Grekland – mer svenskt än Sverige

”Ett starkt kollektiv med bra försvar, en lynnig anfallsstjärna och ett ansträngt förhållande till media”

FOTBOLL

LUGANO. EM-premiär i morgon.

På ena sidan – ett starkt kollektiv med bra försvar, en lynnig anfallsstjärna och ett ansträngt förhållande till media.

På andra sidan?

Sverige.

Problemet med Lugano är inte att det inte är vackert, för det är det. Problemet med den här sömniga lilla pärlan mitt i Europa är att den i en vecka snart fått mig att känna mig som Major Tom i en David Bowie-låt.

Här sitter jag i en plåtburk, långt från världen. Jorden den är blå, och det finns inget jag kan göra.

EM bor inte här.

Jag är ingen idiot, jag förstår ju att det pågår. Men bara på tv. I Lugano förhåller de sig till EM ungefär som till gud – de tror att det finns, men de har inte en aning om hur det ser ut.

Det är alltså med glädje jag sätter mig i en buss och tuffar 50 mil i dag. In i EM. Rätt in i svett, supportrar, sport och Sverige–Grekland.

Spelarna har börjat prata om det nu, det märktes när Zlatan Ibrahimovic mötte pressen i går.

Lars Lagerbäck inledde med att vara ilsken på att vissa tidningar ”lagt ord i munnen” på Zlatan. Sen la han ord i munnen på Zlatan.

– Han sa att han ville att de (Sebastian Larsson och Fredrik Stoor) skulle få speltid, sa Lagerbäck.

Det sa inte Zlatan alls. Det kan vem som helst se och höra genom två tryck på internet. Däremot var det så Zlatan m e n a d e, och det var också så jag förstod honom. 

I går pratade annars Ibra mest om sitt knä, om sin osäkerhet, om att träning och match är olika saker och – om Grekland.

Har ni förstått vilket lag det är Sverige möter imorgon?

Att det är mästarna vet ni.

Att de gick som en maskin genom kvalet vet ni också.

Men har ni greppat att Sverige i morgon möter ett lag som på en del sätt är mer svenskt än vad Sverige är nu för tiden?

Större, starkare och trubbigare

Allt det som alltid brukar sägas om svenska landslag, om lagarbetet, fysiken, organisationen – det kan man säga om Otto Rehhagels Grekland.

De är större, de är starkare, de är på sina ställen lika trubbiga i sitt passningsspel, och de har oortodoxa matchvinnare som Gekas och Amanatidis.

Medan Slaven Bilic spelade luftgitarr (jag tror man kan säga att jag älskar honom) och Luka Modric rullade in en Maradona-straff (ja, honom också) satt jag i ett hotellrum som smattrade under ett varmt kvällsregn  och tittade

igenom Greklands träningsmatch mot Ungern på dvd. 

Och vet ni, till och från fick jag gömma mig bakom kudden.

Jag hade hört att Grekland var uselt i den matchen, men inte så här. Om det inte vore för att Kostas Katsouranis och Angelos Charisteas tacklade så barnförbjudet och dumt hade jag kunnat hyra ut dvd:n som skräckfilm.

Men det spelar nu ingen roll. 

Grekland är ett väldigt bra lag som har lurat världen förr, och det som spelar roll är strukturen.

Hur ointresserade de än var så gick det att se hur Grekland tänker spela fotboll i EM – och hur Sverige kan slå dem.

Zlatan Ibrahimovic förutspår en tuff, kompakt, försiktig match där första målet väger tungt som bly.

Jo, förmodligen.

Han kunde lagt till att det lär bli en sjuhelvetes fysisk och slarvig match.

En mangling som handlar om att trycka på gasen vid

precis rätt tillfällen.

Mittbackarna är fyra meter långa

Grekland har två mittbackar, Dellas och Kyrgiakos, som är fyra meter långa. De står gärna och rullar bollen fram och tillbaka mellan sig tills klockan ringer in. Dessutom tar de 20 meters djup.

När Sverige vinner boll finns alltså svaga punkter bakom Greklands båda ytterbackar. 2004 hade de tre väldigt ambitiösa mittfältare (Basinas, Giannakopoulos och den underbare Zagorakis) som kunde rädda dem, nu försöker Basinas täcka upp så gott han kan.

För att straffa grekerna behöver Sverige två saker:

1. Fart, några som springer på kanterna när det gula

laget stjäl bollen.

2. Någon som kan slå bollen dit.

Ända sedan Sverige samlades i Bohuslän för en evighet sedan har de konsekvent tränat spel med få, snabba tillslag. Jag trodde att det handlade om att driva upp kvalitén i passningsspelet – men det handlade nog mest om att driva upp farten.

När Sverige vinner boll måste den upp, snabbt. Vill ni ha ett par nyckelspelare? Okej. Fredrik Ljungbergs djupledslöpningar kommer att vara oerhört viktiga. Anders Svenssons passningsspel betyder allt. 

Om den här matchen bara handlade om att göra mål hade jag utan att tveka satsat på Kim Källström, vars långa spel skulle vara perfekt, med Christian Wilhelmssons och Fredrik Ljungbergs snabba fötter på kanterna. 

Fast om fotboll bara handlade om att göra mål vore Zdenek Zeman tränare i Chelsea. Man ska försvara också, och därför väljer Lagerbäck förmodligen en säkrare innermittfältare än Kim, och kanske en passningsspelare (Sebastian Larsson) istället för en dribblare (Wilhelmsson) till höger på mittfältet.

Han har i alla fall bestämt sig nu, Lagerbäck. I går kliade han sig stillsamt bakom vänster öra och berättade att startelvan är klar.

Och äntligen kändes det som allvar, som att dörren till EM öppnades till och med för oss.