Lägg av, Klüft

Jag kan förstå att hon var trött på att vara överlägsen och på den speciella press det sätter på en människa i idrott.

Jag kan också förstå att hela friidrottsvärlden undrar vad människan gör där ute på banan när hon flaxar runt i sina rätt mediokra trestegshopp – samtidigt som sjukamparna tävlar i sin gren precis bredvid och gör det på ett sätt så att Klüft skulle varit nog så framgångsrik om hon presterat normalt.

För det är ju så det är:

Vid sin Europarekordserie från VM i Osaka hade hon 4 162 poäng medan ledande Hyleas Fountain har 4 060 efter fyra grenar i går.

Nu sa Klüft efter det misslyckade trestegskvalet de nästan övertydliga orden om hur hon kände när hon såg sjukamparna:

– Jag tänkte: Fan vad gött att jag inte är med. Jag hade bara lidit.

Är alldeles för långt efter i teknik

Efter det la hon av ett stort skratt som man skulle säga var en smula överdrivet, för att inte säga konstlat.

Jag är inte man att kunna tyda varje skiftning i Klüfts undertexter, men eftersom jag varit med sen hon slog igenom kan jag nog säga att jag kunde se att hon verkligen inte var så glad som hon spelade över att stå där i fållan som en förlorare.

Och frågan är om jag inte också såg en antydan till tårar i hennes ögon. Bara en antyd, visserligen, men ändå. Klüft är en känslomänniska och hennes känslor i den stunden var nog inte det stora skratt som hon valde att uttrycka dem med.

Nu tror jag inte att hon kommer att sluta med tresteg.

Snarare tvärtom.

Hon ska ägna hösten åt att träna trestegsteknik, sa hon i går. Herregud, vad ska det vara bra för?

Hon kommer aldrig att bli lika bra som grenexperterna som är lätta i kropparna och studsar fram. Klüft är alldeles för långt efter i teknik.

Även om man knappast kan säga att trestegshoppningen gått framåt i världen sen den där minnesvärda kvällen den tionde augusti 1995 i trestegsmekkat Göteborg under VM när Inessa Kravets satte världsrekord med 15,50. Samma vecka som Jonathan Edwards satte världsrekord med 18,29 i herrarnas tresteg.

Satsningen förstör hennes image

Jag tycker att det finns två problem med den här trestegssatsningen.

Dels är den farlig.

Dels förstör den Klüfts image som en idrottare utöver alla andra, den fantastiska, oslagbara, superkvinnan Carolina Klüft.

Det går ut över hennes varumärke som ska säljas till skobolag och andra sponsorer.

Jag har inte sett någon statistik på hur trestegshoppare mår men jag har bevakat ett otal mästerskap med Christian Olsson så att jag vet att det inte bara är han som fått kroniska problem med skador av sin sport.

Klüft tar en enorm risk

Tvärtom, den trestegshoppare som inte fått hela säsonger förstörda av svåra skador finns inte. Jag skulle uppskatta att andelen friska trestegshoppare i världstoppen är klart under 50 procent.

Så Klüft tar en enorm risk när hon lallar runt med sina misslyckade hopp – ett par klasser under världstoppen.

På tisdag är det dags för längdhopp och enligt Carolina Klüft själv i går kväll så är det ”det som hon verkligen kan”.

Vi får se om det stämmer.

Jag är inte så säker på det heller.

Sjukamp är väl det hon verkligen kan.

Men jag hoppas att jag har fel.

För övrigt en något udda notering: jag vet inte om jag såg rätt, men hoppade inte Etone – guldmedaljören från Aten-OS – tresteg i klänning?