DET HÄR VAR MAGISKT

10 sportevenemang du måste se innan du dör. Första anhalt: Super Bowl

1 av 6 | Foto: FOTO: AP, REUTERS
Pittsburgh Steelers-fans jublar efter segern i Super Bowl. Men alla är inte lika glada i sport...
SPORTBLADET

Herregud, det motsvarande inte ens mina allra vildaste förväntningar.

Och då talar vi ändå om en man som sett allt från Sverige–Vitryssland, Peking-OS-­invigningen, Stefan Holms OS-guld – till Frank Sinatra i Milano, Sham 69 i London och var på plats när Bruce Springsteen spräckte Ullevi.

Det här var inte i närheten.

Det här var oändligt mycket större.

O-ä-n-d-l-i-g-t...

Jag lyssnar på TV-kommentatorerna morgonen ­efter. De talar om Den Bästa Super Bowl någonsin.

Ja, faktiskt.

Och jag var där.

Ville bara nämna det.

Jag vill inte verka alltför nyfrälst men här har ni ingredienserna som gjorde det här till den maffigaste show jag varit med om:

Bruce Springsteens halvtidsshow.

Jag kan bara berätta i all ödmjukhet för alla som köpt biljetter till hans shower på Stockholms Stadion i juni – jag har bara två, tyvärr – att människan är i högform. Han drog igång publiken direkt, sa åt dem att kasta ­dippen och kycklingvingarna, och skapade ett sensationellt drag under sina tolv minuter.

Som slutet på en Springsteen-konsert. Verkligen.

Vid ett tillfälle gjorde han en rusning och gick ner på knä och gled tio meter på scengolvet och höll på att hamna ute i publiken av bara farten – om inte folk stoppat honom fysiskt – i all vänskaplighet.

Människan är 59.

Hade jag gjort så med mina ligament i knäna hade benen gått av. Och jag är bara futtiga 55.

Kolla på Youtube.

Jag antar att rubbet ligger där redan.

”Tenth Avenue Freeze-Out”, ”Born to run”, nya fantastiska ”Working on a dream” med en kyrkokör, ”Glory Days”.

Kolla och njut och längta efter sommaren.

Jag blir utmattad bara jag tänker på det

Den totalt nederlagstippade underdogen Arizona Cardinals – som skulle fått David att framstå som en halvfavorit mot Goliath – tog sig tillbaka in i matchen i andra halvlek efter en hyperdramatisk förstahalva, och var till och med uppe i ledningen med bara någon minut kvar.

För att plötsligt förlora drömmen om den första ­segern i en Super Bowl någonsin.

I sin första final någonsin.

För att vara nära att göra en touchdown igen i slutsekunderna.

Jag blir utmattad bara jag tänker på scenerna på läktaren där jag var. Folk låg i drivor på golvet av intensiteten i dramatiken.

Ni som tror att amerikansk fotboll handlar enbart om show skulle varit med där.

Det var Hammarby 2001. Kalmar 2008. Blåvitt i Uefa 1982 och 1987. Känslor som gräver sig ner på djupet i supportrarnas hela självmedvetande.

När nummer 92 i Pittsburgh James Harrison som jag skrev om häromdagen – han som skulle bli busschaufför men hamnade i Super Bowl – bröt en touchdown-pass i egna målområdet end­zone och sprang 100 yards – eller sprang, han fumlade, snubblade och ramlade 100 yards över hela banan över hela plan till ett touch down på andra sidan.

Rekordlöpning i en Super Bowl.

Sånt som legender byggs av.

Jennifer Hudson.

Jag hoppas ni sett filmen Dream Girls. Hon är fantastisk där och fick en Oscar. Nu gjorde hon sitt första framträdande efter att hennes mamma och lillebror och en brorson mördades i oktober förra året.

80 000 var knäpptysta

Att se henne dra efter andan innan hon skulle började sjunga gjorde att varenda människa i den enorma arenan blev helt förstummade.

Jag har aldrig varit med om en tystare arena. 80 000 människor var så tysta så att man skulle kunnat höra en fjäder falla.

Så sjöng hon nationalsången på ett sätt som ingen hört den sjungas förut. På något sätt hade hon 80 000 människor med sig som hjälpte­ henne klara kraftansamlingen och känslokaoset.

Kolla på Youtube.

Och USA vore inte USA – i alla fall inte vad gäller tv – om inte en av huvudstoryerna dan efter handlar om att Cardinals mästerliga Larry Fitzgerald som varit slutspelets kanske bästa spelare tog tillfället i akt att säga att det bara är en sak han ångrar.

Vadå, säger tv-intervjuaren och tror väl att det ska handla om något under matchen mot Pittsburgh.

–Att jag inte ringde hem till min mamma tillräckligt ofta medan hon levde. Och att jag inte hann hem till henne när hon låg på sjukhus för sin bröstcancer. Hon dog innan jag hann fram.

Fitzgerald skulle bli historisk.

Han gjorde touch down och var briljant men det var han som missade tacklingen på James Harrison så att han kunde göra den där 100 yardsrusningen och bli historisk istället.

Så kan det gå.

Vad är som gör den här sporten så stor?

Är det de sannolikt dopade kropparna som ­ibland får det hela att se ut som en freakshow?

Knappast.

Istället kan man sitta och fascineras av skönheten i att en idrottsman kan fånga en boll flygande i luften med en hand trots att han vet att han närsomhelst kan drabbas av en ohygglig wiplashskada av en 200 kilos tacklare som kommer i full fart mot honom.

Bara Steelers har vunnit sex gånger

Nu är Pittsburgh historiskt. Det är det första laget som tagit sex mästerskap. Dallas och San Fransisco har fem. Men bara Steelers har sex.

Hundratusentals var ute i natt och firade i stålstaden. Och när de kom hem var det parad och då var det miljoner som var ute och mötte.

Jag hade gärna varit med.

Trots att jag blivit stor Arizona Cardinals-fan under de här magiska dagarna.