Hellre en Munir Rhawi än två Lars-Åke Lagrell

Läs Anrells söndagskrönika

SPORTBLADET

Veckans mest hängda heter Munir Rhawi – Assyriskas säkerhetschef som sa de bevingade orden att det var domarens fel när en huligan stormade planen och höll på att göra en Terror-Tommy.

Måste Rhawi hängas?

Nej, jag tyckte snarare att det var ganska skönt att höra en människa som vågade visa känslor.

Det var naturligtvis dumt sagt.

Fel, tokigt och vansinnigt.

Men jag ställer mig inte bakom kraven på att Munir Rhawi måste få sparken.

Jag ställer mig inte ens bakom kraven på att han skulle vara veckans riksbuse. Munir Rhawi var under chock, han hade misslyckats med sitt jobb, en maskerad ung man (antar jag) tog sig in på planen och sprang mot domaren och TV 4:s bilder var knivskarpa; en sällsynt alert fotograf uppfattade huliganen och fångade in honom, trots dramatiken kring utvisningen. Det är en av årets bästa sportbilder. En vi kommer att minnas i framtiden.

Munir Rhawis jobb var att se till att inget sånt kunde hända.

Trots det hände det. Varför skulle just Munir Rhawi vara i balans då?

I dag mår någon annan illa

Vi som sett ledare som tappat ansiktet efter så enkla saker som en eller annan förlust, så vi borde veta hur svårt det kan vara att vara politiskt korrekt.

I dag vid femtiden kommer någon annan att må illa. Kanske redan tidigare, om domarna gör fler tokiga saker. Kanske fortsätter domarna att sno poäng från Elfsborg. De har redan blivit bestulna på fyra den här hösten. Två mot AIK, två mot Helsingborg.

Jag tycker verkligen att vi måste lära oss acceptera att även ledare får vara annat än mediatränade maskiner. De måste inte alltid säga förutsägbara plattityder á la Lagerbäck.

Den dag vi bara har såna ledare blir sporten så tråkig att vi kanske till och med förlorar intresset.

Hellre en Munir Rhawi än två Lars-Åke Lagrell...

Har Elfsborg tio poäng efter fem omgångar vinner de allsvenskt guld, skrev jag inför seriestarten i våras.

Det hade de.

l?l?l?

Jag hyllade också Sveriges journalistiskt mest spännande lag AIK och skrev: ”Kommer Rikard Norling att få ångra sitt uttalande om att AIK ska ta guld i år?”

Han sa faktiskt så. Jag hade glömt det. Jag antar att han sa det mest för att visa en vilja och attityd som han trodde skulle smitta av sig på egna laget. Det märkliga är att det funkade. Allsvenska topplaget som blev ett superettanlag visade sig plötsligt vara ett allsvenskt topplag igen. Utan större förändringar.

Och Daniel Tjernström, som inför säsongen i superettan (!), av många experter ansågs vara för långsam  håller nu ett högt allsvensk tempo.

Jag antar att det säger lite om Tjernström och mycket om allsvenskan.

Å andra sidan är det oerhört svårt att analysera Henke Larssons insats den här hösten. När en världsspelare kommer hem och spelar som en högst normal allsvensk spelare – vad tyder det på? Att Henke varit lat – eller på att allsvenskt försvarsspel håller världsklass.

Eller båda delarna?

Kommer Afonso och Skoog att fungera ihop? Det är årets viktigaste fråga för om de gör det så kommer de andra lagen att vara chanslösa, skrev jag.

Svaret vet vi nu. Skoog och Afonso var årets Mållgan.

Årets sämsta analyser: alla experter som krävde att Kalle Svensson skulle in i landslagets startelva – just när han floppat i Glasgow Rangers.

Kommer Pontus Wernbloom att få det där typiska andra mellanåret i karriären, undrade jag. Det fick han.

Fast Henke var ju bra när han knockade Jönsson. Det var han.

Vem scoutade Raoul Kouakou?

Årets glaslirare – Johan Mjällby.

Årets bästa:

1. James Keene.

2. Ari da Silva Ferreira.

3. Sebastian Eguren.

Årets sämsta:

1. Quirino

2. Quirino

3. Quirino

Årets artist: Quirino som när han kom till Djurgården sa:

– Jag spelar som Adriano.

Morsning.

Årets floskel:

– Vi tänker inte tillåta att fotbollen ska avgöras utan planen.

Lars-Åke Lagrell några veckor efter att han drog tre poäng från Hammarby.

Årets kalkon: alla usla gräsplaner i våras. Och nu, kära vänner, är vi bara några veckor från den härliga rafflande, engagerande, superviktiga, sexiga, livsavgörande och sköna Royal Liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiig.

Jippi.

Hade Björn Runström stannat i Sverige hade han fått gå på guldfest i kväll.

Domarna har varit sämre än nånsin i år.

Årets neeeeeeeeeeej:

Tjongavallen är tillbaka.

Lasses lista – veckans 10 hetaste svenska sportprofiler