Tröga, bleka – utslagna

Rafael van der Vaart kan bara konstatera att det inte gick så bra den här gången heller.
Foto: Magnus Wennman
Rafael van der Vaart kan bara konstatera att det inte gick så bra den här gången heller.
FOTBOLL

BASEL. Dagen före EM-premiären publicerade en holländsk radiokanal en stor enkät.

En av sex svarande trodde att Holland kunde vinna turneringen. En av tre var övertygad om att de skulle ”spela bäst fotboll”.

Nu sitter jag i ett slocknat Basel där Ryssland bevisat att de hade fel.

Två gånger om.

den oerhörde Arsjavin och hans Ryssland var bättre än Holland på allt. Man var rörligare, smartare och starkare.
Foto: Foto: MAGNUS WENNMAN
den oerhörde Arsjavin och hans Ryssland var bättre än Holland på allt. Man var rörligare, smartare och starkare.

Ibland får förlorarna låna sina tal från vinnarna.

Viktor Tjernomyrdin, mannen som för tio år sen ledde Ryssland in i finansiell kris, summerade sina misslyckanden så här:

– Vi hoppades på det bästa, men det blev som det alltid blir.

I går skrev Holland under på det, med slokande, orange bokstäver.

De hade ju spelat EM:s bästa fotboll, de hade ju gått igenom Dödens Grupp med ett levande leende. De hade spelat med B-laget mot Rumänien och fått fem vilodagar mer än Ryssland.

Och, lik förbannat – det blev som det alltid blir.

Holland är utslaget, hemskickade av en motståndare med mer kyla, precision och kunnande.

Galna ryska fans firar en seger som alldeles nyss var en fåfäng, fjantig dröm. Om man vill förklara hur den blev möjlig får man gå ett drygt år tillbaka i tiden.

”Bytt ut många spelare”

Den 7 februari 2007 tog Holland emot Ryssland hemma i Amsterdam, de vann med 4–1 – och i onsdags satt jag och hörde Guus Hiddink berätta om matchen.

– Vi kunde stoppa dem i en timme, men vi skapade inget själva. Sen la dom in högsta växeln och drog ifrån.

Och sedan dess?

– Vi har bytt ut många spelare mot spelare som är bättre på att spela modern, snabb fotboll.

Holland har också dragit sina lärdomar sedan dess. Marco van Basten satt ner med Ruud van Nistelrooy, van der Sar och ett par till och ritade om den holländska spelkartan. Inget 4-4-2, inget flödande 4-3-3. Istället ett defensivt innermittfält som skydd för backlinjen: 4-2-3-1.

Varje nackdel har, som Cruyff slog fast, sin fördel.

Fördelen med det nya systemet var att det blev svårare att märka att Holland inte har en vettig backlinje. Nackdelen med fördelen var att Holland plötsligt såg bättre ut än de egentligen var.

Tydlig coachning

Jag ska inte påstå att Holland i går förlorade mot Ryssland eftersom de hade van Bronckhorst och Boulahrouz som ytterbackar, medan ryssarna hade Anjukov och Zhirkov.

Men det säger en del om hur lagen förhåller sig till den gamla holländska tanken om totalfotboll.

Jag såg matchen från en position så nära Marco van Basten att jag (om jag varit snäppet modigare. Eller snäppet mer kvinna) kunnat nypa honom i häcken. Hans coachning var tydlig. Han ville hitta vändningar på Dirk Kuyt bakom Zhirkov, men inget hände.

Han lät Sneijder och Kuyt byta plats. Inget hände. Han satte in van Persie, men inget hände då heller. Han flyttade ner van der Vaart ett steg, men... ja, ni fattar.

Holland hittade inte längre än till distansskott och fasta situationer (alla fasta blir giftiga mot Ryssland, de är svaga där). Till slut stod hoppet bara till ett slumpmål.

Cruyff sa att ”slumpen är logisk”. Själv sa jag, när Sneijder la upp bollen för att slå en frispark med fyra minuter kvar, så här:

– Det är så mycket van Nistelrooy-läge att det finns inte. Mål med huvudet eller, ännu hellre, handen.

Huvudet.

1–1. Holländskt hopp.

Men det enda förlängningen gjorde var att förstärka bilden av ett trögt Holland och ett allt rörligare, smartare, starkare Ryssland. Ooijer orkade inte, Mathijsen var blek, van Bronckhorst fuskade i varenda löpning.

Inte död

När Arsjavin – den oerhörde – lyfte ett inlägg över van der Sar startade Torbinskij löpningen en sekund före alla holländare, och så var matchen över. 2–1, 3–1 till slut, och jag bestämde mig för att skriva till en bekant som heter David Winner.

David har skrivit den bästa engelska bok som finns om holländsk fotboll. Den heter ”Brilliant Orange” och för en månad sedan kom den ut i en ny upplaga i Tyskland. Han hade lagt till ett extra kapitel, där han ställde frågan om totalfotbollen dött.

Nu vet vi.

Den har inte dött. Den har bara flyttat österut.

FAKTA

TUNGA UTTÅG

1988 vann Holland EM-guld. Sedan dess har nationens mästerskapen slutat likadant: Med ett tungt uttåg.

VM 1990 (Italien)

Ut i gruppspelet efter tre oavgjorda matcher.

EM 1992 (Sverige)

Ut i semifinal efter straffar mot Danmark.

VM 1994 (USA)

Ut i kvartsfinalen mot Brasilien, 2–3.

EM 1996 (England)

Ut i kvartsfinal efter straffar mot Frankrike.

VM 1998 (Frankrike)

Ut i semifinal efter straffar mot Brasilien.

EM 2000 (Holland/Belgien)

Ut i semi efter straffar mot Italien.

VM 2002 (Japan/Sydkorea)

Kvalade inte in.

EM 2004 (Portugal)

Ut i semifinal mot Portugal, 1–2.

VM 2006 (Tyskland)

Ut i åttondelsfinalen mot Portugal, 0–1.

EM 2008 (Schweiz/Österrike)

Ut i kvartsfinalen mot Ryssland, 1–3 efter förlängning.