Alla Lars Lagerbäcks glädjekalkyler oroar mig

FOTBOLL

VALETTA. Vi landade mitt i Medelhavet, och Lars Lagerbäck sa att man kan gå dubbelt så långt som man tror.

Jamen dåså.

Vi har precis börjat tro på en andraplats – men det vore idioti att inte satsa högre än så.

Man kan komma till Malta från olika håll.

I veckan plockade kustbevakningen upp 84 somaliska båtflyktingar ur en uppblåsbar flotte, tio meter lång. Fyra av dem var gravida kvinnor, två var barn. De hade hoppats ta sig till Malta från Libyen, för att ta sig vidare till ett annat liv i Europa.

Själva flög vi på moln och i två funktionellt inredda flygplan, och landade på ett lyxhotell med utsikt mot en annan sorts medelhav; ett romantiskt, välvilligt. Det är sol, 30 grader, och ett slags virvelvind som blåser värme från alla håll samtidigt.

Sverige ska spela fotboll igen, efter ett magyariskt magiskt mirakel är det dags att ge sig ut och promenera i parken och ta med sig tre poäng hem. Malta förlorade mot Kap Verde i fredags, det råder kaos i den nationella ligan, den största stjärnan (Coventry-Mifsud, om ni minns) saknar klubbadress och de har inte gjort mål än i kvalet.

Sverige ska vinna enkelt, det är vad dom ska göra. Malta ska vara en liten efterrätt, en citronsorbet efter ett skrovmål.

Grönländsk kvalvisdom

I går var det mest av allt dagen efter, och Sverige hade inte ens börjat fundera över att det förstås finns ett jobb som ska göras, meter som ska springar och närkamper som ska vinnas. Spelare och ledare gick runt och flinade som efter en lyckad första dejt, jag pratade familje-skype med nyblivne tvåbarnspappan Andreas Isaksson och hörde Lars Lagerbäck berätta om grönländsk kvalvisdom.

Jag hade frågat honom om hur det kom sig att Sverige gått in till matchen i Budapest och spelat attack-fotboll, defensivt och offensivt, från avspark istället för från minut tio.

Han hyllade Samuel Holmén och Rasmus Elm, hur de gick in utan att tveka, och avslöjade vilka ledord de använt före matchen.

Ett var på grönländska, eftersom Lagerbäck inspirerats av myten att inuiterna har hundra olika ord för ”zonspel”.

– När du gått så långt du tror att du orkar har du bara gått hälften så långt som du orkar, hade han sagt.

Den sortens ordspråk låter alltid väldigt kloka efter vinstmatcher (om Sverige hade förlorat mot Rumänien 1994 hade vi undrat vad Tord Grip var för tomte som citerade Karin Boye före matcherna). Det var egentligen roligare att höra Lagerbäck prata om sin roll med en omaskerad och rätt känslosam faderskärlek i rösten, om hur fint det var att bara sitta och lyssna till spelarnas sorl efter en vunnen match.

Men det där är dåtid och historia nu.

Bara favorit mot tre

Om det ska sorlas sydafrikanskt framöver så behöver vi reda ut en sak, och göra det snabbt. Det oroar mig lite när Lagerbäck och de andra gör sina glädjekalkyler inför resten av kvalspelet.

– 75-80 procent, sa han FÖRE matchen mot Ungern.

Det stämmer ju helt enkelt inte.

Sverige har skaffat sig en bra chans att bli tvåa efter Danmark, det är allt. Och å andra sidan en andraplats väntar otäcka, osäkra cupmatcher.

Om vi räknar på de sju lagen som ligger som bästa tvåor just nu ser jag bara Sverige som favorit mot tre: Irland, Nordirland, Grekland. Kroatien, Bosnien, Ryssland och Frankrike är otroligt starka lag allihop.

Dessutom är det ju så skandalöst ordnat att Fifa inte ens gjort klart hur matcherna ska lottas. Ett av världens mest korruptions-anklagade internationella förbund gör ingenting för att stoppa misstankar om att de styr kvalet i en tacksam ekonomisk eller politisk riktning.

Hur som helst: Om kvalet seedas talar allt för att Sverige går mot en stentuff motståndare i två kvalmatcher i höst.

Därför ska de aldrig tveka om vad som krävs i de sista tre matcherna: Stanna inte halvvägs, försök pressa Danmark på alla sätt som går.

Mot Malta behövs tre poäng, förstås, men också många mål.

En promenad i parken, bara dubbelt så lång som vanligt.