Våga – eller glöm VM

FOTBOLL

Här står vi, med ryggar mot väggar och allt att förlora – och om vi nu verkligen ska våga så har jag en enda vilja:

Våga, då. 

Fullt ut.

Om det ska gå åt helvete med svensk fotboll så låt det gå med musik.

Gråväder, blöta, september i Solna och läktare med folktomma öar i. 

Jo, det här känner jag igen. 

Det är plågsamma kval igen, höstmatch mot ett rätt mediokert lag från gamla öst som måste vinnas.

Gammalt och tryggt, som ett par ingångna läderskor.

I går satt vi till och med och pratade gamla minnen med Lars Lagerbäck, han firar 50 kvalmatcher mot Ungern och någon bad honom minnas de 49 tidigare.

Turkiet borta, den var fin. 

Hela det första EM-kvalet, med tolv mittbackar i startelvan, 10–1 i målskillnad och noll förluster.

– Det var rätt stängt på den tiden…, sa Lagerbäck på ett sätt som lät förstå att han hade skrockat förnöjt om han bara vore typen som skrockade förnöjt.

Spanien hemma, Petter Hanssons eget Nessun dorma. England borta, England hemma.

Och här står vi, med ryggen mot väggen igen, och väldigt lite är som det varit.

Efter en mjuk start i Tirana glider Sverige in på Råsunda till tonerna av två stenhårda fakta.

För det första: Det finns inget lag i Europa som kan mäta sig med de resultat Lars Lagerbäck radat upp under sina 49 kvalmatcher. Inte ett enda.

För det andra: Bara tio lag i fotbollshistorien har kvalat in till ett VM-slutspel utan att ha vunnit någon av de två inledande matcherna i kvalet.

Hoppas att Lagerbäck hoppar

Det känns, om vi ska vara ärliga mot varandra, som att den där andra delen skriker högst just i dag. Sverige är nytt, med ett spelsätt som är nytt inte bara för oss utan unikt i modern landslagsfotboll. Världens mest stringente, kontrollerande, riskminimerande förbundskapten har doppat tårna på det djupa – och jag hoppas innerligt att han hoppar i och tar sitt lag med sig.

Så här:

”Offensiv” eller ”rolig” fotboll är mig helt egalt. Det finns bara bra och dålig fotboll, begåvad och obegåvad, balanserad och obalanserad.

Sverige måste vinna i kväll, och deras bästa chans att göra det är att genomföra spelidén fullt ut. Lagerbäck har varit extremt konsekvent i sitt riskminimerande – den här gången måste han vara lika konsekvent i sitt mod.

Det kan gå illa ändå, det kan det alltid i fotboll – men om det gör det på grund av feghet är det för dåligt.

Det är ju inte kärnfysik. 

Trebackslinjen kommer att sköta uppspelen. Trebackslinjen är inga Ronaldinhos. Men om de ens ska kunna se ut som habila yrkesmän måste de ha hjälp. Olof Mellberg såg ut som en nolla mot Albanien, men alla som någon gång spelat back kände igen hans problematik. Han fick promenera långt upp med bollen, ända tills han mötte en vägg av motståndare – och slog bollfan över linjen, i magen på en alban eller halvvägs till Makedonien.

Blir ett packat mittfält

Jag pratade risker med Daniel Majstorovic, han sa så här:

– Driver man upp tempot utan att ha spelalternativ så blir det svårt, det är då det blir farligt.

Ungern kommer att ha samma defensiva struktur som Albanien, även om de spelar med både Torghelle och Huszti på topp. Det blir ett packat mittfält, spelar Sverige långsamt kommer de att ha svårt att hitta spelvägar. 

0–0 i Albanien var ingen katastrof, men Sverige har inte bytt spelsystem för att undvika katastrofer. Ska man spela 3–5–2 ska man göra det för att hitta ett flöde, för att ha fler offensiva alternativ, för att ge Kim Källström möjlighet att plocka upp andrabollar och för att ge Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic två-tre passningsalternativ när de är felvända.

Mikael Nilsson och Oscar Wendt såg låsta­ ut i Tirana. Det blir så när man spelar med hängslen, livrem, korsett, säkerhetsnålar, livvakter, drulleförsäkring och solskyddskräm med högsta faktor.

När Fredrik Stoor kom in mot Albanien hände saker. Han hotade sin motståndarback, löpte offensivt utan boll och tvingade albanerna att titta över axeln och flytta sig en bit.

Ungern måste få flytta sig.

Ibrahimovic och Larsson måste få hjälp.

Zlatan kan göra allt av ingenting

Tamás Hajnal och Zoltán Gera är kompetenta fotbollsspelare (Gera ser till och med vältränad ut nu för tiden), Erwin Koeman är tillräckligt mycket vänsterfotad holländare för att få ett lag att spela snabb passningsfotboll. Men det ska inte räcka. Det ska verkligen inte räcka mot ett svenskt lag som vågar genomföra sitt spel hela vägen hem.

I kväll går vi till Råsunda, mitt i gråheten och höstångesten, och när jag sa att Zlatan Ibrahimovic måste få hjälp så ljög jag.

Han kan göra allting av ingenting, och det finns inte en ungrare som inte vet det.