För bra för allsvenskan

FOTBOLL

BORÅS. Om ni visste hur lätt det vore att häva sig på tå och skrika:

– Stefan Ishizaki till EM!

Okej. Visst. Men vi kan väl börja med hälften.

Ut i Europa med dig, Stefan, så fort det bara går.

Magnus Haglund vägde på fötterna, log besvärat, vägde över till nästa fot. Det var ingen fråga han kände sig riktigt bekväm med.

Så här löd den:

– Om du nu inte vore Elfsborgs tränare, vilket råd hade du då gett Stefan Ishizaki?

Låt oss ge honom lite betänketid, medan jag förklarar varför frågan ställdes.

Den ställdes eftersom vi varit 16 599 som hade tittat på – 16 600 om man räknar Hjalmar Jonsson – när Elfsborgs lille trollkarl visat att han spelar en fotboll som är för bra för allsvenskan.

Den unge Haglund sa att Ishizaki visst har kapacitet för att vara med i en EM-trupp, men att det finns 30–35 spelare som har det. Om Niclas Alexandersson inte längre har en kropp som låter honom vara Niclas Alexandersson så är ”Ishi” en given satsning bakom de givna.

Bytte till utsidan

Han har ju blivit vuxen nu.

Han kunde göra fantastiska saker för tre år sen också, det har han alltid kunnat, men han har slutat vika ner sig i matcher och veckor.

Jag tror att han tänker mindre nu. Han går till jobbet, tar sitt defensiva ansvar – och utmanar sin ytterback i 90 minuter plus stopptid. Det krävs en särskilt sorts erfarenhet för det.

I går mötte Elfsborg IFK Göteborg. Ishizaki mötte Hjalmar Jonsson, den spelare han har mest plus på av alla.

I fjol skar han in i planen varje gång, matchen igenom. Den här gången hade Blåvitt gjort läxan. Sebastian Eriksson gav Hjalmar understöd inifrån, skyddade honom med hårt arbete.

Vad Ishizaki gjorde? Han gick på utsidan istället.

Han slog ett dröminlägg till Fredrik Berglund, som missade en öppen nick från sju meter. Han slog ett likadant dröminlägg till Anders Svensson, som missade från sex. Då hade det knappt gått en kvart, och Elfsborg hade spelat fantastisk fotboll.

Nött försvarsspel

De blev sedan två lag om det. Anders Svensson, han som styr Elfsborg, fick en smäll i en närkamp och tappade rytmen, och Blåvitt hittade sin väg in i matchen.

Den vägen ser sällan likadan ut som Elfsborgs. När den unge Haglund kom till Borås tog han över ett lag som visste hur man spelar ”finer foppoll” (det heter så i Sjuhärad), men inget om hur man vinner. Han gjorde upp med den kulturen, och har nött försvarsspel så hårt att kansliväggarna rodnat.

Lokalisera bristen och korrigera den – Guus Hiddink jobbar så i alla sina lag. Juande Ramos också. IFK Göteborgs val har varit att lokalisera en styrka och förstärka den.

Därför finns det inget starkare lag i Sverige. Ska du slå Blåvitt måste du lämna blod, svett och tårar på planen.

Gammal goalgetter

Men IFK spelar också mest på ett sätt. När de manglade Elfsborg så var det genom att vinna andrabollar efter fasta situationer, rakt och tufft och tydligt. Hjalmar Jonssons fina frisparksfot och Ragnar Sigurdssons råa kvalité kunde gett dem 3-1 före paus.

Men målen kom inte. Och när Anders Svensson hittade sina fötter fick Sebastian Eriksson och Gustav Svensson för mycket att oroa sig för för att våga kriga om fallfrukt bakom Wernbloom och Wallerstedt.

IFK:s anfallare klarade inte att hålla i bollen på egen hand, så Elfsborg kunde plocka upp de (alltför) långa lyrorna bäst de ville.

Och resten handlade alltså om Stefan Ishizaki.

Eller, det handlade även en del om en grinig gammal goalgetter som Fredrik Berglund och om tre billiga IFK-misstag.

En fin kväll i Borås

1–0 gav Hjalmar Jonsson bort (målpassning Ishizaki). 2–0 kom när Teddy Lucic fick skarva en hörna (från Ishizaki). 3–0 var en målvaktstavla på en frispark (från Ishizaki).

När vi pratade om EM-trupp efteråt så var det Lucic, Ishizaki, Svensson och Johan Wiland vi pratade om.

Ingen skulle göra bort sig, alla var mycket bra igår.

Ishizaki var magisk.

På det hela taget var det en fin kväll i Borås. Supportrarna höll en gemensam, effektfull manifestation (”Dialog, rättssäkerhet, frihet under ansvar”) mot det märkliga förslaget till ny läktarlag, två bra lag spelade fotboll, och när bara en proppmätt halvmåne hängde kvar över konstgräset stod Magnus Haglund och vägde på fötterna innan han svarade:

– Mja, det är inte så ofta en spelare får chansen att vinna den ädlaste av medaljer. Jag hade nog sagt till Stefan att stanna kvar 2008 ut. Det kommer chanser i januari också.

Det gör det. Men om chansen kommer nu ska Ishizaki säga JA till Europa, för det är i Holland eller Tyskland han kan utmana sig själv igen.

Allsvenskan har inte längre särskilt mycket kvar att lära honom.