Orkanen Wikegård skonar inte någon

Att hamna i ett rum med Niklas Wikegård är som att hamna mitt en storms epicentrum. Han ser ut som Andersonskans Kalle men låter som en av tanterna som slutgiltigt ilsknat till på Kalle. Han är alltid arg.

Lasse Anrell

Vi spelade för "Mackan" i dag, sa han i tv.

Jag ville ju undersöka lite vad han menade med det. Det lät på hans röst lite som om han tyckte att Djurgårdens hockeylag spelade för nån gigant som gjort nåt stort. Lite som att de spelade för Nelson Mandela. Typ.

Men "Mackan"?

Vi spelade för "Mackan" som försökte klösa ut ett öga ur en hockeyspelare.

Jag hann knappt gå till hans rum innan jag hörde honom igen - i tv.

Det har varit mycket skriverier om det där med Marcus Nilson, sa Arne Hegerfors.

Jag läser inte de där kalkontidningarna, sa Wikegård.

Nu var han verkligen i form. Häromåret kallade han TV4 en pisskanal. Nu går han vidare i sin mediaanalys. Nu måste jag verkligen prata med honom.

Hittade honom inne i ett litet rum.

Mitt i stormens öga

Johan Garpenlöv står vid ena väggen. Wikegård sitter vid ett litet skrivbord. Håret står rakt upp. Det ser babymjukt ut. Mer som en blonderad Kalle Blomqvist nu.

Jag hör honom redan innan jag har kommit in i rummet.

- Jag har ingen respekt för för honom. Varför ska jag ha respekt för honom?

Han menar mig.

- Jag vet inte, försöker jag försiktigt.

-Ena veckan är det musik, andra veckan är det hockey. Du kan ingenting om hockey.

Jag står verkligen mitt i stormen öga. Orkanens mitt. Wikegård skonar ingen. Tar inga fångar.

- Hej, säger jag.

Jag har ju lite svårt att bli arg på det där babymjuka blonda håret.

Han har dömt ut förbundet, domar-Olsson och fan och hans mormor redan tidigare på dagen. Nu är det min tur. Hans case är inte helt enkelt. Djävulens advokat ska försvara Mackan (sic) som grävde i ett öga på en motståndare.

- Blev han skadad, var han borta många matcher?

Nej. Ingen skada skedd alltså. Men Wikegård är vansinnig för att en fotografs bilder visat exakt vad som skedde. Utan bilderna hade ingen reagerat.

- Pissförbund. Ordföranden i disciplinnämnden tar semester och åker skidor när slutspelet börjar, amatörer. Vi omsätter miljarder, han ska åka skidor och tar ett beslut per telefon. Ni bestämmer nu. Media. Såna som du.

Han tittar på mig som nåt en gnagare släpat in och lagt på mattan. Som en torr tonfiskmacka på hallgolvet.

Det är Anrell och Berglund som styr förbundet nu. Och TV 4 kommer strax efter.

Förolämpad i 20 minuter

Det är pisskanaler och kalkontidningar på löpande band. Det här ännu några dagar innan han ska kalla TV 4:s Patrick Ekwall för "puderfejs".

Wikegård har pratat av sig. Garpenlöv har med något förvånad min stått och lyssnat.

Jag går ut och undrar varför jag inte är arg. Han har förolämpat mig i 20 minuter. Men jag är inte ens arg.

- Hej då, säger jag.

Han muttrar något.

- Va?

- Ja, jag ska väl läsa vad du skriver i morgon då...

- Hej då, Niklas.

Jag skriver ingenting om matchen eller om Skrikegård. Jag skiter i det. Jag skriver om systrarna Kallur istället. Det var roligare. Jag tänker förtjust att det var den bästa hämnden jag kunde komma på.

Och jag tänker att Niklas Wikegård kommer att sakna media, pisskanaler, kalkontidningar, hockeyadrenalinet så mycket att han kommer att bli sjuk den dan han lägger av.

Har inte Foppa gjort alldeles för många "rekordsnabba comebacker"? skrev jag för två söndagar sen.

Går man in på Assyriskas hemsida och klickar på spelprogram får man fram: Superettan 2005.

Hallå, vakna grabbar, ni är i fucking allsvenskan.

Går man in på "Biljetter" får man - ingenting.

Dags att vakna som sagt.

O'Learys, Stockholm, tisdag kväll. Mina Djurgårdsvänner ville se Dif-Timrå.

- Inte intressant, svarade personalen och visade de tre andra slutspelsmatcherna plus Champions League.

Sveriges bästa sportkrönikör just nu: Kristina Kappelin. Tvåa: Christoffer Bjäreborn.

Några dagar senare sa Wikegård till en fotograf:

- Jag pratade med Anrell en halvtimma och han skrev inte ett ord…

Han lät besviken.

Även i nederlagets stund blev Frisk huvudperson.

För övrigt saknar jag Anders Frisk redan.