Lagerbäcks mittfältsstrategi?

Nej, al-Jazira-sporten ville prata ABBA

SPORTBLADET

STOCKHOLM/PARIS. Äntligen ringde al-Jazira.

Jag har varit med i snart sagt alla tv-program hos snart sagt alla tv-bolag i hela världen, men äntligen ringde al-Jazira.

– Are you mister Lasse, sa en röst från ett arabiskt landsnummer.

Tror jag det, svarade jag.

Du och jag, Usama bin Laden,

Tror jag det, du och jag mr Lasse.

Rysk, amerikansk, tysk, engelsk,

japansk, fransk, italiensk tv – jag har gjort rubbet. Jag har gjort morgon-tv i Sverige sen morgon-tv startade tidigt 90-tal på Storängsbotten.

Allt har jag gjort – men kollega med Usama bin Laden har jag aldrig varit.

Tills i onsdags.

Det började med att arabmannen ringde. Han presenterade sig som redaktör på nyhetskanalen al-Jazira. Den arabiska motsvarigheten till amerikanska CNN. Nyheter dygnet runt. Nån miljard tittare.

– Are you mister Lasse, frågade han ödmjukt.

– Yes, svarade jag försiktigt.

– Are you mr Lasse, the most important journalist in Scandinavia, fortsatte han.

– Nåja, sa jag.

Han insisterade. Jag slutade villigt protestera. Ibland ska man inte prioritera att ifrågasätta. Kanske i särskild grad inte när al-Jazira ringer. Kanalen som Usama bin Laden brukar använda när han kommunicerar med omvärlden och skickar ut sina tal om vad han just gjort eller tänker göra. Det antas, som ni vet, att han kommunicerar från någon pakistansk bergshåla eller möjligen från Afghanistan.

Sportmagasin om fotbolls-EM

Mannen bröt också på någon pakistansk dialekt hörde jag. Lät lite som Billy Butt. Han förklarade sitt ärende:

Han ledde ett magasin om sport.

– Så pass, sa jag.

– Ja, vi gör just nu en serie om fotbolls-EM och jag skulle vilja att du är med oss live på länk från Stockholm. Is that possible for you?

– Eeh, det tror jag väl.

Jag grubblade omedelbart på problemet. Jag är inte van att prata fotboll på engelska. Vad heter backlinje? Vad heter nederlagstippade? Skulle Usama lyssna? Svåra frågor.

– Are you there mister Lasse?

– Yes I’m here.

Vi gjorde upp om tid. Och några dagar senare gick jag till studion, ett stenkast från Hard Rock Café.

– Hur känns det att vara kollega med bin Laden, sa mannen i studion.

– Bra, men säg inget till Condoleezza Rice, svarade jag.

Han berättade att hon och hennes säkerhetscrew på 27 man hade varit inbokad veckan före. En annan kollega. Du och jag Condoleezza, tänkte jag. Tror jag det.

Talkshowen började. Jag hade med mig min barnbok om fotboll på arabiska som jag skrivit, men den var måttligt intressant. De var mera ute efter min syn på ledarskap. På mr Lagerbäck och mr Zlatan som grälat. Jag fick frågorna på arabiska, de översattes snabbt engelska och jag hörde tyvärr bara slutet på det engelska och fick gissa bäst jag kunde vad frågan var. Det var ganska kul.

Så blev det paus.

Reklam, kanske, jag vet inte.

Den löddrige programledare kom snabbt in och sa:

– Mr Lasse, det är en sak jag bara

måååååååste få fråga.

– Okej, sa jag tvekande.

Fanatisk ABBA-fan

Jag anade att det skulle handla om något dramatisk. Världsherraväldet eller nåt. Kanske om hemligheten med Lagerbäcks mittfältsstrategi eller syn på åldrandets estetik.

– Mr Lasse, Hur är läget med ABBA?

– ABBA? sa jag förvånat.

– Yes, jag har läst att en av dom är död, stämmer det? Hela min ungdom var jag en fullständigt fanaaaaaaatisk ABBA-fan. Jag blev så ledsen.

– Nja, det var en av trummisarna, inte de reguljära medlemmarna, sa jag på oklanderlig engelska. Jag berättade om mina möten med ABBA, hur trevliga de var. Jag intervjuade alla fyra i mitten på 80-talet. Det var en stor nyhet då. ABBA hade bojkottat Aftonbladet i åratal – som vilka Zlatan som helst.

