax fixstjärna är knappast rimligt. Allbäck? Ja, när jag läser engelska tidningar beskrivs han mest som ett problem för Aston Villas ledning. Han lär inte få mycket speltid fram till EM.

Vad har vi kvar? Ljungberg, så klart, men han är lika lite fantastisk i landslaget som han är mycket fantastisk i klubblaget. Micke Svensson? Självklart. Några unga talanger, kanske. Men en otäck föraning säger mig att vi kan ha ett helt landslag av bänknötare - plus Fredrik Ljungberg - i Portugal i sommar.

Det låter inte så kul.

Det låter inte alls kul.

Men Allsvenskan? Den kommer väl att glänsa?

Tja, kanske. Malmö FF har värvat på ett underbart sätt. Alla kommer att älska att slå MFF. Många kommer att spela med en backlinje bestående av sju man mot Malmö - så som de till Sören Åkebys ilska spelat mot Djurgården i två år. Inget är bättre för en serie än ett eller ett par bra lag som dominerar. Men vad händer om Malmö eller Djurgården eller nåt annat lag drar i väg?

Hur kul blir det för resten då?

Då kanske inte ens IFK Göteborgs eller AIK:s tappra motgångssupportrar orkar mobilisera.

Risken med allsvenskan 2004 är att det blir en klassisk och mycket tydlig uppdelning i fattiga och rika. Och de fattiga har sällan så kul som vi i media försöker få det att verka.

Sen vet man inte vad Fotbollskväll i TV 3 kommer att betyda. Förmodligen ingen positivt.

Damerna då? Där blir det väl en total guldrusch efter VM-succén?

Kanske. Jag träffade Remy Nilsson, tv-sportens chef, i en radiostudio i går och nog kunde jag tyda hans miner så att i vår satsar tv-sporten stenhårt på en ny kaxig Fotbollskväll - med damallsvenskan. Det kan bli skitbra.

Men damfotbollen är inte så het som vi i media vill få den att verka. Derbyt Hammarby-Djurgården/Älvsjö lockade 3 000 direkt efter VM. De jublade uppenbarligen inte - för matchen efter hade Hammarby 184 åskådare (!).

Omgångarna efter VM drog de flesta matcher faktiskt under

1 000 personer. Åtta av 18 matcher drog under 500. Mitt under vildaste damfotbollshausse. Så kan det gå.

Damfotbollen har en lång marknadsföringsväg att gå. Hoppas att de ansvariga insett det. Arenorna kommer inte att fyllas automatiskt i vår.

Glömde jag nåt bekymmer?

Visst ja, Trelleborg är tillbaka. Det är nästan lika surrealistiskt som att BK Häcken hade en bild på ett vintrigt Ruddalen (!) på sin hemsida dagarna kring jul.

Peter Käck