Fult, fegt och oskickligt

FOTBOLL

INNSBRUCK. Ett ungt, vackert, modigt och skickligt fotbollslag med framtiden för sig gick vidare i EM.

Bara en sak.

Det var inte vårt.

Sverige var gammalt, fult, fegt, oskickligt – jag vet inte om de var ett fotbollslag ens en gång, och värst av allt:

Framtiden, den hade vi bara framför oss tills i går.

Det var fortfarande varmt i luften, bara väldigt mörkt, när Guus Hiddink berättade om kravet han ställt på sina spelare.

– Jag sa till dem att de hade ett val. Att fly eller fajtas, de fick bestämma själva. 

Med EM:s nöjdaste dubbelhaka piskade han fram facit:

– Dom valde att fajtas, att spela med själen.

Som jag önskar att jag kunde sitta här och skriva om ett svenskt lag som fajtats, som spelat med själen, som visat ett ansikte att vara stolt över.

Men det här ansiktet rodnar. Och när det rodnat klart skriker det en gång till, så det ekar mellan alptopparna:

– Vad FAN SYSSLADE NI MED?!

Vi har sett Hollands A-lag spela EM:s bästa fotboll och Hollands B-lag spela skjortan av Rumänien.

I går såg vi Hollands C-lag köra över Sverige, för att sedan backa och köra över det igen. Det var bottenlöst pinsamt.

Vad som hände?

Inget.

Borde blivit 5–0

Så enkelt var det. Inget hände. Efter en och en halv utmärkt svensk match trodde jag verkligen att vi skulle få se det här laget peta i en växel till. Jag trodde att de skulle stå stadigt på sin organisation, låta Ryssland slå sig trött som en för ung boxare – och straffa dem hänsynslöst. Men Sverige var tillbaka i en gammal Lagerbäck-synd med en försiktig, sanslöst passiv start som varade nästan hela första halvlek.

Det fanns ingen växel, mer än en som det stod ”back” på.

Dessutom var det Ryssland som körde.

Detta unga, nya Ryssland, lett av den geniale byggherren Guus Hiddink, var bättre på allt. 

Positionsbyten, fart, lysande passningsspel. Det var passovotchka för 2000-talet. Fotbollsporr. Från ett läktarhav i blått-vitt-rött – med banderoller om Peter den Store och Poltava – ekade ROSS-I-JA, ROSS-I-JA, men matchen var ett eko av en gammal hederlig CCCP-utklassning i ishockey.

Det blev 2–0, det borde blivit 5–0. 

Pinsamt, uselt, blekt, värdelöst, inkompetent, viljelöst – varsågod och välj.

Sverige gjorde ingenting

Sverige borde förstås fångat in den ryska vågen och sövt den i början, med ett sammanhållet försvarsspel som kunde döda de där ytorna framför backlinjen som Andrej Arsjavin älskar. Men kompetensen fanns inte. Ryssland hade överlägset bollinnehav, men sprang ändå mer än Sverige gjorde. Av alla pinsamheter kan det vara den största – Tommy Söderberg pratade alltid om ”tiotusen steg” som en grund för att vinna fotbollsmatcher. I går sprang ett utklassat gult lag mindre än sin motståndare.

Sverige klarade inte att hålla i bollen och bygga passningssekvenser, och det blev istället exakt den sorts galna match som Guus Hiddink ville ha.

Galna matcher vinns av de skickligaste, snabbaste spelarna.

I går hette de Roman Pavljutjenko, Jurij Zjirkov och Andrej Arsjavin.

Galna matcher vinns också av de mest flexibla coacherna.

I går hette han Guus Hiddink.

Om Hiddink ser ut som en proppmätt ekorre ser Arsjavin ut som en liten hob-hjälte ur Sagan om ringen. Men han ägnade hela första halvlek åt att glida runt bakom Sveriges innermittfält och trä passningar på Petter Hanssons blinda sida. Petter flängde runt som en förvirrad kattunge på jakt efter en solkatt. 

– Arsjavin är en spelare som kan göra någonting av ingenting, sa Hiddink.

Sverige var i går fullt av spelare som gjorde ingenting av någonting.

Ytterbackarna fattade felbeslut i sina uppspel på ett sätt som aldrig händer i ett svenskt lag. Anders Svensson missade mer än på evigheter. Och när organisationen föll ihop blev Daniel Andersson det första offret, han kunde inte längre kriga om bollar utan fick springa och jaga istället.

Framtiden ser inte ljus ut

Ändå var det bristen på anfallsspel och motdrag som sänkte Sverige. Zlatan Ibrahimovic inledde matchen med att klacka in halva Sergej Ignasjevitjs ansikte, men utöver det fanns inget som skrämde Ryssland.

Framför allt fanns inte tillstymmelse till fart. Henrik Larsson är allt mer beroende av spelare som springer runt honom, som kan ta emot hans briljanta små skarvspel. Zlatan Ibrahimovic får också för få alternativ utan den sortens löpningar. Ingen av dem drar på egen hand upp tempot. 

Fredrik Ljungberg och Johan Elmander skulle bidra med djupledsspel, men Ljungberg ser mest sliten och trött ut och Elmander var så vilsen i sin kantroll att Lagerbäck fick hålla kvartslånga samtal med honom i första halvlek.

Det tog 43 minuter innan Sverige satte ihop ett par vettiga anfall. Om de gjort mål då, och på något märkligt sätt överlevt den här matchen, hade jag omedelbart tryckt upp t-shirts med trycket ”RÄTTVISA ÅT RYSSLAND NU”.

Det blev inte så. Sverige fick ett skenbart övertag efter Arsjavins 2–0 direkt efter paus, men inte ens då kom de längre än till lyftningar mot Larsson och Ibrahimovic och ett par kosmetiska långskott. Kim Källström gjorde ett bra inhopp, med ett rakare och smartare spel.

Anders Svensson grät efter slutsignalen. Marcus Allbäck gick runt och tackade för sin tid i det här laget. På läktarna slokade svenska flaggor från Getinge, Västerås, Vårgårda och Hudiksvall, medan personalen plockade fram magnumflaskorna på Bar Testarossa, där nyrika ryssar skulle supa sig genom natten.

I dag går EM vidare, men inte för oss. 

Ryssland är vidare från gruppspelet för första gången, och Guus Hiddink pratade efteråt om infrastruktur, utbildning och en framtid med en rysk stormakt i världsfotbollen.

Vad ska vi prata om? 

När vi skrikit klart kan vi prata framtid. Den ser inte ljus ut. Det finns inga långa köer av oupptäckta supertalanger som inte fått chansen – det är bara billig populism att påstå det. Sebastian Larsson, Fredrik Stoor, Kim Källström, Johan Elmander är skickliga spelare, men det kommer att dröja innan vi dansar med de största igen.

Och Lars Lagerbäck?

Han hade förtroendet, trots allt, hos en splittrad trupp efter VM 2006.

Om han förlorat deras förtroende nu kan han inte vara kvar. Det är det enda som betyder något, det enda som kan göra honom till en omöjlig förbundskapten.

I natt sov Lagerbäck uselt, antar jag, men han kunde åtminstone vara glad åt en sak.

Vi slapp möta Holland.

Vi ska nog vara väldigt tacksamma för det.