Bojkotta Tre Kronor – för rättvisans skull

SPORTBLADET

Bojkotta Tre Kronor.

Finns det en enda svensk hockeyspelare kvar med en antydan till ryggrad, ska han självklart vägra spela i landslaget i vinter.

Fakta i målet är följande:

Tre spelare går ut en kväll under en turnering. De dricker ytterst lite. En av dem dricker coca cola. De går hem med en kvinna som visat stort och tydligt intresse för Andreas Lilja. De har nån sorts samlag. Alla fyra.

Dagen efter vaknar kvinnan på förmiddagen. Hon mår inte bra. Lilja ser hon inte till. Han försvann i gryningen till sin roommate Thomas Rhodin.

Kvinnan körs iväg. Inte på något trevligt sätt. Hon mår inte bra. Hon har ont. Hon går till doktorn som förstår varför hon har ont. Hon uppmanas polisanmäla ett sex som uppenbarligen varit omfattande. Hon minns nästan inget.

Spelarna hämtas av polis och förhörs. De missar en match på det. Efter det kastas de åt vargarna. Nu vill varken förbund eller någon annan hamna i deras fall. De namnges. Orsaken blir snabbt offentlig. Först av förbundet, sen av tv.

Fängelselika kläder

Dagen efter tvingas de fram på en presskonferens. De tvingas svara godag yxskaft trots att de inget har att säga. Det är en av de värsta presskonferenser jag sett. Mitt under brinnande drev tvingas de gå ut i fängelseliknande kläder. Det är bilder spelarna kommer att få leva med resten av sina liv. De kommer att visas i tv gång på gång. Hade förbundet haft is i magen hade spelarna och deras familjer sluppit det rotande i såren gång på gång på gång på gång.

De har den genuint loje Leif Silbersky som advokat. Han arrangerar en usel presskonferens till – med TT.

Silbersky försvarade en gång en före detta kollega till mig som var anklagad för våldtäkt. Silbersky överklagade domen på ett års fängelse. Hovrätten dömde till två. Så kan det gå.

Kollegan är nu omgift med kvinnan som anklagade honom. Så kan det gå.

Efter ett halvår är nu rättsstaten klar med hockeyspelarna. De var oskyldiga.

Vilka var då skyldiga?

Jag läser en artikel i DN som antyder att kvinnans målsägarbiträde, advokat Johan Åkermark, är rätt trött på fallet och han säger klart ut att han inte tänker delta i något överklagande eftersom kvinnan inte minns nåt.

Kvar står media, spelarna och förbundet. Alla med sina tvättade halsar synliga, men några med fötterna djupt nere i skiten.

Spelarna var väl de som snabbast tog sig upp till en anständig nivå. De var ju tvungna. För dem fanns inga nya rättsfall eller matcher att gotta sig åt.

Media har en del att diskutera. Varför är reglerna för namnpubliceringar så olika i mellanmjökslandet Sverige. Varför skyddas kvinnomisshandlare medan snuskgubbar pekas ut? Jag tycker också att media ska fundera över hur man hanterar moralpanik i ett mediaklimat som alltmer ägnar sig åt att, i närmast total panik, kasta all moral över bord. Skulle spelarna korsfästas i stället för redaktörerna i vintras? I så fall var ju spelarna rena Jesusfigurerna. Jag vet att det låter långsökt, men fundera lite på det.

Och förbundet.

Nobben av förbundet

De lallande englundarna sitter som darrande asplöv och försöker med skräckblandad förtjusning hålla ryggen fri. Avstängda ett år till. Usch och fy. Spelarna vill ha ett möte med förbundet. Någon herr Englund säger nej. Nobben. Han vill inte beblanda sig med de förtappade. Han vill inte att smutsen från dem ska stänka upp på hans fina kostym.

Det är patetiskt.

Tre Kronors varumärke är skamfilat. Nu blir det värre. Förbundet hoppas slippa den här skandalen i media på det här sättet. Jag lovar att det kommer de inte att lyckas med. Det ska jag se till. Ett justitiemord är ett justitiemord.

När tre spelare som av samhället bedömts som helt oskyldiga förklaras som pestsmittade av ett förbund bestående av en massa fega män som alla verkar heta Englund så är det vår förbannade plikt att säga ifrån.

Och det är övriga spelares förbannade plikt att bojkotta det där laget tills englundarna ändrat sig.

För: Sverige är en rättsstat.

Utom i Englund territory.

Känns som om Lagrell borde ha en åsikt om Ijehhärvan snart.

Efter att ha läst Mats Hård hela helgen kan jag säga att det var ovanligt enkelt att säga vem som skrivit bloggen. Herregud, jag har närt en orm vid min barm.

Carolina Klüft är tvåa i världen i år. Det känns lite ovant och lite märkligt att skriva det.

Veckans trevligaste rubrik hade SVT-text:

”Kaka får maka”.

Heja Milan.

Nadal – äntligen har tennisen fått en ny Borg.

75 000 för EM-guld. Köp nåt vettigt för pengarna, damförbundet.

När jag såg bilden på herrlandslaget i sina rosa band kom jag av någon anledning osökt att tänka på förra julens succékomedi i tv: Var är Zlatan?

För övrigt anser jag att frågan måste ställas: hade Gidde Palema gett fan i den där plinten – hade han vunnit Elitloppet då?

lasses lista - här är veckans 10 hetaste svenska sportprofiler