Krönika

Lasse Anrell

Lasse Anrell: Lös problemet – annars blir det inget nytt guld

SPORTBLADET

GÄVLE. HV 71 har fått ordning på både offensiv och defensiv sen Mikko Luoma kom tillbaka från skada – och plötsligt vinner de igen.

Allt borde vara frid och fröjd hos svenska mästarna.

Men nu kommer Sportbladets avslöjande om att det jäser i spelartruppen.

Löser klubben inte det problemet vinner den inget nytt SM-guld.

Allt borde verkligen vara harmoniskt i HV 71.

Efter en höst där de egentligen varit lika dåliga som Frölunda har de nu börjat få upp farten ordentligt.

Jag tror det var Johan Davidsson som sa det själv:

– Det är bara för att Frölunda gjort större fiasko än vi som vi sluppit undan en massa kritik i tidningarna.

Men nu har det vänt.

HV 71 vinner igen. Trenden är tydlig:

HV 71 spelar bästa hockeyn just nu – tillsammans med Skellefteå. Och när de två lagen möttes så sent som för 15 dagar sen så vann faktiskt HV 71 med 4–1.

Luoma gjorde en assist och ett mål.

Luoma-effekten är tydlig.

Mumien har vaknat

HV 71 har plötsligt tyngd, effektivitet och balans. Till och med den normalt så viktiga förstakedjan har börjar producera eftersom Luoma-linan avlastar.

Sen 25 november har HV 71 tagit 20 poäng på åtta matcher. Det är de bäst på.

Och i går fortsatte det: Förstakedjan levererar, Teemu Laine levererar.

Mikko Louma levererar. 1–3 gjorde Kamil Piros som kom fri – efter briljant pass från Mikko Luoma.

Luoma var bra, men Juuso Hietanen var allra bäst. Det är som det ska vara i en harmonisk klubb. Svenska mästarna är med igen. Mumien har vaknat.

Folk har börjat prata om slutspel och SM-final igen.

Folk har till och med slutat gnälla över den huvudlösa värvningen av Fredrik Bremberg som till en kostnad av nånstans runt 400 000 i månaden inte tillför mer än en steloperared korvförsäljare.

I går spelade han inte ens.

Jag har svårt att se att han kommer att få spela särskilt mycket mer i den här truppen.

Upplärd av Evensson

På 23 matcher har han gjort ett mål och passat till fem. Det är en katastrof för en spelare av Brembergs kvalitet. Årets sämsta värvning.

Den är ett tecken på att något är fel i HV 71:s rike.

Jan Karlsson som ledare har inte varit mer omstridd än de flesta svenska hockeycoacher jag följt.

Det betyder i klartext: omtyckt av sina favoritspelare. Mindre omtyckt av de som fått lite istid.

Han har lärts upp av Conny Evensson i Frölunda och lärt sig att en coach är hård – ibland på gränsen till skoningslöst hård. Men i Connys evangelium fanns också en unik tydlighet; jag är ledaren, men jag lyssnar på dig – och jag avskyr rigida ledare.

Stod stadigt i SM-finalen

Jag tror att Jan Karlsson är en sån ledare.

Som assisterande tränare i Frölunda var han med och vann två SM-guld, 2003 och 2005.

Han vann OS-guld i Turin och VM-guld 2006 som andrecoach under Bengt-Åke Gustafsson.

Han förlorade SM-finaler med Linköping 2007 och 2008 och med Frölunda 2006.

SM-guldet med HV 71 i våras blev den slutgiltiga triumfen. Ett bevis på att Karlsson också är en vinnare som förstecoach – även om del kritiker sa att en bananfluga hade kunna coacha det överlägsna laget till SM-guld.

Fast det där stämmer inte.

Karlsson ledde HV 71 på ett imponerande sätt när Hardy Nilsson försökte psyka motståndarna med sin egen taktik att framställa Djurgården som omöjliga att besegra eftersom de uppfunnit en ny sorts hockey.

Då stod Åseda-Karlsson stadigt på Smålandsjorden.

Jag tror, om sanningen ska fram, att han gör det nu också. Vinnare brukar göra det.

Däremot är jag inte lika säker på att han är kvar nästa säsong. Det blir väl Johan Davidsson som bestämmer det ...