Ballack och historien talar för Tyskland

FOTBOLL

WIEN. Alla stora matcher har sina dueller.

I kväll, i Wien, står vi inför en av de allra största.

Mellan Michael Ballack och historien står två kroppar.

Den första är hans egen.

Den andra är från Brasilien.

Tyskarna tränade i skuggan, spanjorerna när kvällssolen långsamt började rinna nerför väggarna på Ernst Happel-stadion.

Kom man riktigt nära såg man hur

David Odonkor kastade sin tyska träningströja över podiet där matchbollen låg, eller hur Luis Aragonés värmde upp sin gamla kropp med ett par inte-så-graciösa danssteg.

Michael Ballack, däremot, såg man inte, och det var synd och skam.

Det här är hans match.

Spanien kommer med ett fenomenalt kollektiv, Joachim Löw sa i går att de är det enda lag som spelat bra i hela EM, men de har ingen spelare som är oersättlig. Ingen som Ballack.

Han tränade inte nere i Tenero i fredags, han tränade inte i Wien i går. De pratar om smärtor i hans högra vad, och tyska lag brukar inte spela psykologiska spel på det sättet. 

Men det är klart att han kommer att spela. Han måste ju. För Tysklands skull, för sin egen, för att det förmodligen är hans sista chans att vinna något med die Nationalmannschaft.

Michael Ballack är östtysk, den kollektiva uppoffringen är tatuerad i honom. Det var därför han tog en varning för laget i VM-semin 2002, trots att den gjorde att han missade finalen. Och det är därför han fortfarande betalar Burkhard Winds lön. Doktor Wind var läkaren som räddade hans karriär hemma i Chemnitzer FC när han var ung, Ballack har aldrig glömt det.

Samtidigt – det ska man ha väldigt klart för sig – har han gått en intensivkurs i egoism det senaste året. I Chelsea springer han mer, tar större ansvar, slår frisparkar och går på avslut. 

Ballack kommer att avgöra finaleni kväll.

Om han inte spelar vinner Spanien, för då blir Tysklands hjärta antingen vekt (Schweinsteiger) eller endimensionellt (Borowski). 

Om han spelar, med all sin lagnyttiga egoism, så äter han upp Xavi och då vinner Tyskland.

Senna – en nyckelspelare

Fast det finns en tredje väg också. På den vägen står Marcos Senna, 31, och viftar med en röd flagga.

Den tredje vägen betyder att Ballack spelar, men är osynlig.

I ett EM där allt är uppochner kunde en brasiliansk turk (Mehmet Aurelio) radera ut Ballack i semifinalen, och där kan en brasiliansk spanjor göra samma sak i finalen. Vi har alltså haft att göra med ett EM där anfallsfotbollen vunnit och där brasilianska spelare varit defensiva nycklar.

Inför turneringen fick jag frågan om vem som var Spaniens viktigaste spelare. Det vore förstås enkelt att svara playmaker-Xavi, målvakts-Iker eller skyttekungs-Villa – men jag svarade Marcos Senna.

Han är mild som en vårbris, artig som den bäste i söndagsskoleklassen, men på planen är det han som springer runt och städar bakom alla de snygga spelarna. Han gör det så samvetsgrant att jag är övertygad om att det är han som dukar av bestick och tallrikar när den spanska truppen ätit middag på spelarhotellet.

I går satt jag och hörde en nyfönad Carles Puyol hylla Senna, medan brassen satt bredvid och log:

– Senna vet hur man håller i bollen, men han måste täcka också, arbeta i 90 minuter. Han är en nyckelspelare för oss. 

Senna mot Ballack – där har ni matchen i kväll.

Tror på ett tjock mittfält

Luis Aragonés är en dålig dansare, men en duktig tränare. I går visade han en två minuter lång videosekvens av varje tysk spelare för sitt lag. 

Inte för att det var särskilt mycket nytt.

Spanien vet att Tyskland vill skrämma dem med fysik och kontringsfotboll, att de gillar att skicka ut bollen till Podolski, Lahm och Schweinsteiger på kanterna och lägga i turboväxeln.

Tyskland vet att Spanien vill spela sin tiqui-taca-fotboll, att de vill rulla runt bollen tills backlinjen öppnar sig. 

Jag tror på ett tjockt mittfält i kväll. Tio spelare som trängs. Spanien med Cesc Fàbregas eller Iniesta som släpande anfallare bakom en ensam Nando Torres. Frings som jagar Fàbregas, Ballack som skrämmer Xavi, tyskar som spelar fysiskt och spanjorer som försöker rulla undan slagen.

Det kan bli precis hur tätt som helst, jag tror på straffar.

Ballack och historien talar för Tyskland. För Spanien talar en sak som jag hörde Alex Ferguson prata om i Moskva för en månad sen. Han fick en fråga om vad 50-årsminnet av flygolyckan i München betydde, och han svarade:

– Det kan ge laget en känsla av att de har ett uppdrag, ett kall. Och lag som har den känslan är alltid svåra att möta.

Tyskland spelar i kväll för att göra om vad andra tyskar gjort förut. Spanien spelar för att förändra sin historia.

Man kan behöva en Ballack för att stoppa ett sånt lag. Det sista jag gjorde i går var att läsa en intervju med språkforskaren Jürgen Udolph. Han avslöjade att namnet Ballack ursprungligen härstammar från Babylonien.

Vad det innebär för en högervad, för en EM-final eller för Marcos Senna vet jag inte.

Men Ballack lär hur som helst betyda ”Gud ser efter hans liv”.