Spelarna avgör hans framtid

FOTBOLL

Dimman lättar och alla åker hem, men frågorna stannade kvar.

Svaren?

Lars Lagerbäck ska inte få sparken för gamla misstag.

Lars Lagerbäck ska få sparken om han är på väg att begå nya.

I går var dagen när damm skulle vädras ut. Räfst och rättarting, högtidsstund för efterklokhet. Om man lysnade noga hörde man trampet från gulklädda fans med rycksäckar fulla av högafflar, fjädrar och tjära.

Lars Lagerbäck skulle tilltala dem. Han klev upp i ett tält som var varmt som en kamin i helvetet, och hans bokslut över Sveriges EM började så här:

– Det finns egentligen ingenting man kan klaga på. Förutom vädret. Det hade varit trevligt med några soltimmar till.

Meningarna handlade om Sveriges yttre förutsättningar, men jag undrar om Lagerbäck förstod hur de landade hos de fans som i förlängningen betalar hans lön.

Eller, det undrar jag inte alls. Jag vet att han inte förstår.

Han fjäskar aldrig

Det var som efter 0–0 mot Trinidad och Tobago, när ett helt folk ville se honom vara lika besviken som dem. Han bjöd inte på en millimeters förståelse då heller. Han tyckte ju att Sverige gjort en rätt bra match men svikit i målskyttet.

Lars Lagerbäck fjäskar aldrig. Det kan

låta som en kvalité, men det är också en brist som jag haft svårt att sätta ord på.

Efter Greklandsmatchen fick jag hjälp av min allra bästa vän. Han sa, apropå att Lagerbäck valde Daniel Andersson:

– Han har en patologisk integritet.

Och precis så är det ju. Exakt så. Sveriges förbundskapten följer sin övertygelse härifrån in i den eviga natten. Det är det som gör att han inte lyssnar till oportunistiska avgrundsvrål – men det är också det som gör honom till en tjurig teknokrat som bygger murar mellan sitt lag och omvärlden.

I går stod han naken, avklädd av ett ungt och utvecklingsbart Ryssland. De nakna spelarna åkte hem: Fredrik Ljungberg var en osynlig ledare i EM, marginalspelarna lyfte aldrig, Henrik Larsson gör fortfarande alla andra bättre, men förr gjorde han sig själv bättre också.

Men det var Lagerbäcks roll vi diskuterade. 

Logiskt, förstås.

Han kommer inte att avgå. Det är inte förbundskaptenens jobb att avsätta sig själv. Det är förbundsstyrelsens.

Om de ska göra det?

Den frågan avgörs av hans ställning bland spelarna som ska ta Sverige till VM 2010.

Efter Tysklands-VM var truppen i splittring, men Lagerbäck hade stöd hos de tyngsta pjäserna; Fredrik Ljungberg, Tobias Linderoth, Anders Svensson, Marcus Allbäck.

Hasse Backe är mitt val

Vilka är de tunga spelarna nu? Vilka är det som ska leda Sverige in i något nytt?

Johan Elmander, som petades undan av Henrik Larsson. Kim Källström, som petas av alla som kan stava till ”positionsspel”. Sebastian Larsson, som sitter på bänken. Ibrahimovic, Mellberg och Wilhelmsson, som skickades hem från en samling.

Om de där spelarna har förtroende för Lagerbäck, om de är beredda att springa genom väggar för honom så ska Sverige absolut inte byta förbundskapten.

Men jag tvivlar på det.

Om det inte finns färdiga alternativ nu, så måste det finnas det när VM-kvalet dragit igång. Det är förbundets förbannade skyldighet att scouta fram ett namn. Min man heter Hasse Backe (det ska inte alls tolkas som en utsaga om mitt civilstånd). Han är uppväxt med den svengelska modellen men har kompletterat den med en internationell utblick. 

Lars Lagerbäck, då? Han har gjort ett utmärkt jobb i tio års tid. Den som inte ser det lever i en fantasivärld där Sverige är en slumrande stormakt som, om vi bara fick en tränare som slängde in alla våra Nanis och Messis, ÅTMINSTONE skulle gå till semifinal i varje stort mästerskap.

Ursäkta om jag väckte er nu, men det är inte så.

Någon frågade i går varför Sverige inte är lika bra som Portugal, Holland och Kroatien, som har ungefär lika stor befolkning. 

Varför? Tja, ett studiebesök på De Toekomst i Amsterdam eller på Sportings akademi i Lissabon är ett rätt bra svar.

Ett landslag är en spegling av ett lands fotboll, och debatten efter ett EM-misslyckande är en spegling av ett folks självbild.

För några veckor sedan publicerades en stor, internationell undersökning av länders självuppfattning. Vid en jämförelse med hur omvärlden såg på Sverige avvek uppfattningarna särskilt på två områden.

När det gällde sport överskattade svenskarna sitt Sverige något oerhört. På en enda punkt underskattade vi oss nästan lika mycket:

Kompetent ledarskap.

Allt är inte alltid chefens fel. 

Eller vädrets, för den delen.