Anrell: De publicitetskåta åklagarna ska skita i detta

SPORTBLADET

Åklagare är ett livsfarligt släkte.

Det vet Julian Assange – det vet hela cybervärlden.

Och nu vet svenska hockeyspelare det också.

Åklagare är stundtals obetydligt mindre publicitetskåta än deltagare i en normal dokusåpa.

Journalister vet det. Det finns alltid någon åklagare som är beredd att driva en fråga om en journalist tjatar tillräckligt intensivt.

Wikileaks och Julian Assange vet det. Hela rättsprocessen kring de två kvinnor som en dag klev in på en polisstation och ville prata om sin relation med Assange är en förvirrad studie i åklagare som vill olika saker, men det de oftast vill är att vara med i media.

Domare vet inte hur hockeyn fungerar

För hockeyvärlden blev det en intressant lärdom när en åklagare 2007 drev fallet med division 3-spelaren Tobias Dahlström i Nora som slog en spelare i Skultuna.

Åklagaren vann bisarrt nog. Två månaders fängelse i tingsrätt blev villkorligt och böter i hovrätt.

Utredningen visade att Tobias Dahlström delat ut tre-fyra slag i motståndarens ansikte och mot hjälmen samt dragit i hans hakrem. Och att Tobias blivit provocerad hela matchen.

Med andra ord fanns ett inslag av hämnd i åklagarens tankegång. Usch och fy.

Han njöt hela vägen till tingsrätt och hovrätt. Äntligen fick han ju istid i ett uppmärksammat fall.

Jag har just läst Billy Butts bok om sina rättegångar och de är en intressant beskrivning av hur dålig koll både tingsrätt och hovrätt har om hur livet utanför rättssalarna ser ut.

Bland annat slog en dom fast att det knappast var särskilt troligt att en ung kvinna skulle ligga frivilligt med en så gammal man som Butt.

Jag tror faktiskt inte att rättegångarna mot Tobias Dahlström var rättvisa.

Domare och nämndemän hade antagligen ingen aning om hur hockeyn fungerar – eller att den sköter sina domar själv.

Att de stundtals gör det illa – som i domen mot Kris Beech för pååkningen mot en domare – är en sak, men de försöker i alla fall och de vet åtminstone vad hockey är.

Inte tillåtet att tacklas i den civila världen

När det gäller Nils Ekman och Jakob Silfverberg så är det ju parodiskt att en privatperson skulle kunna anmäla Ekman och sen få en publicitetskåt kammaråklagare – med det lätt parodiska namnet Ulf Back – att nappa.

Ekman gjorde en dumhet. Men den har han straffats rimligt för redan. Silfverberg fick lite ont, han blev inte skadad och han vill inte anmäla själv.

Den politiska och juridiska figuren Claes Borgström säger att så länge sådana saker som de båda kvinnornas berättelse om nätterna med Assange faller under allmänt åtal måste polis och åklagare agera.

Detsamma skulle kunna gälla i hockey.

Men det blir ju lite larvigt. Det är inte tillåtet att tacklas i den civila världen. Inte att skjuta hårda svarta saker på varandra så hårt man kan heller.

Men man gör det ändå för det är det som är hockey.

Det inte är tillåtet att slå varandra på käften eller sparkas på gatan. Men man får faktiskt göra det ändå i boxning eller MMA.

Och det ska åklagare faktiskt skita i.