Hur verkligheten blev kluven i Åre

SPORTBLADET

Jag har precis kommit tillbaka till huvudstaden efter 15 dygn i Åre – detta lilla förtjusande Stureplan Light på den jämtländska landsbygden.

Hinner knappt hem innan jag skickas till Malmö av fru Thorén, min högvördiga chef. Hamnar mitt i det värsta snöovädret sen mannaminne. Hela Skåne är en enda stor lavinfara.

Går på bio i stället. Ser Darling. Wow. Vilken fantastisk film. Där kan vi tala om mörk Stureplansångest. Den filmen kommer inte att gå bra i Åre, tro mig...

Darling är briljant. En tjej med en enda min – och den är perfekt. Klassresan neråt – så bra kunde den tydligen skildras. Scenerna på McDonalds är klassiker. Teliareklamen som film. Se den.

Men sen försöker jag samla mig och göra en slutbesiktning av Åre.

Var det kul? Var det bra?

Jag tror nog att det var både bra och ganska kul ibland. Folk var vänliga. Kexchokladen var god. Funktionärerna var milda. Sponsorerna var nöjda.

Själv tycker jag kanske att det måste vara lite konstigt att vara elitidrottare och ha en massa vinpimplande sponsorer med på alla lagmiddagar och samlingar.

Var man tittade såg man dessa landslagsdressklädda, lite rödmosiga sponsorer i hasorna på sina idoler.

Behöver få må lite bra

På Arlanda blev jag påhoppad av en man i snygga kläder vid bagagebandet.

– Jag måste säga att du har en väldigt trist attityd, sa han.

– Jaha, svarade jag dumt.

– Ja, jag menar det du skrivit och sagt om Åre, det är så... trist.

– Jag skrev ju bara vad jag upplevde.

– Ja, men det var ju lögner och trist attityd.

– Lögner?

– Ja, det där om fulla sponsorer i landslagskläder som du sa på SVT.

– Det var ingen lögn, jag beskrev vad jag såg. Göteborgsposten skrev samma sak.

– Det var så trist. Sånt där kanske imponerar på dina kompisar, men inga andra.

– Nähä.

– Du, det är så typiskt svenskt. Men du ska tänka på att om man som sponsor betalat 19 miljoner så behöver man kanske få må lite bra.

Han gick tillbaka till sina kompisar. Tittade lite trött på mig ibland. Såg ganska bedrövad ut. Jag förstår honom.

Har man betalat 19 miljoner så behöver man absolut få må lite bra. Vem är jag att missunna någon som betalar så höga biljettpriser att få må lite bra och mysa med Anja?

Journalistiken då – hur var den i Åre?

Så där, va. I vår succéserie ”Bakom rubrikerna” ägnar jag mig den här gången åt undersökande journalistik av alpin typ.

Schizofren journalistik

Jag valde en av Sportbladets konkurrenter, som har bett om att få vara anonym. Diagnos: Journalistiken var lite schizofren. Rubriker, text och verklighet kändes kluvna. Häng med.

Rubrik:

”DEN HEMLIGA GULDPLANEN

Specialgranskning av fartbacken ska hjälpa Anja”

Det betydde: De skulle åka och titta lite på backen – så där som alla skidåkare gjort sen Stenmarks tid och antagligen ändå sen Snömannens tid.

Rubrik:

”PSYKDRAMAT

Jens Byggmark flydde efter uråkning”

Det betydde: Efter loppet frös han och gick in i kuren till de andra åkarna.

Rubrik:

”NU SKA HON SKYDDAS

– Får inte bli sjuk igen, *Träffar inte familjen *Ger färre intervjuer *Äter i eget rum”

Det betydde: Hon levde precis som vanligt. Satt i TV 4:s morgonprogram samma dag med en massa snoriga dagisbarn i knät och grillade korv. Presskonferens senare på dagen med hundratals ännu snorigare journalister och pappa Anders.

Rubrik:

”BYGGMARK VARNAS AV LÄKARNA

– Svenska guldhoppet tränade sjuk helt utan tillsyn.”

Det betydde: Var lite snorig när han åkte skidor, skojade med journalisterna på presskonferensen samma dag. Vad roligt att du lever, sa jag. Ja, jag har vaknat upp ur min koma nu, sa han.

Rubrik:

”BORSSÈNS PSYKNING”

Det betydde: Hon sa på presskonferensen att hon kände sig i bra form. Huvva. Alla konkurrenterna darrade.

Rubrik:

”HÄR FLYR STENMARK

– Publikkaos - polis tvingades rädda stjärnan från fansen”

Det betydde: Stenmark hade jättekul på efterfesten efter välgörenhetsåkningen. Han var en av dom som lämnade festen sist av alla.

Och så vidare.

Hörde den slutgiltiga definitionen på alpin sport i Åre:

– Åket tar 50 sekunder, man ser de sista fem sekunderna live, när det är klart har inte ens Stig Strand fattat vad som egentligen hände.

För övrigt anser jag att Peter Forsbergs straff var lite sorglig att se.

Lasses lista - här är veckans 10 hetaste svenska sportprofiler

Foto: BildBYRÅN

Lasse Anrell