Glöm aldrig bort geniet Juninho

Bank på Stade Gerland

FOTBOLL

LYON. Vill ni veta hur Lyon–Barcelona såg ut?

Ett lag spelade superfotboll, anförda av ett litet, sydamerikanskt geni som gjorde det han är ensam om i världen.

Det andra laget heter Barcelona, och kan andas ut.

Det finns inte många platser som är lika tomma som en fotbollsarena efter en besvikelse.

Medan jag skriver det här har Stade Gerland tömts på allt franskt, och det enda som finns kvar är en klick katalanska fans i ena hörnet. Det är kallt, men elljusbesjälat, matchen är över sen länge – men plötsligt börjar de sjunga.

Cant del Barça, klubbhymnen.

Den handlar ju om gemenskap och samhörighet, men just nu låter den mest som en utandning.

Barcelona var illa ute här i kväll.

Vi såg att de inte riktigt är i form. Vi kunde enkelt se att Iniestas mjuka passningsfötter saknas. Och vi kunde se att det nya Lyon inte är så olikt det gamla.

Vi såg, kort och gott, en otroligt intressant fotbollsmatch.

När Barça spelar ligafotboll har de, i snitt, bollen på offensiv planhalva 57 procent av tiden. De spelar runt den, tålmodigt. Xavi har pratat om hur de nöter passningsspel till allt blir en reflex, tills man förutser nästa moment utan att tänka.

Problemet igår var att Lyons reflexer var snabbare. Claude Puel kastade sin vanliga trygghetsfotboll, han drog in lite ammoniak i höger näsborre, slog knytnävarna mot bröstkorgen – och tryckte gasen i botten.

Klumpigt Barcelona

Efter 10 sekunder tokrusade Juninho upp för att pressa Barças mittbackar. Jérémy Toulalan och Jean II Makoun tog rygg.

Vill man vara kritisk kan man konstatera att Barcelona var klumpigt, att Messi försvann, att Tití Henry var en statisk statist.

Vill man kan man också konstatera att Lyon spelade den perfekta fotbollsmatchen i 40 minuter.

– Jag har inte kommit hit för att ta autografer, sa Jean II Makoun före matchen.

Det märktes.

Jean II åt upp Xavi, det var som om det fanns en Jean III, Jean IV och Jean V därute på en och samma gång.

Lyon drev upp tempot, Barça drog ner det.

Det kunde stått 4–1 efter en halvtimme.

Det stod bara 1–0.

Inför matchen tyckte jag att den mäktigaste siffran som omgav den var att 200 000 ansökt om biljett.

Efter sju minuter fick jag tänka om.

Bland alla stora fanbärare i de stora europeiska klubbarna så är det ju lätt att tappa bort Juninho. En liten brasilianare som spelar i Frankrike. Men man ska aldrig tappa bort Juninho.

När han efter sju minuter ställer Valdés med den där sortens sanslösa fladderfrisparkar bara han skjuter så kan man tycka att det är en tabbe.

Men det är ju ingen slump att målvakter gör tabbar när just han skjuter.

Och så siffrorna då:

Juninho har gjort 43 frisparksmål för Lyon. F y r t i o t r e. Han har de senaste åtta åren varit direkt inblandad i 40 procent av OL:s mål.

”Tre tillslag är värdelöst”

I går sköt han hål i Victor Valdés, och ställde Barcelona mot väggen.

Det första som Johan Cruyff lärde Pep Guardiola när han plockade upp honom i a-truppen var det som grabbarna på Steg 4-kursen kallar ”bolltempo”.

– Spelar du med ett tillslag är det mycket bra, sa Cruyff. Spelar du med två tillslag är det bra. Men om du använder tre… är det värdelöst.

Barça spelade med fler än tre tillslag i första halvlek, och missade passningarna ändå. Det enda som hindrade dem från panik var självförtroende och tilliten till sin nedärvda metod.

Och sämre flytvästar kan man ha.

Peps pojkar fortsatte rulla runt, till slut orkade ju inte Lyon jaga längre. Messi bytte plats med Eto’o efter paus, de kunde trycka upp bollen på kanterna – och till slut tappade ett tröttkört OL koncentrationen ett par gånger om. Thierry Henry var usel i matchen, men han nickade in 1–1.

Just nu är det målet som räddar lugnet i klubben för ett par veckor framåt.

Om några månader kan det ha varit målet som räddade en Champions League-mästare