Lyd ditt hjärta – och skit i Bror Duktig

SPORTBLADET

Många trodde naturligtvis på Zlatan – ikonernas ikon i världens största sport.

Andra trodde det var självklart att det skulle bli Susanna Kallur – hela nationens lilla fästmö.

Men nej.

Sveriges populäraste idrottsstjärna är ... parapampampampam ... den nygamla superkvinnan Carolina Klüft.

Jag tror att väldigt många i Idrottssverige och i media blev rätt förvånade och en smula yrvakna i dag när juldagsmorgonen glimmade och Sportbladet avslöjade resultatet av den här helt unika undersökningen.

Den visar nämligen på ett statistiskt säkerställt sätt vad svenska folket tycker.

Och det folket tycker om Carolina Klüft.

Kärlekssagan, som varit stark och ömsesidig sen München 2002, fortsätter med oförminskad kraft – trots att Klüft hade ett ganska dåligt år, rent idrottsligt sätt.

Hur ska man förklara det? Går det ens att förklara?

Självklart går det. Jag tror vi ska ta det från början och återvända till OS i Peking där jag var på plats och skrev så här efter det misslyckade första kvalet i tresteg:

”Jag vet inte ens om det är min sak att tala om för människor hur de ska sköta sina liv.

Men ändå; varför tar du inte och lägger av med tresteg, Carolina Klüft.

Tresteg kommer bara att förstöra din kropp och ditt varumärke.”

”Rätt mediokra trestegshoppp”

Lite flåshurtigt och lite beskäftigt som ni märker. Jag fortsatte:

”Jag kan förstå att hon var trött på att vara överlägsen och på den speciella press det sätter på en människa i idrott.

Jag kan också förstå att hela friidrottsvärlden undrar vad människan gör där ute på banan när hon flaxar runt i sina rätt mediokra trestegshopp – samtidigt som sjukamparna tävlar i sin gren precis bredvid och gör det på ett sätt så att Klüft skulle varit nog så framgångsrik om hon presterat normalt.

För det är ju så det är:

Vid sin Europarekordserie från VM i Osaka hade hon 4 162 poäng medan ledande Hyleas Fountain har 4 060 efter fyra grenar i går.”

Mera torrt och korrekt som ni märker. Jag fortsatte:

”Nu sa Klüft efter det misslyckade trestegskvalet de nästan övertydliga orden om hur hon kände när hon såg sjukamparna:

–Jag tänkte: Fan vad gött att jag inte är med. Jag hade bara lidit.

Efter det la hon av ett stort skratt som man skulle säga var en smula överdrivet, för att inte säga konstlat.

Jag är inte man att kunna tyda varje skiftning i Klüfts undertexter, men eftersom jag varit med sen hon slog igenom kan jag nog säga att jag kunde se att hon verkligen inte var så glad som hon spelade över att stå där i fållan som en förlorare.

Och frågan är om jag inte också såg en antydan till tårar i hennes ögon. Bara en antydan, visserligen, men ändå. Klüft är en känslomänniska och hennes känslor i den stunden var det nog inte det stora skratt som hon valde att uttrycka dem med.”

Klüft är nog gladare i dag

Så långt den där dagen i Peking.

Jag tror Klüft är gladare i dag när hon läser om den här undersökningen.

Stämde det jag skrev? Ja, det tror jag nog. Men vad tyckte svenska folket?

Förmodligen att jag var en idiot och att jag skulle skita i vad Klüft gör och inte gör.

Men så kom nästa tävling några dagar senare.

Ännu ett misslyckande och jag resonerade mycket med mig själv hur jag skulle skriva. Jag visste att jag balanserade på en tunn gräns mellan förväntningarnas kvävande svaghet och mellan den rationella varumärkesbyggande ekonomismen.

Jag skrev:

”Det skulle blivit en nytändning. Istället gjorde det Carolina Klüft iskall.

Det gör mig ont att se hur världens bästa friidrottskvinna förvandlats till en medelmåtta.

Jag tillhör inte dem som vill tvinga Carolina Klüft till något hon inte vill.

Jag tyckte Håkan Dahlby var löjlig som ville att SOK skulle ta Klüft i örat. Jag tycker att en del av mina kollegor är korkade som tycker att Klüft inte borde få lyssna till sitt hjärta och tävla i precis de grenar hon själv vill.

Jag tycker att alla borde lyssna till sina hjärtan.

Kanske allra mest skyttar och sportjournalister.”

Varumärket stärktes

Var det korrekt? På ett sätt ja, men på ett annat sätt nej. För medan skofabrikanter och analytiker av idrottsekonomi tävlade de här dagarna i att övertrumfa varandra om hur Klüfts varumärke och mätbara värde tappade, så inträffade något helt annat och diametralt motsatt:

Carolina Klüfts varumärke stärktes.

Jag tror förklaringen är enkel: svenska folket är inte så flyktigt och vindflöjelstyrt som många av oss i media inbillar oss. Svenska folket tänkte till, begrundade tillvaron en smula och fann att den uppskattade allt det Klüft har gjort för dem och de uppskattade också att den här tjejen, som hade allt och mer därtill, bestämde sig för att försöka göra något annat, kanske till och med något hon inte var så där himla överlägsen på som hon brukade vara.

Rätt tänkt, Klüft, sa folket.

Lyd ditt hjärta. Skit i besserwissarna. Skit

i Bror Duktig vad han än heter.

Resultatet i den här undersökningen är väldigt tydlig: Klüfts varumärke varar. Alla andra undersökningar är opålitliga. Antingen det handlar om bragdjuryers ensidiga fjäskande eller Jerring-prisers telefonomröstningars flyktiga popularitet bland dem som orkar ringa.

Det här handlar om statistik. Pålitlig statistik.

Och den visar det här:

Kärlekssagan går vidare.

Carolina Klüft regerar. I år igen.

Grattis, Klüft.