Jag älskar ”Det Äckliga Landslaget”

SPORTBLADET

KÖPENHAMN. Jag brukar stundtals ha en lätt ironisk ton när jag beskriver sport i svensk tv.

Särskilt gäller det detta envetna ältande av skiftningar och nyanser inom europeisk klubbfotboll.

Men nu skulle jag vilja höja en skål och hylla Marika Eriksson

– svensk sportjournalistiks enda genushjälte i detta mansgriseriets år 2010.

Marika Eriksson och Claes Hellgren sköter sändningarna från damernas handbolls-EM i Norge på ett utmärkt sätt.
Marika Eriksson och Claes Hellgren sköter sändningarna från damernas handbolls-EM i Norge på ett utmärkt sätt.Foto: Bildbyrån

Matilda Boson, Annika Wiel Fredén är två spelare som visar att svenska damlandslaget är i främsta ledet inom världshandbollen.

Inte bara på att kontra utan också på att sätta ner foten innan man skjuter inne i straffområdet.

Båda är också föregångare på det sättet att de kan sätta ner fötterna även när det handlar om såna saker som att det finns folk som vill tala om för dem hur de ska göra, tänka och känna.

– Roliga människor som vill styra mitt liv, som Annika Wiel Fredén brukar säga, en smula ironiskt.

Jag gillar deras inställning, jag gillar deras attityd. Jag gillar också att de väldigt klart och tydligt skriker ut att de är trötta på det där lätt debila snacket om att de är Det Leende Landslaget och hellre vill vara Det Äckliga Landslaget.

Så pass, tänkte jag.

Visa det då, äckliga brudar.

Fula, skitiga, elaka och äckliga

Och så gjorde de det. Nu är de precis så äckliga som man kan begära av ett gäng tjejer på en handbollsplan. Fula, skitiga, elaka. Och äckliga. Det är bara att njuta för oss genusgourmeter.

Men det är inte bara spelarna som visar praktisk genus.

Det gäller även de normalt så slentrianmansgrisiga TV 4.

Vem kunde exempelvis trott att man skulle kunna skriva att Robert Perlskog och Claes Hellgren är två äkta genuskämpar på fyran.

Om nån hade sagt att Robert Perlskog en dag skulle få ett bragdguld som en stor genuskämpe så skulle kanske en del av oss ha höjt en smula på ögonbrynet för några år sen. Men nu är vi där.

Claes Hellgren, gammal målvakt och målvaktstränare, är där också. Han har alltid varit en mysfabror i för stora mjukisbyxor. Men nu är han också mannen som leder kampen i att få oss att ta damidrott på allvar.

Och så Marika Eriksson.

Jag gillar verkligen hur hon styr den här skutan som programledare. Hur hon håller Hellgren och Perlskog i herrans tukt och förmaning när de flippar ut i sina jämförelser med den manliga handbollsvärlden, hur hon styr samtalen i mellansnacken så att tjejerna i laget verkligen får blomma ut när det gäller att visa att de inte bara kan skratta utan också är fula, skitiga och äckliga mitt i sin lilla kajalsjö.

En extra pokal till TV4

Stort programledarskap.

Bäst i TV4 i år, faktiskt.

Överlägset bäst under ett år när navelskåderiet och hejakluckandet allt för ofta fått ersätta djupet och perspektivet.

Och en extra pokal till TV4 som fortsätter sända de här damturneringarna trots besvikelserna på senare år. I en tid när damidrotten går på nederlag efter nederlag när det gäller lagsporterna så är den här satsningen unik och mycket viktig.

För det är ju så det är:

Damidrotten får mindre utrymme än någonsin i media. Det är en total backlash – tio år efter att fotbollens fixstjärna Tina Nordlund stod på fotbollsgalan och dömde ut tv-världen i allmänhet och den svenska journalistkåren i synnerhet och fick den att till slut inse att den gjort fel som pissat på damidrotten.

Grattis, Linus Omark

Tio år senare har klockan vridits tillbaka igen.

Damidrotten får skamligt lite utrymme i media.

Därför blir Marika Eriksson och hennes kollegor i handbolls-EM mina svenska genushjältar 2010.

Nu vet alla elitseriespelarna att man inte får säga ”fucking cocksucker” till en domare. Kanske lika bra det.

Det var när Hardy Nilsson började ta in 16-åringar i laget som Djurgården återfick vårenergin.

Pajasarna i fotbollförbundet som bestal Karlstad BK på en plats i division ett har nu lyckats äta upp kakan och ändå ha den kvar när man ger KBK en gratisplats i ettan. Det betyder att den klättring som inleddes i division 4 för fyra år sedan nu fortsätter. Heja KBK.

Hörde jag nåt ”Grattis KBK” från Uddevalla? Eller Lagrell?

Grattis, Linus Omark. Att efter en NHL-match lyckas göra motståndarna skitsura och tala om ”brist på respekt” är en bedrift.