Ett underbart dårhus

Superclásico i topp när Anrell rankar sin drömresa

SPORTBLADET

Världens bästa reportageserie är slut. Dags att summera – dags att sätta betyg. Det är dags att sätta v-ä-r-l-d-s-r-e-k-o-r-d i många plus.

Kollegorna har suckat.

Konkurrenterna har surat.

Jag fick göra precis vad jag ville – som journalist får man sällan det – och jag har rest så mycket att jag fått smeknamnet Marco Polo.

Lagom till sista avsnittet tyckte jag och min führer Poromaa nästan att det kändes lite fel, lite fusk, att bara åka till London för att se All Blacks spela rugby. Borde man inte åkt till Nya Zeeland (flygtid 24 timmar...)?

Men det räckte med London.

Tro mig.

Jag har flugit sammanlagt 192 timmar med mellanlandningar och förseningar för den här serien. Allt inom loppet av ett år. När jag åkte till El Clásico förra veckan hälsade jag av personal på Arlanda med ett glatt ”Jaså, det är dags igen – blir det Barcelona, kanske”.

Det blev det.

Svårt att sätta betyg

När jag reste till Buenos Aires för det känslostormande derbyt mellan Boca Juniors och River Plate så blev jag omringad av säkerhetspersonalen på samma flygplats som hade starka känslor för lagen.

Att göra en topplista var inte särskilt svårt.

Att sätta plus var betydligt svårare.

För egentligen är ju alla de här resorna och upplevelserna värda fem plus – minst. Jag menar, hur skulle chansen att få se Champions Leaguefinalen i Rom mellan Manchester United och Barcelona kunna vara b a r a fyra plus?

Trots att jag satt mitt i Manchester United-klacken?

Jo, för att jag jämför med alla de andra.

Och den matchen, trots inramningen, var inte lika stark som exempelvis El Clásico där Zlatan avgjorde med det där magiska målet fem minter efter att han kom in på plan.

Och Manchester United vann ju trots allt inte. Hade de gjort det – och spelat lite bättre – hade det antagligen varit en klockren fem plus.

Johan Spindler – en av mina gamla arbetskamrater på TV 4, numera bildproducent i världsklass på Canal+ sa redan efter ett par avsnitt att vi gjort ett monumentalt misstag som inte gjort tv av serien.

Som gjort för tv

Han menade att hela idén och hela upplägget att inte sitta på pressläktare utan att vara mitt bland fansen, var som gjord för tv.

Jag håller med.

Men den serien får någon annan göra.

Någon med en ny rymlig budget och bra sittfläsk för långa flygningar.

Formel 1 i Monte Carlo kom alltså sist i min ranking.

Det betyder inte att det var dåligt. Tvärtom. Det var en fantastisk upplevelse och anledningen till det låga betyget är att jag satt på en dålig läktare, såg nästan ingenting och fattade ännu mindre av vad som hände.

Antal sidor i Sportbladet: 71.

Antal använda tecken: 156 312.

Dyraste biljetten: 29 000 kronor (Superbowl).

Glömde jag nåt?

Det gjorde jag säkert. Att budgeten för hela serien stannade på nånstans strax över en halv miljon kronor.

Resten av det jag glömt återkommer jag till i bokversionen av ”10 sportevenemang du måste se innan du dör”.

Den kommer nästa år.

Då berättar jag allt.

FAKTA

ANRELL RANKAR SIN DRÖMRESA

1. Superclásico

Buenos Aires, 19 april, fotboll

Det var fullt drag två timmar innan matchen började. Innan det var slut hade jag sett och hört saker jag aldrig upplevt på någon annan läktare någonstans i världen. Och några av mina resekamrater hade fått flera ölmuggar med River Plate-urin över sig. Ett underbart dårhus.

2. Superbowl

Tampa, 3 februari, amerikansk fotboll

Så fruktansvärt välregisserat när jag fick uppleva USA:s största tv-evenemang live och se Bruce Springsteen sjunga, besättningen på planet som landade på Hudsonfloden hyllas och se en fantastisk match mellan de två bästa lagen i NFL. Mina fördomar om amerikansk idrott dog.

3. Inter-Milan

Milano, 15 februari, fotboll

Jag stod mitt i Inters klack – på den tiden den var Zlatan Ibrahimovics armé – på ena kortsidan och det var den mäktigaste och mest kraftfulla läktarkultur jag någonsin upplevt i Europa. Italien är fortfarande bäst i den här världsdelen på fans – i Milano är de dessutom fridfulla.

4. El clásico

Barcelona, 29 november, fotboll

Zlatans underbara match. Han kom in i andra halvleken och förlöste hemmapubliken med det där målet som gjorde honom accepterad till hundra procent i den kräsna Katalanska huvudstaden där man fortfarande pratade om Eto’o.

Det gör man inte längre.

5. Barbarians-All Blacks

London, 5 december, rugby

Äntligen fick jag se Nya Zeelands rugbylag som jag följt så många år via tv. Jag fick se världens mest manliga sport live, höra ljuden, lyssna på publikens förtjusta stönande när kroppar kolliderade, se läkarteamen rusa in. Och jag fick se ”hakan” – världens bästa uppladdning.

6. Yankees-Red Sox

New York, 27 september, baseboll

Underbar upplevelse. Mycket lärorik för någon som mig som trodde att baseboll enbart handlade om homeruns. Nu fick jag lära mig kastarens viktiga funktion och de olika kastarnas funktion och om jag ska bli någonting inom sporten så vill jag bli ”designated pitcher”.

7. Montreal-Toronto

Montreal, 1 november, ishockey

Klart över förväntan. Jag har sett mycket NHL och oftast tyckt att det varit urtrist. Ingen läktarkultur, bara en massa ätande och drickande, bra hockey men utan passion. Men inte i Montreal. Publiken var strålande, engagerad. Och arrangemanget var mäktigt.

8. Champions League-finalen

Moskva, 27 maj, fotboll

Alla hade så stora förväntningar när världens två bästa lag drabbade samman i det som skulle bli århundradets match – ni minns va? – men det blev inte så. Barcelona gjorde 1-0 och efter det var matchen över. Satt i Manchesterklacken, men det hjälpte inte.

9. LA Lakers-Chicago Bulls

Los Angeles, 21 nov, basket

Basket är underbart live. Äntligen kan man se alla enorma kropparna i verkligheten och fascineras över hur de klarar av att koordinera 220 centimeter muskler. Ingen särskilt bra match, dock, Bulls var för dåliga, men showen var i yppersta klass och Kobe Bryant var riktigt bra.

10. Monacos Grand Prix

Monaco, 24 maj, Formel 1

Hade dålig plats och såg visserligen ett par avåkningar under mig live, men i övrigt fattade jag ingenting av vad som hände. Inga ljustavlor berättade om ställningen. Man kan dock köpa apparatur som gör att man får rapporter. Det borde jag gjort.