Krönika

Lasse Anrell

Flera av spelarna visade att de platsar – men i går tog energin helt enkelt slut

SPORTBLADET

En påminnelse om vår dödlighet lämnas oss i dag då härmed tillkännages att Tre Kronor faktiskt är dödliga. Det är den negativa nyheten.

Den positiva är att vi antagligen vet varför det skedde.

Anrell hyllar Robert Nilsson.
Anrell hyllar Robert Nilsson.Foto: BILDBYRÅN

Det var en intressant match som ledde fram till att Finland kunde slå Pär Mårts geniförklarade lag, som fram till dess fått till och med finska bedömare att tala om en förnyelse av själva konstarten hockey. Intressant därför att Tre Kronor inledde nästan lika bra som tidigare under turneringen, men sen gled initiativet sakta över till Finland.

Sverige vann skotten i första perioden med 10–5 och det såg ut som om de skulle bli en likadan överkörning som mot Ryssland.

Men sen hände nåt. Tre Kronor gjorde visserligen 1–0 på ännu ett magiskt prickskytte av Robert Nilsson, men det var en synvilla; något var uppenbart fel i det svenska felet.

Ingen tvekan vilka som var starkast

Jag tror förklaringen är enkel; energin tog slut.

Det är för många spelare i det här laget som inte är vana att spela med den här intensiteten som Pär Mårts juniorlandslagshockey kräver och när det blir så här många matcher på så kort tid kunde man rent visuellt se att svenskarna inte orkade på slutet.

Finländarna, som glidit lite elegant fram mot den här finalen, kunde istället kliva fram och vann skotten i andra med 16–5 och när de sen gick fram till solklara 4–1 i tredje så var det ingen tvekan om vilket lag som orkade mest och var starkast.

Tre Kronor är inte Luleå som lärt sig hur man hanterar byten och den här typen av hockey under seriespel.

Karjala Cup är inte elitserien med spel varannan eller var tredje dag. Karjala Cup är intensivare än så.

Nyttigt inför huvudmålet – VM

Och trots allt så förlorade vi ju inte med 7–0 som vi gjorde mot finländarna förra året i Helsingfors.

Jag tror att det är en viktig lärdom för landslagsledningen inför ett VM med många matcher tätt i tiden att det kanske inte går att matcha spelare från den europeiska serielunken på det här sättet.

Den påminnelsen om Pär Mårts dödlighet blir nyttig och nödvändig att ta med i planeringen inför VM som trots allt är säsongens huvudmål. Annars kvarstår insikten att flera spelare klivit fram under turneringen och visat att de vill vara med på den här nivån.

I går var dessutom en spelare som Joakim Lindström mycket bra. Daniel Larsson mycket bra i mål, men precis som mot Ryssland och Tjeckien var Robert Nilsson i en dimension för sig. Från första bytet var han fullständigt sanslös både genom hårt arbete och teknik – och målfarlighet.

I går gillade jag nykomlingar som Daniel Bång och

Daniel Brodin som kändes ungefär lika utvilade och sugna som de väl var.

Andra spelare som går ur turneringen med stärkta aktier är Mattias Ekholm, Niklas Persson, (inte oväntat), Daniel Fernholm, Jakob Silfverberg, Marcus Krüger, Elias Fälth (sensationell debut) och Mattias Sjögren, Stefan Liv och självklart Andreas Jämtin som verkligen saknades i går.

Frågan är om en närvarande Andreas Jämtin hade tillåtit de andra att visa att de tappade orken i går.