Divorna hotar svensk fotboll

Roande och oroande med en hel generation som tror de är Zlatan

FOTBOLL

Svensk fotbolls framtid är hotad.

Hotet?

Hårgelé, sportbilar och brudar.

Vi får ta och reda ut det här.

Anders Linderoth, 56, pratade häromveckan om tonårsgrabbar som skriver sitt första a-kontrakt och plötsligt tror att allt är klart. Björn Runström, 22, vet exakt vad som krävs för att lyckas på riktigt.
Foto: MATS STRAND
Anders Linderoth, 56, pratade häromveckan om tonårsgrabbar som skriver sitt första a-kontrakt och plötsligt tror att allt är klart. Björn Runström, 22, vet exakt vad som krävs för att lyckas på riktigt.

Det var en alldeles fantastisk dag i Stockholm i går. Jag åt långlunch - isterband - på Tranan och flanerade från Odenplan genom en vårsol som sken genom själen. Det fina med fantastiska dagar i Stockholm är att det finns så många människor att titta på.

Som i går, jag fick se minst ett par tusen tonårstjejer med märkesjeans, lite mycket smink och tonade tolvtumsrutor i sina solglasögon. Alla gick runt och manifesterade sin unicitet medan de såg likadana ut.

Varenda en ville vara Nicky Hilton.

Det är här jag ska få in resonemanget på fotbollsallsvenskan.

De tror de är Zlatan

Saken är ju den att allsvenskan börjat vimla av wannabe-stjärnor den också. En ny generation har stormat in i omklädningsrummen med Tom Ford-bågar i en svångrem om halsen.

De tror nog inte (annat än i undantagsfall) att de är Nicky Hilton - men de tror att de är Zlatan. Eller åtminstone Mauro Camoranesi.

Det var Anders Linderoth, 56, som tog upp det häromveckan och många tränare höll med. Han pratade om tonårsgrabbar som skriver sitt första a-kontrakt, får en hyfsad lön och plötsligt tror att allt är klart. De är unga, snygga och framgångsrika, de tjänar redan hyfsat med pengar och behöver inte lyssna på någon längre.

Allsvenskan kryllar av smådivor, förstod man - och den gamla generationens tränare får eksem av den nya generationens kaxiga individualister.

De säger "löp" men killen med Tom Ford-bågarna står still. De säger "passa" men bågkillen står still på mittplan och gör överstegsfinter.

Det stämmer säkert.

När jag bodde i Borås var det mer regel än undantag att Elfsborgs unga stjärnor följde en snitslad karriärsbana. De fick chansen tidigt (det får man i Elfsborg), trodde de var världsmästare, glänste på krogen, förlorade fokus, försvann till division II.

Nu anmäler tränarna sin oro för att en hel generation är på väg åt precis det hållet. De spelar för sig själva, lyssnar inte, förstår inte vad som krävs, är inte ödmjuka nog.

Under en tågresa nyligen lät Stefan Thylin mig gissa hur många i en av landslagets U21-trupper - 18 spelare - som någon gång haft ett jobb, om så bara ett sommarjobb under en vecka.

Jag gissade på hälften.

Rätt svar var noll.

Det går käpprätt åt helvete med vår gamla lutherska moral. Jag är minst lika road som oroad - det är sanslöst underhållande att tänka på hur tränarna förklarar för tonårsdivorna att de inte är så bra som de tror.

"Krävs hårt slit"

Jag menar, det gäller ju att hitta en balans. Zoran Lukic älskar spelare med stora egon - men de måste arbeta också, annars är kaxigheten meningslös.

För att gå till botten med problemet pratade jag med den ende spelare som i den allsvenska telefonlistan presenteras med titeln "fotbollsspelare/modell".

- Jo, många svävar iväg och glömmer att det krävs hårt slit för att lyckas.

Sa Björn Runström, 22.

Precis, den där långhårige stekaren som viker ut sig halvnäck i Café, kallar allt utanför Stockholms innerstad för "vischan" och lägger mer pengar på skönhetsprodukter än Halmstads BK lägger på spelarköp. Den Björn Runström.

Han må se ut som en karikatyr av ungdomsdivan, men han driver med både andra och sig själv. Runström har humor. Dessutom är han fullkomligt medveten om exakt vad som krävs för att lyckas på riktigt. Fyra år i Italien räcker för att förstå sånt.

Kortare steg till stjärnstatus

- I Italien vet man sin plats i laget när man är ung. Spelar man inte bollen åker man direkt, tränarna är hårdare mot de yngre. Det är bara att tugga gräs och lyssna på de äldre. Jag menar, de spelar i Serie A och kör Ferrari. Steget var långt dit.

För en allsvensk artonåring med a-kontrakt är steget till stjärnstatus kortare, men steget till Serie A hundratusen mil. En kille som solar sig igenom fem år i Hammarby eller Malmö FF måste klippa sig och skaffa ett jobb när de är 35. En kille som inte nöjer sig med det, utan svettas lite extra, kan slå sig till fem år i Eredivisie och får köra sportbil resten av livet.

När jag tog klivet upp bland seniorerna hemma i Kinna fanns ett tummat urklipp i en ram inne i omklädningsrummet. Det var en sedelärande anekdot från en IFK Göteborg-träning i slutet av 70-talet. Olle Nordin, en av a-lagets stjärnor, kapades stenhårt av färske junioren Glenn Schiller, och skrek högt medan han vred sig i smärtor:

- Vad i helvete gör du, juniorjävel?!

Schillers replik kom blixtsnabbt:

- Äh, är du trött ska du byta.

Så visst, lite självinsikt skadar inte för snorvalpar med a-kontrakt.

Men för mycket är ännu värre.

Citatet

Lagen som siktar bäst

Seriens yngsta tränare

Simon Bank summerar VECKANS OMGÅNG I FOTBOLLSALLSVENSKAN. Mejla: bank@aftonbladet.se. Skriv: Simon Bank, Aftonbladet, Arenavägen 63, Globen City

Simon Bank