Bonnjävlarna kan spela boll

Simon Bank: Elfsborg satsar uppåt, framåt - och nöjer sig inte med kryss

Stefan Andreasson - en visionär bonnlurk; Anders Svensson har sett världen och återvänt.
Stefan Andreasson - en visionär bonnlurk; Anders Svensson har sett världen och återvänt.
FOTBOLL

Det har skanderats från ståplats i bra många år:

- Speeeeela fotboll, bonnjävlar.

Och tänk, alltid är det några som gör det.

Som Elfsborg.

Halmstads BK har spelat in en ny kampsång i år. Jag antar att man kan säga att den fått en halvtaskig start, med tanke på att de spelat snart åtta timmar utan att göra mål sedan den introducerades.

Men vi älskar den.

Särskilt en liten bit, där Thomas Peterson (en komiker jag aldrig skrattat åt) gör den bästa pratinsatsen i en fotbollslåt sedan John Barnes gästspelade med New Order.

På barnförbjudet bred halländska slår Peterson fast en HBK-ideologi:

- Hää finns talangee å vaa-enda soouut.

Sedan kommer det:

- Åå ää du nöyjd mä kuyss gåu du jetteboouut!

Är man nöjd med kryss så går man alltså jättebort. Jag kommer att tänka på den attityden när jag läser en intervju med Mathias Svensson i gamla fina Borås Tidning. Elfsborg fick "bara" 2-2 mot Häcken i onsdags, och Mathias var inte nöjd.

- Vi är inte med i den här serien för att spela oavgjort, sa han.

Elfsborg kan ta guld

Vi pratar alltid om hur viktigt det är med storstadslagen i allsvenskan, och det är det ju. En allsvensk toppstrid med AIK och Malmö FF lockar mer publik, sponsorer och media än en där Halmstad utmanar Kalmar FF.

Så är det bara, det är inget konstigt med det.

Svensk fotbolls historia är mest de stora städernas historia. Sedan allsvenskan startade 1924 har bara 14 av 80 SM-tecken hamnat i städer som har mindre än 70000 invånare.

Kan Elfsborg ta nummer 15?

Ja.

Bonnjävlarna kan i alla fall speeeela fotboll - och de har precis den attityd som en liten klubb ska ha. Att kryss går jättebort.

Andreasson smartast av alla

Halmstad, Öster och Åtvidaberg har haft sina små dynastier där de slagit alla dryga storstadsklubbar på fingrarna. HBK gjorde det först genom att tänka nytt och satsa brittiskt. Ängagänget Öster gjorde det också genom en tydlig (och diametralt annorlunda) spelidé och ett ofattbart bra lag med sju landslagsspelare. Åtvid gjorde det tack vare visioner och Facit.

Om en småstadsklubb ska kunna hävda sig krävs det att de är smartare än de stora, och Elfsborg har varit smartast i Sverige de senaste åren.

De har spelat ut politiker mot varandra och ordnat en modern arena till hysteriskt reapris, de har fått företagare att tro på idén om ett storlag och plockat hem stjärnor som brinner för klubben, de har satsat på ett nytt (väldigt ungt) namn i tränarcirkusen och gett honom maximalt förtroende.

Smartast av alla är en visionär bonnlurk som heter Stefan Andreasson.

Han spelade i Elfsborg samtidigt som jag bevakade dem för Borås Tidning, i en tid när de spelade i division 1. Elfsborg hade konstant gott om talanger, Stefan sköt som en ardenner, men klubben var sannolikt svensk elitfotbolls sämst skötta förening.

Andreasson, med en frisyr och en solbränna som knäcker extra på Club 33, var mannen bakom Elfsborgs värvningsräd i ungdomslandslaget. Han startade en u-akademi i Borås, och även om det gav begränsad utdelning så visade det att här fanns det ambitioner.

Det gör det nu också.

Veka Elfsborg har fått hem vinnarskallar med erfarenhet, killar som sett världen och vet vad som krävs. Andreas Augustsson, Anders Svensson, Mathias Svensson, Hasse Berggren i fjol. De är inte nöjda med kryss, och låter ingen annan vara det heller.

Elfsborg är på väg någonstans. De vill något.

Uppåt, framåt - inga kryss

En nyckel för att bli något i fotboll är att alltid ställa frågan: Vad är nästa steg?

Se på Kalmar FF, till exempel. De har gjort den kanske största prestationen i allsvenskan de senaste åren, och kom trea i fjol. Otroligt bra gjort. Men i år dras de med en psykologisk baksmälla som är helt logisk, för det finns ingenstans att ta nästa steg.

Kalmar har strävat, lojalt och smart och målmedvetet, men ingen som vet hur klubben satsat kan rimligen tänka att årets logiska mål var ett SM-guld i höst.

Kanske någon gång, kanske någonstans, men inte här och nu.

Jag är inte alls säker på att Elfsborg håller hela vägen, men

de har gett sig själva en riktning som pekar framåt,

uppåt.

Och de är inte nöjda med kryss.