Välkomna till landet av latte och honung.
Välkomna till landet av
aggressiv snö.
Välkomna till landet snömos.
Det öppnade fem nya kaffe latte-plejs här i veckan, rapporteras det.
Nu finns det 1 132 ställen. Enligt uppgifter finns det bara ett ställe som serverar svenskt kokkaffe. Det är Sundings konditori i Mörsil.
Det är så vi upplever historiens vingslag här i den rika lilla byn.
I fredags hördes vingslagen dock lite tydligare:
Efteråt försökte jag fråga några journalister om de fattat något av vad som sagts. Det visade sig att ingen mindes ett ord. Alla hade varit så upptagna av att suga på stunden att vara i samma slutna rum som Stenmark.
Vad han sa? Jag svarar: Dä ingen idé å förklara för den som int begrip.
Men okej, en sak sa han som jag kan försöka förklara:
– Det är lättare att åka skidor i dag men det är svårare att vinna.
Jag tror det betydde att det är lättare att svänga med carvingskidor. Typ.
Jag har varit med om den här känslan en gång tidigare.
Det var i Lausanne vid OS-omröstningen som Stockholm förlorade.
Då kom Nelson Mandela in i hallen och talade för Kapstadens kandidatur. Allt arbete avstannade. Alla var lamslagna av möjligheten att begapa hans aura och utstrålning. Där stod verkligen en man som förändrar liv.
Alla gapade – utom en.
Aftonbladets huliganfotograf Peter Kjellerås tog lugnt ut tuggummit, tog några steg framåt, avbröt presskonferensen som just stapplande kommit i gång.
– Please, mr Mandela, could you look in my camera.
Mandela såg roat på Kjellerås, tittade in i hans kamera, sen fortsatte allt som om ingenting hänt. Särskilt livvakterna insåg att maken till fräck fotograf hade ingen skådat.
På tal om det så florerar en vansinnigt rolig historia här.
Tycker jag och en del av mina kollegor, i alla fall.
Den utspelade sig vid OS i Calgary. Journalisterna var inhysta i en provisorisk förläggning. Väggarna var tunna, isoleringen dålig.
En amerikansk journalist skrev en krönika hem och beskrev tillståndet.
– Vi bor på ett hotell där väggarna är så tunna att man kan höra grannen i rummet bredvid tänka.
Vackert beskrivet, eller hur. Han fortsatte:
–Som tur är för mig är min rumsgranne en fotograf.
Jag skrattar hela tiden hysteriskt när jag går runt och berättar storyn. Fotograferna skrattar inte lika mycket.
Särskilt inte min kära kollega Mats Strand.
På tal om snömos. Vad tror ni är de vanligaste flosklerna här?
Det är två fraser som dominerat alla 1?137 presskonferenser som hållits här:
1. Det är väldigt aggressiv snö.
2. Pressen kommer från mig själv.
Det finns inte en enda skidåkare som inte idisslat de här fraserna intill utmattningens gräns. Nästa gång som någon säger aggressiv snö ska jag osäkra min snöskoter.
Jag tror att ”aggressiv” betyder ”mjuk”. Den andra frasen är intressantare. Kanske är den sann. Det fanns en tid i konungariket Sverige när vi hade en, säger högst en, idrottare per sport som var duktig. Vid varje VM och OS ägnade vi i media timmar åt att hissa deras chanser. Alla fick bendarr.
Nu på 2000-talet har vi ju av någon anledning hur många bra idrottare som helst med medaljchans. De kanske inte känner någon nationell press.
I Österrike sätts det däremot press. Efter alla floppar har åkarna gått på knäna av hur media pressat dem i nationalsporten.
Fast Markus Larsson krossade även den teorin.
–Äh, alla österrikiska åkare är individualister. De skiter i sånt där. De tävlar för sig själva.
VM:s egen topplista:
1. Anja Pärson – tre guld, ett brons.
2. Aksel Lund Svindal – två guld. Plus stenhård sågning av landslagets behandlingen av Järbyn.
3. Ulf Stenberg, GP, bästa alpina journalisten. Har varit med sen Stenmarks tid. Briljant sågning av sponsorspatrasket som fjantar omkring i landslagsdresser:
”Alpina kommittén säger att åkarna inte kan få några bonuspengar för de fantastiska framgångarna och efter ett besök i Sverigehuset förstår man att mycket av sponsorintäkterna går till – sponsorerna.”
4. Roberto Vacchi, speaker i världsklass.
Anja vinkade åt en person från podiet i fredags: Plex. Det värmde mitt hjärta.
För övrigt hoppas jag att ni inte missat dam-VM i bandy. Spelas just nu i bandymetropolen Budapest.
Strålande genombrott av tjejen som växte upp på en soptipp i Umeå. Maria är bara 20 år men hennes silver i storslalom visade på en mognad som de flesta unga åkare här i VM inte klarade av att leverera. Hon har dessutom en utstrålning som påminner mycket om Susanna Kallurs så allt talar för att framtiden ligger öppen för vår nya PH.
Han har varit mobbad av landslagsledningen och sitt skidmärke men sket i det och fick äntligen ta sin medalj i störtlopp. Det roligaste av allt var kanske att se vilken stor favorit Järbyn var bland sina konkurrenter.
Hon levererade på ett sätt som ingen annan klarade av. Anja är VM:s drottning utslaget på båda veckorna med sina tre guld och ett brons. För bragdjuryn blir det ett enkelt val: ge henne fyra medaljer.
Livet stannar upp i en lilla byn Åre och i pressrummet när Den Store kom in för att visa upp sig inför folket. ”Dä bar å åk” hade den gången bytts ut mot det mera ödmjuka ”Ja ä glad om jag int ramlar”.
Wow – utan På Spåret visade det sig att gamle Holm kanske är i sitt livs form. 2,37 är respekt. På tisdag är det gala i Globen och eftersom Linus Thörnblad också verkar vara i grym form kan det verkligen bli en klassiker.
Han såg ganska lätt ut på foten, även om medspelana verkade tveka lite i början om de skulle passa eller inte. Målet i förlängningen betydde nog nästan lika mycket för Fredrik själv som för svensk landslagsfotboll.
Hans absolut finaste stadsmannaord den här veckan var: ”Ja ja ja, men nu ska vi äta lunch”, när han ombads kommentera Anjas guld. Annars har gamle Carl Gustaf skött sig oklanderligt. Även sen frugan åkt hem.
Visst gjorde han några bra räddningar, men uppriktigt sagt var ett par av målen ganska billiga. Isaksson har tappat oerhört mycket på skada och petning. Nu måste han spela mycket om han ska ha en chans att komma igen.
Gamla stjärnor tenderar att byta klubbar ofta. Nashville, wow vilken hockeystad.
Den enda Hall of Fame som betyder nåt där är countryns Hall of Fame och där är
Mickey Newbury en miljon gånger större än Foppa.
Kom till VM som en av Sveriges största stjärnor men tyvärr klarade han inte av att prestera. Stämningen var magisk i backen – men Byggmarksfebern varade bara i 55 sekunder. Sen var festen över – för den här gången.