Vårt hopp – Ungern

Bank: Räddningen för Sverige är att vi möter en vandrande depression

FOTBOLL

Ryggen mot väggen, en kris som knackar på – vad kan rädda Sverige?

Svaret är enkelt:

En 40-årig, helvetesdjup superkris.

Man behöver inte göra det så svårt.

Efter att Viktor Elm visat hur man slår inlägg och Eddie Gustafsson visat hur man räddar berättade Zlatan Ibrahimovic vad Sverige ska göra mot Ungern.

– Mål.

Va?

– Mål.

Hur?

– Skjuta bollen i mål.

Och vägen fram dit?

– Skjuta bollen framåt och sen skjuta den i mål.

Jamendåså.

När vi löst den saken kan vi ju gå vidare med annat.

Regnet föll sig trött över Råsunda i går, alla letade efter saker att hålla fast i som inte hette 0–0 eller Tirana eller uppspel eller 5–3–2. 

Lars Lagerbäck höll med om att spelet skulle bli snabbare, han nickade när jag frågade om vingbackarna skulle spela mer som i Fredrik Stoors inhopp. Det fanns på det hela taget ganska mycket av befriande självinsikt i truppen, hos Olof Mellberg, Petter Hansson, till och med hos Lagerbäck.

En brytpunkt

Sverige möter Ungern i morgon, i en match som är en brytpunkt.

Det är inte första gången. Sverige har en stor roll i ungersk fotbollshistoria, och ska vi trösta oss med något den här gången så är det med just detta:

Vi möter Ungern.

Vi möter en tragedi, en vandrande depression, ett land som fallit tyngre än något annat i fotbollsvärlden de senaste 50 åren. 

Jag är för ung och för liten för att känna den magyarska magin annat än som ekon och läsning ur böcker på 50-talsprosa som jag fick med mig hem från antikvariat eller auktioner som liten. 

Puskásek, legenderna i Puskàs-generationen? Aranycsapat, det gyllene laget som var bäst i världen? För mig är de historier och mytologi, mer än kött och närvaro.

Men det är historier värda att berätta.

Vill man kan man börja med att rama in sagan om ungersk fotbolls storhet mellan två svenskmatcher.

När Kocsis, Hidegkuti och Puskás dansade csárdás över Sverige i OS-semifinalen 1952 (6–0) var det den första tunga styrkedemonstrationen av ett lag som dominerade världen under ett halvt årtionde.

Fyra år senare, i oktober 1956, samlades generationens finaste fotbollsspelare i Tata för att ladda för en ny match mot Sverige. 

Men matchen blev aldrig av.

En revolt kom i vägen. 

Stalinstatyer vältes och brändes, Sovjet slog tillbaka, tusentals dog i striderna. Ungersk fotboll drogs på sikt med i fallet.

1974, efter två raka VM utan Ungern, skrev författaren Anton Vegh en bok med titeln ”Vad är sjukt i ungersk fotboll?”. Boken fick bara tryckas i 50 000 ex – staten bestämde sånt – men upplagan såldes slut på nolltid. På svarta marknaden gick sjukdomsboken för upp till femton gånger ordinarie pris, så Vegh tryckte upp nya själv – och revolutionerade det ungerska förläggarsystemet.

Efter tolv år, och ytterligare tre katastrofala VM, skrev Vegh en uppföljare.

Titeln löd, kort och gott, ”Obotligt?”.

Det har verkat så, väldigt länge nu. Ungersk klubbfotboll har rasat, landslagsfotbollen också. 

Några aktuella kristecken:

I augusti åkte mästarlaget MTK ur Champions League-kvalet med 7–0 mot Fenerbahçe. 

2006 förlorade ligatvåan Újpest sitt Uefa-kval mot Liechtensteins Vaduz. Med 4–0. På hemmaplan.

I EM-kvalet senast förlorade Ungern mot Malta. Det var Maltas första tävlingsvinst på 13 år.

Mästarna MTK drog i fjol en snittpublik på 1293 personer. Det är 300 färre än vad Kristianstad drar i damallsvenskan.

Mindre pengar till fotbollen

Depression är alltså inte ett för stort ord. Det är för litet. Klubbfotbollen plågas av usel ekonomi, inkompetent ledning och bristande intresse. I fjol gjordes en stor opinionsmätning för att kartlägga ungrarnas inställning.

Ville man rädda fotbollen? Skulle staten investera mer skatte­medel i klubbarna?

Svaret var tydligt. Två tredje­delar ville ge m i n d r?e pengar till fotbollen.

När jag besökt Budapest har jag slagits av hur lite fotboll jag sett. Jag har gått på gatorna i Belgrad och Zagreb och sett ungar och vuxna spela fotboll överallt; på cement, grus, gräs. Inte i Budapest. 

Det är en känsla mer än fakta, men fakta ger känslan rätt – Ungern har tappat sin fotboll.

Obotligt?

Förmodligen inte. 

I våras tillsattes landslagets andre utländske förbundskapten genom tiderna. Förbundet ville ha en holländare, funderade på Aad de Mos och Danny Blind men fastnade för Erwin Koeman. Den trevlige brorsan i familjen Koeman fick samtliga uttagningskommitténs femton röster.

Små skärvor av hopp

Jag såg Ungerns första match med Koeman som kapten. De slog Grekland med

3–2, det var ingen kanonmatch men de kontrade snabbt och var bättre än grekerna. Ett steg åt rätt håll, som det heter. 

Det följdes av 1–1 mot ett vilset Kroatien före EM, och så 0–0 mot Danmark i en slarvig match i lördags.

Det finns små skärvor av hopp i ungersk fotboll igen. MTK har en stark ungdoms­akademi, en klubb som Liverpool vimlar av ungersk talang (Krisztián Németh, András Simon, Zsolt Poloskei, målvakten Peter Gulacsi) och landslaget har i alla fall slutat förlora.

I morgon kommer Ungern till Råsunda. I ryggen har de en sommar av friska fläktar.

Och en lång tids sjukdom.

FAKTA

Ungerns 22 år utan slutspel

Kvalet till VM …

… 1990 Oavgjortx2 mot slagpåsen Malta. Då försvann VM-platsen.

… 1994 Endast två segrar – mot Luxemburg.

… 1998 Play-off mot Serbien. Serbien vann totalt med 12–1!

… 2002 Två segrar, två oavgjorda.

… 2006 Fyra i gruppen.

Kvalet till EM …

… 1988 Trea i gruppen efter blivande EM-vinnarna Holland.

… 1992 Näst sist. Hade bara Cypern bakom sig.

… 1996 Näst sist. Efter sverige men före Island.

… 2000 Fyra. Elva poäng upp till tvåan.

… 2004 Näst sist – Bara San Marino bakom sig.

… 2008 Näst sist – Före Malta.

Fyra klassiska Ungernmatcher

1943, Budapest: Ungern–Sverige 2–7.

Ungern hade spelat VM-final före kriget, och spelade ut Sverige under långa perioder av matchen. Nordahl, Gren och gänget vann ändå .

1952, Helsingfors: Sverige–Ungern 0–6.

Ungern visar världen att de har något riktigt, riktigt stort på gång.

1955, Solna: Sverige–Ungern 3–7.

Ett år efter finalförlusten i VM visar Puskás och gänget återigen att de är världens bästa fotbollslag. Sverige är chanslöst.

2005, Budapest: Ungern–Sverige 0–1.

En riktig skräpmatch mellan två uddlösa lag, men vi kommer ihåg den av ett enda skäl:

Ett magiskt bombnedslag i slutsekunderna – signerat Zlatan Ibrahimovic.