Simon Bank: Det hänger på ett lår...

Hyséns skada kan avgöra Blåvitts höst

FOTBOLL

GÖTEBORG. IFK Göteborg slog Hammarby och visade att de tänkt slåss på allvar om det där guldet.

I morse fick de veta hur uppgiften ser ut.

I tre matcher ska de ersätta han som inte kan ersättas.

Orkar IFK hänga med guldtåget utan Tobias Hysén?
Foto: Foto: KAMERAPRESS
Orkar IFK hänga med guldtåget utan Tobias Hysén?

Efter femton sekunder sätter Ragnar Sigurdsson en stenhård siste-man-glidtackling på Nathan Paulse. En minut senare skallar Hjalmar Jonsson ihop med Vladico Zlojutro för att få undan en boll ur farozonen framför eget mål.

Efter två minuter visste Hammarby exakt vilka egenskaper de behövde för att komma hem från Göteborg med poäng.

Rätt snart var det tydligt att de saknades.

IFK hade gjort sin läxa, tittat på hur Hammarby bygger spel – och bestämt sig för att lägga ner det jobb som krävdes för att riva sönder det. Med Sebastian Eriksson och sommarvärvade islänningen Teddy Bjarnason som ledarhundar rusade Blåvitt rakt in i bindgalen helplanspress – och vann boll nio gånger av tio.

Sprang i högsta knyck i 90 minuter

Hammarby klarade av att krångla sig igenom pressen ett par gånger under den första halvtimmen, och fick fram Paulse och Zlojutro i väldigt fina lägen. Problemet för Hammarby var inte främst att avsluten var usla, utan att det inte var någon slump. Paulse hade varit en fantastisk spelare om fotboll hette huvudboll och Husqvarna-chansningen Zlojutro är ingen allsvensk spelare än.

Bajen fick inget mål som kunnat lyfta dem, istället sjönk de ner under hjulen på ett blåvitt ånglok.

– Hammarby vill spela fotboll, men de klarar inte riktigt av det. Pressar man högt tappar de bollen, sa Sebastian Eriksson.

Ni hör hur enkelt det låter, och ungefär så enkelt är det att manövrera ut Hammarby just nu.

Gå in, spring, stressa, plocka upp smulorna. IFK Göteborg spelade ingen märkvärdig fotboll, de bara kopplade på sitt högsta tempo och sprang i 180 knyck i 90 minuter. Det räckte och blev över.

Tobias Hysén fick chansen två och en halv gång före paus och gjorde två fantastiskt fina mål. Skyttekungsmål, kvalitetsanfall. IFK drog isär Hammarby i sidled och djupled, och högg där luckorna dök upp.

Och det är alltid Hysén som hugger.

Hans förmåga att kombinera allsvenskans tydligaste attacklöpningar med allsvenskans bästa avslutstouch bär IFK Göteborg. Ge Tobias Hysén en chans och han gör ett mål. Ge honom två chanser så gör han tre.

Det var därför det gick en darrning genom centrala Göteborg när hans lår brast igen strax innan han stoppade upp 2–0-bollen Rami Shaabans vänstra kryss. I morse fick Tobias Hysén sin magnetröntgens-dom på ett klinikbord i Annedal, bilderna skulle avgöra om IFK Göteborg jagar ett guld eller skuggan av ett guld i höst.

Skadan tvingar Blåvitt i brygga

Ett negativt besked hade varit dödsstöten för alla realistiska tankar på guld.

Beskedet ”tre veckor, tre matcher” var… varken eller. Det finns gränser för hur många nyckelspelare ett mästarlag kan förlora under en säsong, men IFK Göteborg har nu bara tre matcher att hanka sig igenom utan sin skyttekung.

Om de klarar det har de visat att de är gjorda av mästarmaterial. Frågan är bara hur det ska gå till.

Jonas Olsson och Stefan Rehn kan välja att balansera om sitt anfallsspel (det vill de inte) eller att ge Niklas Bärkroth förtroendet att ersätta Hysén rakt av.

Lille Bärkroth har utvecklats oerhört mycket det senaste året, från springpojk till tänkande spelare, men ingen kan begära att han ska ersätta en skyttekung i sju stenhårda guldmatcher. Tre matcher, därimot – det kan gå.

IFK har hamnat där nu, deras guldchans hänger på ett hår och ett lår.

Och Hammarby?

Ja, vi vet ju redan vad de har att spela med, och vi vet vad de sålt bort. Resten är en jakt på chockeffekter, på adrenalinsprutor, på män som kan piska fram ett sista ryck ur en trött lagkropp. Thom Åhlund-effekten kom aldrig ur startblocken, och det är ont om spelare som har den där sortens explosions-potential.

Dahl – den ende matchvinnaren

Jag ser Igor Armas, med hans osorterade, rätt sköna galenskap, och Emil Johansson är en klassback. Men båda är väldigt långt från mål. Framåt är Andreas Dahl den ende jag ser matchvinnaregenskaper i, han skulle kunna härja och kriga och blåsa in luft under skadade, grönvita vingar – men han kan också välja att använda den energin till att sparka ner motståndare, bli utvisad och avstängd.

I går såg vi vad han valde. Hammarby står framför en stor, fet, ilsket blinkande knapp som det står ”superettan” på.

Andreas Dahl ställde sig och hoppade på den.