Omöjligt att protestera mot utnämningen

FOTBOLL

Hösten kom, med trebackslinje och en anfallare som kapten.

Vet ni, till och med en generationsväxling fixade Lagerbäck.

Åt fel håll. Men ändå.

Första dan på terminen. Magister Roland Andersson stod i mitten och skrek, så att ingen skulle få för sig att det var sommarlov än:

– Inga jaevla buolla som äe opp i loften åe hoppa. Disstingta pass!

Annars var det avslagen, försiktig höst mest överallt på landslagets allra första tävlingsmatchträning för säsongen.

Det var kallt och varmt om vartannat, tung doft av blött gräs på väg till Stadion, en ny kille som lite blygt sparkade grästuvor i ena hörnet (Viktor från Småland), en gammal med ny frisyr (Christian från Blekinge) och en som syntes och hördes mest (Kim från Partille).

Zlatan från Malmö vaggade in åtta minuter efter de andra. Nytejpad, med en mobil mot örat. Han är den intressantaste spelare vi haft i modern tid, det är mycket möjligt att han är lite för intressant för att vara lagkapten också.

Ingen risk för oro

I stället en generationsväxling: Efter Fredrik Ljungberg, 31, får vi Henrik Larsson, 36, och det är ett namn som är smekning och balsam för varje möjlig oroshärd. Kanske gör det Johan Elmander lite ledsen en stund, men i övrigt är det omöjligt att protestera.

Henrik Larsson har status, han är okontroversiell, och den som sett honom leda ett svenskt landslag rakt genom en psykande Lothar Matthäus en regnig kväll i Budapest ifrågasätter inte hans ledaregenskaper.

För åtta år sen bestod Lagerbäcks landslag av 22 mittbackar och en målvakt.

Nu är en anfallare från Helsingborg lagkapten. Det är inget nytt för HIF som fostrat många landslagskaptener (Knut Kroon var vänsterytter, Lennart Bunke och Harry Lundahl målskyttar) – men det är ett tecken till på glidningen i svensk fotboll.

Färre starka backar, fler profilerade anfallare. Det är där vi står. Och så trebackslinje på det? Nej, jag tror verkligen inte det.

”Trebackslinje är självmordsfotboll”

Det finns inte särskilt många framgångs-

rika landslag som spelat med trebackslinje. Hiddink lyckades med det i Sydkorea – men det var ett lag som hade träningsmöjligheter som ett klubblag. Och det behövs, vill ni veta varför kan ni fråga José Mourinho (han kommer nästa onsdag) så kan han säga som förut:

– Trebackslinje? Utan förberedelse är det självmordsfotboll.

Lars Lagerbäck är inte särskilt självmordsbenägen (det ser bara så ut när han träffar vissa journalister), han är däremot realist till aritmetikens yttersta gräns. Han borde förstå precis vilka bristerna är.

Trebackslinjen gav ett bra anfallsspel mot Frankrike. Jag hörde det på radio mitt i en kinesisk natt på ett hotellrum i Peking, men jag hörde också exakt hur det såg ut. Sverige var intressant, roligt, spännande – och Sverige släppte in tre mål och förlorade klart.

Det var ingen slump. 3–5–2 är offensivt rörligare, defensivt rörigare och om Sverige behöver det så är det inte som grundspel, utan som alternativ.

Det är klart att offensiven blir bättre med fem–sex spelare framåt, men det finns en prislapp på en sådan förändring och Sverige är inte ens nära att ha råd med det priset.

Men Lagerbäck gör rätt när han lovar att han ska nöta trebackslinje under samlingen.

Två spelsätt är bättre än ett, Lagerbäcks landslag behöver fler lösningar än de haft de senaste tio åren och det är alltid nyttigt att väcka spelare med nya utmaningar.

Men det behövs mer än ett par träningar och leenden för att sätta ett nytt spelsystem. Sverige behöver lösa problemen med sitt centrala mittfält, utan att förlora för mycket i anfallsspelet.

En medelväg

Jag kan utan vidare tänka mig en medelväg, med Kim Källström i en utgångsposition till vänster. Kim har spelat en hel del där i Lyon, han får utrymme för sin inläggsfot, kan vända spelet eller gå inåt i planen och ge kanten åt en offensivt klok ytterback som kanske kan heta Mikael Nilsson. Där har ni ert mellanting mellan systemen. 3,5–4,5–2.

I går sprang runt och sköt bollar i fem väderstreck, medan hösten blåste sig allt närmare och Andreas Isaksson tog mer än han släppte de gånger Zlatan kom fri.

Det var en fin första dag på terminen.

Överkursen kan vi spara tills den verkligen behövs.