Bank: Zlatan kom hem – till världens smartaste lag

Inter är fortfarande galet

FOTBOLL

De hoppar, de sjunger, de skriker, de klättrar på varandra i ett enda stort, tumlande, gungande blåsvart San ­Siro-skeppsbrott.

Jo, Inter är fortfarande galet.

Men på planen har de gått och blivit smartast i världen.

Foto: AFP

Välkommen hem, Zlatan Ibrahimovic. Välkommen tillbaka till en fantastisk fotbollsgryta som du brukade kalla din.

Och välkommen rakt in i din allra värsta mardröm.

Ni säger att det här inte längre handlar om en lång svensk, men det är ju just vad det gör. I år efter år har vi sett ett baktungt Inter utan djupledsspel och utan aggressivitet lufsa runt och hoppas på att Europa liksom bara ska öppna sig för dem, för deras pengar och deras vackra ansikten.

I somras flyttade så den dyraste och snyggaste de hade. Zlatan stack för att han ville vinna Champions League, och Pep Guardiola värvade honom för att han behövde ett nytt sätt att spela fotboll.

Men den här natten vibrerar Champions League-hymnen som en cellosträng i kroppen på varenda interista, för de har sett vartåt det lutar.

Det var Inter som hittade ett nytt spel.

Det var Barça som misslyckades med det.

Och det är José Mourinho som i dag är fem steg närmare Champions League-­bucklan.

Mourinho vet att alla har fel

Ni har hört en miljard teorier om hur man bär sig åt för att besegra Barcelona. Någon säger att man måste pressa dem högt, en annan att man måste försvara lågt, en tredje påstår att nyckeln ligger i ett snabbt kontringsspel och en fjärde lanserar tanken att man måste hålla i bollen.

José Mourinho vet att alla har fel. Han vet att man måste göra ALLA de där sakerna samtidigt, var och en vid rätt tillfälle, för att ha en chans.

Ni såg hur Rubin Kazan manövrerade ut Barça på Camp Nou i höstas?

I går drog Mourinho upp samma kanin ur samma hatt. De spelade samma låga försvarsspel med samma aggressivitet, och de lyckades göra det utan att någonsin bli passiva eller defensiva i sitt tänkande.

Det var en mental bragd lika mycket som en spelteknisk.

Såg ni Pandev och Eto’o? Hur de till och med när de var på väg hemåt, när de backade, såg ut som att de egentligen var på väg framåt? Som en hane som spänns, för att sedan skjuta iväg kulan framåt?

– Bollinnehav intresserar mig inte, sa Mourinho i måndags. För om matchen handlar om bollinnehav så har vi redan förlorat.

Inter hade inte ens bollen i en tredjedel av matchtiden. Men de gjorde allt av den tiden.

Det som Lippi gjorde med landslaget i VM-semin mot Tyskland 2006 gjorde Mourinho med Inter i går. Han förändrade ett sätt att tänka, ett sätt att närma sig spelet. Zlatan Ibrahimovic var nästan alltid ensam när han spelade i Inter, men i går var Inter som en enda knuten näve. De djupledslöpte med religiös övertygelse, och de hade Wesley Sneijder som belönade de löpningarna med sin underbara fot.

Framför allt lyckades de behålla allt det här trots att världens bästa fotbollslag gjorde 1–0 efter 19 minuter.

Guardiola saknade motvapen

Sneijder kvitterade, och de fick tron åter.

Maicon snubblade in 2–1, och de började tala i tungor.

Diego Milito (offside) nickade in 3–1, och hela San Siro böjde sig i bön.

Barcelona var inte med, och det fanns många skäl till det. Sneijder hjälpte Pandev att stänga Dani Alvés korridor, Thiago Motta och Cambiasso surrade runt Xavi, Javier Zanetti och Diego Milito var hjältar på alla sätt som finns och ett par sätt till.

Mourinhos uppställning var inte offensiv. Den som säger det ljuger. Det var en defensiv uppställning med många offensiva spelare, som bar sitt vatten och sen kastade sig framåt i kontrastötar.

Pep Guardiola har aldrig, på 115 tävlingsmatcher, sett sitt Barcelona förlora med två mål, men på San Siro saknade han motvapen. Det var först när han bytte ut Zlatan som han lyckades täta vänsterkanten där urkraften Maicon farit fram som han velat – och offensivt gjorde Barça sin blekaste match sedan Pep tog över.

Returen kan bara bli fantastisk

Piqué kunde bara spela upp på den klumpige Busquets och de mötande, felvända Messi och Ibrahimovic. Barça saknade Iniesta som en gångare saknar en fot, de blev endimensionella i varje led av sina anfall. Den där B-planen som Guardiola värvat Ibrahimovic för syntes aldrig till. De spelade inte långt, de byggde långsamt och gav Inter chansen att samla sig. När vi äntligen fick ett typiskt Barça-mål – en hög brytning, ett snabbt motanfall – så var det Milito som gjorde det.

Messi? Han sköt två skott på hela matchen. Zlatan? Inte ett enda.

Sedan tog de bussen hem till Katalonien, och en returmatch som bara kan bli fantastisk.

FC Barcelona vet att de kan spela fotboll på en nivå där inga andra kan nå dem.

José Mourinho har precis visat att inget annat duger om de vill slå honom.