Slutspels- skägg?

Lasse Anrell: Inte på alla ställen

SPORTBLADET

Jag vet inte vad ni tycker men frågar nån mig så skulle jag svara att det senaste årets viktigaste svenska idrottshändelse var att TV 4:s dokusåpa om Mif Redhawks floppade.

Jag jobbar på den här lilla rosa tjejen och jag vet hur det hade blivit annars: vi hade fått ägna oss åt att skriva om Naken-Chocker, Sex-Kupper, Homosex-Bråk eller försöka hitta tecken på att nån spelare hade flytt i panik från efterfesten för att han blivit sextrakasserad.

Det hade inte varit roligt.

Hade någon tagit den lilla rosa flickan på allvar efter det? Bra fråga.

Tänk om Mif-såpan blivit en succé. Hade vi kunnat se löpsedeln "Daniel Rydmarks bröst växte i direktsändning" då?

Antagligen. "Sex-kupp mot Jörgen Jönsson". Huh. Jag går omkring i omklädningsrummen konstant just nu när det är slutspel. Alla är nakna.

Färjestad har en kvinnlig massör som knådar de mest intima ställen. Det ser helkul ut. Det gör ont på spelarna.

De spelar Lena Ph överallt. Spelarna är nästan alla rakade där pojkar inte alltid varit rakade. De ser ut som småpojkar. Kanske det underlättar massagen, jag vet inte och vill inte veta. Man är ju inte med i en dokusåpa eller i schlager-SM. Men det kanske skaver mindre på pungen. Jag vet som sagt inte. Inget slutspelsskägg där inte.

Per Mårts såg skamsen ut

Inte ens lite stubb.

En kvinnlig journalist från Borås försöker göra en intervju. Hon vill att någon ber en spelare komma ut från omklädningsrummet. Hon väntar snällt och en smula blygt ute i korridoren.

-Vem?

-Ja, en påklädd.

Pär Mårts har pratat med pressen och klär av sig inne i omklädningsrummet. Den fina svarta reklampolotröjan åker av och han ska äntligen få duscha. Jag hinner inte vända mig bort, man vill inte se gamla tränare nakna, jag hinner inte vända mig bort förrän jag ser att hans underställ har ett stort AIK-märke.

Mårts ser att jag ser och han slår blygt ner blicken. Han uppbär ju trots allt en, visserligen liten men ändå, lön från HV 71.

-Hallå, vrålar jag. Hallå, vad var det där?

Vem är egentligen Jämtin?

Mårts ser lite skamsen ut. Vägrar veckla upp sparkdräkten och visa märket. "Äh, vadå, det var inget...". Fotograf Allard hinner inte med. Det var bara en bråkdel av en sekund. Sen var momentet över. Vi går vidare och låtsas som om inget hänt.

Tåget går hem. Sitter och lyssnar på radio i hörlurar. Infinite Mass nya superhit om Number One Svartskalle spelas igen. Jag sjunger förtjust med i refrängen. I´m gonna be your number one svartskalle." Grym låt. Inget komp hörs. Bara jag.

En ung kille svensk med rötter i Indien går förbi i vagnen. Han tittar konstigt på mig. Ny match. Jämtin får hjärnskakning.

Välförtjänt tycker många.

Efter matchen går jag fram till Jämtin och frågar hur det känns.

-Bra, säger han.

-Kan du spela nästa match?

-Ja, absolut.

-Var det ingen hjärnskakning?

-Va? Hjärnskakning? Det var Jämtin, han är... där.

Morsning. Jag stod visserligen bakom honom och frågade. Men nog borde jag känt igen Jämtins fasta rumpa efter alla samtal vi haft. Men Skröder är ganska lik stockholmaren. Och pratar inte norska.

Jag kände inte igen dig orakad, borde jag kanske sagt.

Skröder hade avgjort matchen. Hela scenen påminde mig lätt om när jag var på slutspel i speedway i Västervik och efteråt glad i hågen gick fram och sa grattis till - lagledaren för dom som just blivit utslagna. Borde kanske ägna mig åt dokusåpor och schlager-SM istället.

Får äntligen in Radiosporten på tåget. Zlatan hos Christian Olsson. Äntligen ställer han frågan alla undrar över:

-Du har massor av plåster i ansiktet" hur kommer det sig?"

-Ja" Du får fråga din fru""

Han kunde frågat en massa ärrade hockeyspelare eller deras massöser också.

Lasse Anrell