DET ÄR BARA EN SEGER SOM RÄKNAS

Bank: Det slöa, oskickliga och dumma Sverige måste vinna i Parken

1 av 3
TITTA, VILKEN RYSARE Sverige är nu tvåa i VM-kvalgruppen, men allt avgörs i nästa match mot Danmark den 10 oktober.
FOTBOLL

VALLETTA. Sverige stirrade rakt in i två hålögda nollor, de såg sin egen långsamhet, blekhet och pinsamhet.

Sänkte de blicken såg de ett maltesiskt knä – och nu vet vi vad som gäller.

Parken, om 30 dagar: Danmark.

Bara seger räknas.

Det är alltså det här som kallas ironi.

Nä, jag syftar inte på den där känslan av att sitta på en Medelhavs-ö, se en skallig posttjänsteman snyta sig i näven och tvingas kväva en impuls att springa ut på planen och ta honom i hand. Med snor och allt.

Det ironiska är att svensk landslagshistorias första självmål skulle behövas mot just Malta, och att det skulle skicka oss rakt in i en fruktansvärd och fantastisk final.

Men här är vi:

Danmark–Sverige kommer att bli en match på VM-liv och död. Och Sverige måste vinna den.

Det är inget roligt utgångsläge, men vi är lutheraner så vi vet att man måste förtjäna att ha roligt.

Man måste alltid göra jobbet

Och det här laget förtjänade inte det i går.

Det fanns inga överraskningar på Malta, inget att skylla på. Allt som fanns var ett jobb som skulle göras, och spelare och ledare som inte klarade av att göra det. Jag skrev i går om fart, om att Malta skulle klara att möta allt Sverige kastade mot dem om det skedde på deras premisser, i deras tempo.

Och just den vägen promenerade Sverige glatt ner för.

Efter två energiska minuter i början där Olof Mellberg nickade en hörna över och Johan Elmander egoistiskt brände ett toppläge så gick de gula spelarna hem för dagen.

De visste ju redan att de var bättre än Malta, så varför skulle de göra jobbet?

Jo:

För att man alltid måste göra jobbet.

George Clooney spelar just nu huvudrollen i filmen ”Män som stirrar på getter”, som handlar om en parapsykologisk del av den amerikanska militären som under Vietnamn-kriget undersökte om det gick att stirra ihjäl getter.

Det kan man inte. Och man kan inte stirra hem tre poäng heller.

Brist på professionalism

När Lars Lagerbäck efteråt kom ut från planen och upp i ett litet, trångt konferensrum bakom huvudläktaren sa han så här:

– Jag är mycket nöjd med spelarna.

Jag är ju inte dummare än att jag förstår att han säger så för att skydda sina spelare, för att inte kritisera dem utåt, men det är en korkad strategi när hela världen ser att det inte stämmer.

Mikael Nilsson var svag på planen, men han var stark efteråt.

– Inställningen var inte den bästa. Ingen rör sig, ingen vill ha bollen, vi missar enkla passningar och det gör man inte om man är motiverad. Det blir problem om man inte gör vad man ska, sa han.

Just så.

För en gångs skull var det motiverat att prata om attityd, om inställning, om – faktiskt – brist på professionalism.

Malta gjorde sitt, de backade hem, grisade, maskade, sprang som små kaniner när bollen råkade landa på offensiv planhalva och försvarade sig med de vapen de kunnat gräva upp här på ön.

Misslyckades fatalt

Sverige var bara slött eller dumt eller oskickligt, och oftast en kombination av alltihop.

Framför allt fattades farten.

I löpspelet var det lätt att konstatera att varken Johan Elmander eller Zlatan Ibrahimovic hade några ytor att springa på (Malta spelade gammalt hederligt handbollsförsvar), att Mikael Nilsson är ur form, att varken Samuel Holmén eller Rasmus Elm är några raketer och att det faktiskt hade varit ganska behagligt att ha med Christian Wilhelmsson på den här resan.

Värre är att Sverige så totalt och fatalt misslyckades med att göra fotbollens ABC, den som man lär sig i knattelaget: Att allt går ut på att a) flytta bollen, och b) flytta sig själv.

Sverige gjorde inte det.

De gav inte varandra alternativ, utan litade på att allt skulle lösa sig automatiskt. När bolltempot blev lågt kom frustrationen, Kim Källström (en av få godkända) och Anders Svensson klev långt, långt hem för att få utrymme och boll, och jag räknade till fem-sex anfall som var riktigt bra, som innehöll en kollektivt offensiv rörelse. På 90 minuter.

Bytena som kom till slut var rätt, men sena. Zlatan Ibrahimovic gick ner som släpande anfallare bakom Elmander och Marcus Berg, Tobias Hysén kom in till vänster och bidrog direkt med snabbare fötter än någon annan haft så långt.

Hysén utmanade en-mot-en, trampade runt på sin kant, slog inlägg och missade ett par väldigt fina chanser. Jag är inte alls säker på att han kan göra samma sak mot Brasilien, men i en match när alla andra försökte stirra in bollen i mål bidrog han med det som behövdes.

Sökes: dansk med dåligt ölsinne

Men när mörkret tuggade i sig Ta’Qali-stadion meter för meter så satte det också tänderna i den här fåfänga drömmen om VM.

Ett par tusen svenska fans hade brett ut sig som en klick smör över ena långsidan, men allt de såg var desperation och frustration och ett stort, svart Vitrysslands-fiasko som drog in från horisonten.

Det var bara nio minuter kvar när Marcus Berg skickade in en boll på vinst och förlust, och Daniel Majstorovic stod bredvid och såg en skallig posttjänsteman vid namn Ian Azzopardi knäa in den i eget mål.

Tack, Ian. Tack för att du finns och har så fina knän.

I ett par månaders tid har vi funderat över hur vägen till Sydafrika kan tänkas se ut. Nu vet vi.

Den går genom ett rödvitt, gulblått inferno i Parken om en månad.

Någon som känner en taggad dansk med dåligt ölsinne?

FAKTA

En rysare väntar i oktober – här är läget

Danmark 8 5 3 0 15–4 18

Sverige 8 4 3 1 9–3 15

Portugal 8 3 4 1 10–5 13

Ungern 8 4 1 3 9–5 13

Albanien 9 1 4 4 5–9 7

Malta 9 0 1 8 0–22 1

Återstående matcher:

10 oktober: Danmark–Sverige, Portugal–Ungern

14 oktober: Sverige–Albanien, Portugal–Malta, Danmark–Ungern