Måste blåsa liv i historien

Serien är inte historielös – bara ovan att hylla sig själv

FOTBOLL

Jag blev generad i Albanien.

Nej, inte passningsspelet.

Insikten om att vi är rätt dåliga på annat också.

I dag drar allsvenskan igång igen, OS och landslagsfotboll har hållit oss isär i fem veckor och utöver ett par sena nätters radiolyssnade har vi bara hållit kontakten på distans.

Men det här är en fin omgång att starta om med.

Gamla fina antagonistmötet AIK–Blåvitt, det moderna antagonistmötet Hammarby–Kalmar FF, fotbollsporren Ljungskile–Trelleborg och Elfsborg på poängjakt i Sundsvall.

Ny arena och gammalt kaos

I Stockholm har uppehållet handlat om en ny arena (Hammarby), en ny ordförande (Djurgården) och ett gammalt ­kaos (AIK).

Det är inte intressantare än något annat, men jag fastnade för 08-klubbarna av ett skäl. En sen, sömnlös natt gav jag mig på att undersöka en tes, och resultatet sa faktiskt en del om just stockholms­lagen.

Kontinuitet är ett måste för att vinna SM-guld.

?Fråga: Vilka lag har använt flest spelare i år?

? Svar: 1. Djurgården (27), 2. IFK Norrköping (27), 3. AIK (26), 4. Hammarby (26).

?Nästa fråga: Vilka lag använder flest olika spelare i startelvan?

? Nästa svar: 1. Hammarby (25), 2. AIK (24), 3. Djurgården (24).

Hammarby har haft sina skadeproblem, de andra har köpt och sålt spelare – men det finns också en nervositet i de där klubbarna som inte finns i Borås eller Kalmar (Elfsborg och KFF har använt 18 respektive 20 spelare i år).

Med de siffrorna går vi in i den här helgen – men först en tankegång från förra helgen.

Den handlar om Edwin Murati. Jag har egentligen bara rätt vaga minnen av honom.

Han spelade på PSG:s innermittfält i två vändor på 90-talet, när PSG var att räkna med, och när jag mötte honom på nära håll i lördags kunde jag i alla fall få för mig att jag kände igen hans ansikte.

Murati var inte hemma i Tirana för att spela fotboll. Han var där för att tacka för sig.

Efter 42 landskamper och fyra mål skulle han ta emot den albanska hemmapublikens tack.

Ni skulle sett det.

Ett gäng fjortonåriga småkillar bar in en gigantkopia av hans landslagströja med nummer sju på ryggen. Han fick presenter av förbundsordföranden, ett fotografi i megaformat släpptes upp mot himlen under en klase heliumballonger i rött och svart.

Och det var inte över där.

Tifozat Kuq e Zi, hemmafansen på långsidan, höll upp banderoller med texten ”Merci, Murati” och ”Murati – Balkans Maradona”. Balkan-Maradona själv gick längs läktaren och sparkade upp bollar till publiken, som jublade och applåderade och jublade lite till.

Edwin Murati har gjort 42 landskamper för Albanien.

Han hyllades som om om han räddat jorden från undergång 42 gånger.

Efter en sommar du Sveriges landslag firat två 100-landskampsmän med rätt pliktskyldiga innerplansapplåder kändes det inte bara överdrivet. Det var rätt fint också. Och tankeväckande.

Det är ingen nyhet att svensk och allsvensk fotboll är dålig på att bygga sin ­mytologi, att skriva sin historia och hylla sina hjältar.

Vi bor i ett land där Henrik Larsson kommer till allsvenska matcher i Stockholm och möter ramsor om att han är ”en ­hora”. Kulturskymning. Ska man håna en av Sveriges största spelare genom tiderna ska man åtminstone göra det med finess.

Historien svårast att uppfinna

Allsvenskan är inte ett dugg historielös, den är bara rätt ovan vid att hylla sig själv.

I hela renoveringen av serien de senaste tio åren så har historien varit den svåraste ­biten att uppfinna.

Det har med tradition och temperament att göra förstås. En svensk som hyllas ska bli generad, en svensk som hyllar gör det måttfullt och återhållet.

Men jag älskar att AIK:s hemsida listar 500 AIK:are med utförliga presentationer. Jag tycker om hammarbyarnas julfirande hemma hos Nacka på Katarina Bangata. Och jag blev uppriktigt berörd när MFF Tifosi 96 täckte hela läktaren med en koreografi som föreställde bröderna Hjertsson.

Varje gång en klubb och dess supportrar blåser liv i historien på det sättet blåser de liv i sig själva också. Ett levande förflutet är ett löfte om en levande framtid.

Det låter banalt, men även banaliteter har sin plats i ramp­ljuset.

Precis som Edwin Murati.

FAKTA

GULT KORT

Djurgårdskaos. Vem tror, på allvar, att Bosse Lundqvist lämnar sin klubb vind för våg enbart för att en supporterklubb vill det?

RÖTT KORT

Bortom moralen finns en annan fråga gömd bakom fyra fyllefall i år. Den handlar om unga fotbollsspelare och deras liv.

VECKANS SNACKIS

Vem ska ta över Gif Sundsvall? Vem ska träna AIK? Vem tränar IFK Norrköping?