Lasse Anrell: Det var farligt nära kaos

SPORTBLADET

Kaos är granne med Gud och det var farligt nära kaos i går i Globen.

Nära en bruten match till och med.

Herregud, säger jag. Brutna matcher och uppbrutna stolssäten, den är väl den där andra sporten som är på dekis på bruna gräsmattor som brukar ägna sig åt sånt?

Det var en fantastisk hockeymatch.

Men jag måste tyvärr ägna några tecken åt den syn som jag möttes av när jag gick ut ur Globen.

Jag passerade förbi platsen där Djurgårdsklacken stått och där låg en del av allt det papper som slängdes in på isen och det kan man ha tusen synpunkter på, men den viktigaste är att det naturligtvis hjälpte Djurgården med det tumult som blev på slutet efter HV 71:s ledningsmål.

De fick en extra time out och det skulle de ju inte haft.

Sånt som fotbollslag som AIK och Hammarby dragit nytta av – och fått böta för.

Men det som verkligen oroade var de uppbrutna stolarna som kastats ner mot isen.

Inte jättemånga, men tillräckligt många för att utgöra en fara.

Senast jag såg uppbrutna stolar på Globen var när fotbollsturneringen Nackas Minne hölls 1991, det som skulle bli den sista. Globen, Hammarby, Djurgården och AIK ville inte riskera det kaos som kravaller och uppbrutna stolar innebar – ens för den gud som kallas fotboll.

Finito. Slut. Sudden death.

Så illa är det inte nu, men hockeyn måste verkligen tänka igenom den nya situationen med två Stockholmslag i elitserien och ett Djurgården i en finalserie. Det är bra att ingen bortapublik kommer in på de nästa matcherna i Jönköping. Det lugnar nog ner. Det var stökigt i lördags runt Djurgårdsklacken i Kinnarps arena.

Nu slipper vi antagligen det i morgon.

Även barnfamiljer kanske vågar gå.

Uppvisning i disciplin och försiktighet

Nog om det.

Matchen var en fascinerande uppvisning i disciplin och försiktighet – i 55 minuter. Så hände plötsligt allt – som det brukar göra:

1–0 till HV genom matchens bästa spelare Mattias Tedenby. Kamp framför mål. 1–1 genom Jimmie Ölvestad efter skott från blå av Marcus Ragnarsson. Sen det sanslösa: Kristofer Ottosson är några sekunder senare bara någon millimeter från att styra in en puck med klubbskaftet, den tar i ribban.

Mål där och ingenting i hela universum hade kunnat stoppa Djurgården från att vinna det här SM-guldet och ingenting hade kunnat stoppa Globen från att lyfta från sina fundament.

Men det blev inget mål.

Istället kom sudden death där märkligt nog HV 71 var det bättre laget och skapade massor av chanser och just när Djurgården såg ut att komma tillbaka, då stötbröt David Printz vid blå linje och blev syndaback en gång till. Det var ju han som missade markeringen vid Johan Davidssons sudden deathmål senast i Jönköping.

Ingen bra vecka för Printz. Avgörande missar av den här typen är naturligtvis ingenting som en spelare som vill vinna SM-guld får göra.

HV verkar ha Gud på sin sida

Djurgårdens problem är att HV inte verkar kunna förlora i sudden death. Det här var sjätte raka segern i slutspelet. De vet att de kan våga mer, är lite bättre och att de – för att citera Hardy Nilsson, den gamle humoristen – verkar ha Gud på sin sida.

Sånt kan vara nog så viktigt.

Gud gillar nog inte att man har sönder stolar.

Var det en bra match?

I nästan tre perioder tyckte jag att det var en förfärlig match. Så stängd och disciplinerad att jag undrade om den ens skulle vara slut innan match fyra börjar onsdag kväll.

Men sen öppnade den upp sig och blev – alldeles underbar.

Matchens två giganter var naturligtvis Gustaf Wesslau och Stefan Liv med målvaktsspel i världsklass.

Enligt tillgänglig statistik är det här avgjort nu. Den som vinner match tre vinner SM-guldet. Så har det varit fem av de sju senaste gångerna och egentligen finns det väl inget som talar emot det nu heller.

Det skulle i så fall vara en sak; Djurgården är faktiskt lika bra som HV.

Om de inser det i morgon kväll kan de ta första steget mot att förstöra lång dags färd mot guldnatt för HV på torsdag.

Jag lyssnade på Jimmie Ölvestad efter matchen och han pratade nästan maniskt om hur han ser på match fyra och fem i Jönköping.

–Vi åker inte ner dit och är livrädda direkt. Det finns ingen rädsla i det här gänget.

Bra det.

Och kanske underlättar det om de inte har har några jobbiga supportrar att ta ansvar för heller. Bara självklara fiender på isen och på läktarna.

FAKTA

SNABBKOLLEN FINAL 3:7: DJURGÅRDEN–HV 71 1–2

Snackisen

Var det rätt att godkänna HV 71:s 1-0-mål? Eftersom ingen störde Gustaf Wesslau var det självklart rätt.

Profilen

Mattias Tedenby var bäst på isen tillsammans med båda målvakterna Gustaf Wesslau och Stefan Liv.

Publiktempen

Glödhet igen. Faktiskt i hetaste laget. Djurgårdsfansen måste lugna ner sig lite när det går emot dem.