Järnridån riven runt dopnings-USA

Lasse Anrell: …det sörjer bara Expressens ledarsida

SPORTBLADET

USA:s idrottsmän skakar på huvudet. De fattar ingenting. Jag har pratat med många under de nio år jag bevakat friidrottscirkusen.

De tycker antidopningsarbete är lite löjligt, lite kärringaktigt, lite omodernt, lite okapitalistiskt, lite fånigt.

Ungefär som att kräva att Miss Universum inte ska få ha silikon i brösten.

Numera granskar de amerikanska tidningarna dopningen ihärdigt. De skaffar sig kunskap och vågar skriva saker trots den stora risken för att bli stämda. Det tyder på att de har på fötterna mot Tim Montgomery och Marion Jones.
Numera granskar de amerikanska tidningarna dopningen ihärdigt. De skaffar sig kunskap och vågar skriva saker trots den stora risken för att bli stämda. Det tyder på att de har på fötterna mot Tim Montgomery och Marion Jones.

Friidrott är ett yrke. Ett yrke kräver ibland att du går över lik för att lyckas. Ibland till och med sitt eget lik. Det är en risk man får räkna med. The american way.

Amerikanska media delar inte den åsikten.

De journalister jag pratat med under åren är nästan utan undantag okunniga om dopning. Men de vill veta mera; de frågar mycket för de vet mindre än en normal svensk sportjournalist. Och det är ganska lite, kan jag meddela.

Amerikanska friidrotten förstår inte

Men vissa amerikanska tidningar har bytt linje och granskar nu dopningen i friidrott lika ihärdigt som USADA. De gör det sannolikt som en bricka i det spel som just nu bedrivs mot Balco och vissa coachgrupperingar. Men ändå, de skaffar sig ett kunnande och framförallt vågar de skriva saker, trots att de vet att risken för att bli stämda om de är snett ute är astronomisk.

Det tyder på att de har på fötterna mot Marion Jones och Tim Montgomery.

Men det finns ett allvarligt problem med den amerikanska dopningshärvan som just nu skakar hela friidrottsvärlden.

Problemet är att den amerikanska friidrottsvärlden inte förstår den. Den har aldrig riktigt accepterat att man inte får dopa sig. Förutom Expressens ledarsida så är det bara amerikanska idrottare som öppet brukar deklarera att dopning bara är ett av de sätt man kan använda sig av för att förbättra sig i sitt jobb.

Marion Jones pratade om det förra veckan:

-Ingen ska få ta ifrån mig rätten att utöva mitt yrke.

Kelli White sa samma sak i Paris när jag lyssnade på henne efter den dopningsskandalen i VM.

Inte så smart sagt av Klüft

Det Marion Jones menade var alla rykten - och lösa avslöjanden om rykten - i amerikanska media. Hon har ju inte åkt fast i någon test så hon ansåg sig fredad. Det var hon inte, visade det sig.

Det mest fascinerande med den här senaste dopningshärvan är att USADA visat sig vara såna fanatiska och framgångsrika dopningsbekämpare. USA har ju ända fram till nu varit katastrofalt dåliga på att hålla efter sin egen dopning. Plötsligt är de världsklass.

Det är en överraskning.

Carolina Klüft sa i går i en intervju att minsta ryktesspridning om henne skulle få henne att sluta med friidrotten direkt. Jag vet inte om det var så smart att säga så. Dels för att det säkert redan finns en hel del rykten om henne - det finns det alltid om framgångsrika människor - dels för att hennes uttalande säkert kan sätta igång tankar hos en friidrottsvärld som tycker att hon är lite för överlägsen.

Carolina Klüft har ju ansetts som en perfekt talang med en perfekt kropp för friidrott.

Detsamma har man sagt om Marion Jones. En baskettjej som gick över till en sport där det fanns lite mindre konkurrens och där hennes balanserade kropp fungerade bättre.

Bara Expressens ledarsida sörjer

Om Jones sa man att hon nog var ren men att hon valde väldigt konstiga pojkvänner. Simningens Inge de Bruijn, ungefär. Duktiga idrottskvinnor har en märklig förmåga att välja dåliga pojkvänner - och nu menade jag inte dej Carro, jag vill verkligen poängtera det - som drar ner deras rykte i skiten.

Järnridån runt det dopningsglada USA är riven för tillfället. I alla fall vad gäller Balcos dunderhonung.

Det sörjer bara Expressens ledarsida.

Hur det går med järnridån kring Balkan och särskilt Grekland får vi veta i augusti. Balco jobbade mycket målmedvetet mot just Grekland, jag har sett deras grekiska säljsajter. Nu finns inte Balco längre. Finns de grekiska friidrottsundret kvar?

Det får vi veta i Aten.

Lasse Anrell