Fyra djupintervjuer. Benny ringde och var vansinnig över rubriken. Frida ringde och ville bli intervjuad igen.

Jag förstår, sa al-Jazira-mannen med stora öron (hörde jag).

– SOS, vilken låt, suckade han och jag tror vi missade att reklambreaket var över, för sen blev vårt samtal inte riktigt sig likt.

Han tänkte på ABBA. Jag tänkte på Frida. Ingen tänkte på fotboll längre.

Han samlade dock ihop sig till slut och återgick pliktskyldigast till att fråga om försvarsspelet i EM. Men det var för sent.

Och vad nederlagstippad heter på engelska vet jag fortfarande inte.

Och inte om bin Laden kollade i sin grotta i Pakistan heller. Han kanske satt och lyssnade på SOS, vad vet jag.

Man kan gnälla om TV 3:s Zlatan-intervju men den var ju sensationell: bilder i nya

huset, bilder i lägenheten i Milano, bilder på sonen, bilder på mammans kompisar. Gav en ny, djup syn på Zlatan. TV4 och even-

tuella andra som tackade nej eller aldrig fick frågan kan bara fortsätta sura.

Zlatan har rätt: Fredrik Stoor borde få spela.

Problemet med buande publik på landskamper är nog att det inte längre är några vanliga människor på matcherna utan bara bortskämd, lite ölupprymd företagspublik.

Har man gjort ett mål på en hel säsong kan man knappast vara förvånad över att man blir petad.

Jag har svårt att se Svennis äta taco.

Emma Greens nya frisyr är sensationell.

Zlatan har rätt II: Sebastian Larsson borde också få spela.

Finns det verkligen nävgröt med fläsk i Mexiko?

För övrigt anser jag efter att all internationell politik egentligen bara handlar om

en enda sak: makten över Jerusalem.

FAKTA

LASSES LISTA

1. Reneé Nyberg

Ett alldeles strålande program med Zlatan. Bra bilder, bra snack, bra kontakt. Alla som gnäller har inte fattat någonting.

2. Zlatan Ibrahimovic

Om jag var Zlatan och hans lilla fru skulle jag måla om mitt hus i Malmö så fort som det bara går. Skära hus känns lite Bert Karlsson.

3. Carolina Klüft

Hon har bytt teknik och det såg verkligen ut som om hon har fått ett nytt häng i själva hoppet. Medaljhopp i OS? Ja, absolut.

4. Josefine Öqvist

Det är inte så ofta man hör talas om henne nu för tiden, den gamla fixstjärnan. Men hennes två mål mot Umeå var verkligen högsta klass.

5. Kim Andersson

Det talades om coacher hit och coacher dit, men den viktigaste frågan måste ju vara: vad gjorde Kim mot Island? Varför spelade han vidare?

VECKANS MAIL

Det talades om coacher hit och coacher dit, men den viktigaste frågan måste ju vara: vad gjorde Kim mot Island? Varför spelade han vidare?Jävla gnällande om östeuropeiska lag. Rumänien, hallå? Hela jävla världen – utom Sverige – höll på dem, då den där gången. Av ett skäl. De spelade underhållande fotboll. Unlike Sverige.

Sverige är ju inte direkt ett förstaval om man vill se underhållande hockey eller fotboll. Tvärtom. Svenskt gnetande hör nog till det mest tråkiga man kan tänka sig. Jag menar allvar, fegspel, spel på resultat, taktiska förluster... Detta är lagsport-Sverige. Inte något som får det att vattnas i munnen på andra än svennar.

Fördomar (du har knappast sett varken Rumänien eller Schweiz spela på några år) är alltid irriterande.

Och när det gäller schlager-EM. Who the fuck cares? Löjligt att ens använda bokstavskombinationen EM i detta sammanhang. Sverige torde vara det enda jävla landet i Europa som har så pretentiöst synsätt på denna pajastävling. Säger väl ett och annat om landet iofs.

Thomas Långbacka

CITATET

”Sedan Kim Andersson anlänt till Kiel har han haft en spikrak kurva uppåt”.

Maguns Grahn, expertkommentator SVT.

KLASSIKERN

”VI brukar ligga på hög i Anders Svenssons rum och titta på film.”

Marcus Allbäck om att ligga på landslagsläger under ett mästerskap.