Är det inte dags för Lucic-hysteri?

SPORTBLADET

En av de märkligaste svenska idrottskarriärerna är på väg att gå mot sin kulmen i VM i sommar.

Han har varit med sen klassiska VM 94.

Från att ha varit reserv den gången har han gått hela den mödosamma vägen mot dominerande stjärnstatus 2006.

Vem?

Teddy Lucic, förstås.

Det var ett mejl från Jesper Forslund som fick mig att inse det.

– Kom att tänka på, att det är lite lustigt hur Teddy Lucics roll i landslaget har förändrats mellan de mästerskap han har varit uttagen till, skrev Jesper. Och han har ju rätt.

Teddy var med 1994 i det berömda laget som grävde brons i USA.

Ja, han var inte med från början.

Jag tar fram lagbilden som Aftonbladet publicerade inför VM. En samlarbild som skulle visa sig bli historisk. Teddy är inte med. På en av bronsbilderna, däremot, är han med. Plirar in i kameran. Ser glad ut. Han hade kallats in akut eftersom Janne Eriksson blev skadad. Teddy gick hemma och var arbetslös, åkte över, spelade inte en minut i VM, men tidningarna skrev mycket om att han ändå fick bronsbonus. Mycket pengar för en arbetslös kille från Frölunda.

Men Teddy var bra på träningarna 1994.

Precis som Henke Larsson som också var med i truppen, men som till slut fick spela tack vare alla skador och avstängningar som laget drabbades av. Och alla minns ju Larssons mål mot Bulgarien, en svensk klassiker och dags för tidig Henke-hysteri.

Men nån Lucic-hysteri blev det aldrig.

Märktes inte

Nästa gång jag hittar hans namn i rullorna är i EM 2000 i Holland/Belgien.

”Reserv, fick spela lite”, skriver Forslund och jag minns det inte annorlunda. Svenska laget spelade dåligt och Teddy närvaro märkte jag aldrig av, trots att jag var på plats.

VM 2002 i Japan/Korea var situationen en annan. Då var Teddy en nödlösning som vänsterback och gjorde vad som skulle kunna beskrivas som en liten succé. Det talades om att hans markeringsspel var av högsta klass, att han läste spelet så bra att han kompenserade sin brist på snabbhet på det sättet.

I EM 2004 var läget delvis detsamma.

”Högerback, inte lika mycket nödlösning, men alternativ saknades (skadades visserligen)”, skriver Forslund.

Och nu är vi framme vid 2006 och det är VM i Tyskland och Teddy Lucic framstår alltmer som en av våra absoluta nyckelspelare. Han är självskriven som mittback i förstauppställningen och alla talar om honom som en garant för att vårt försvar ska hålla ihop på den här höga nivån. Diverse plågsamma försök med andra spelare med namn som Hansson och Persson har fallit påfallande dåligt ut. Det är Lucic och Mellberg som är garanterna för att vi ska kunna spela på den här nivån. Och med tanke på bristen på ytterbackar så är det alldeles uppenbart att utan Lucic så är det risk att det svenska laget blir ett korthus i VM.

Hur blev det så här?

Hur blev nödlösningen en nyckelspelare?

Det är en intressant fråga. Hur kunde en spelare som varit en nödlösning i tio år plötsligt vara en som vi inte klarar oss utan? Är det de andra som blivit sämre – eller Lucic som blivit bättre?

Mer rutinerad

Jag vet inte, men jag har en bestämd känsla av att Lucic håller ungefär samma nivå som han gjort i alla år. Lite smartare dock, lite mer rutinerad. Men det är naturligtvis ingen slump att han bara spelar i allsvenskan och att han inte ens spelar i ett lag som IFK Göteborg.

Samtidigt är det kanske också själva förklaringen till hans storhet; ingen märker den. Han verkar utan att synas. Fotbollens Wallenberg. Hans spel är så självklart och diskret att hans hemkomsts storhet gick IFK Göteborgs näsor och plånböcker förbi. IFK ville ha spektakulära stjärnor och var beredda att dribbla lika mycket med pengar som med fötter.

Sex miljoner – bah.

Vad fick Teddy? En väska, lite schampo och kanske ett par hundra tusen spänn. Följden? IFK spelar i ett rättsligt och osportsligt träsk medan Häcken är ett stabilt mittenlag.

Och snart är det VM och Teddy är vår man.

Heja Häcken, heja landslaget.

Dags för lite Lucic-hysteri, kanske, svenska folk?

Har Elfsborg tio poäng efter fem matcher vinner de SM-guld.

Vem skrev det inför allsvenskan?

Det var jag. Efter fem omgångar har de elva poäng...

Det är bara ett år sen AIK gjorde allt för att bli av med Boateng.

”Selakovic, tappa inte tvålen.”

Jag vet inte om det var bra eller dålig timing av Djurgårdsklacken, apropå den senaste homodebatten inom svensk idrott.

För övrigt stör det mitt rättsmedvetande oerhört mycket att man kan komma undan med grov kriminalitet som IFK Göteborg och svindlande usla affärer och skulder som Örgryte – medan ett lag som Örebro SK med små, små, lagliga skulder flyttades ner en division.