AIK – en konstant krisklubb

Bank: Rövarbandet som förvandlades till en obs-klass har fått en magister nu

FOTBOLL

Omstart på Råsunda, avstamp inför en höst.

Malmö FF gick ut och trodde att fotboll är enkelt. AIK gick ut och gjorde fotboll enkelt.

Gissa vilka som vann.

Vill ni ha en tydlig bild?

Med bara stopptid kvar av matchen, när AIK leder med 2–0 och spelar med elva mot tio, rullar Dulee Johnson en boll i sidled i?stället för att sätta in den i straffområdet direkt.

Vid sidlinjen vänder Alex Miller på klacken och skriker rakt ut:

– Wasting it! Bortkastat!

Jo, det här gamla rövarbandet som förvandlades till en obs-klass har fått en magister nu. En elak, detaljtänkande, skällande, stirrande magister som vet väldigt väl vad han vill.

Allt jag sett och läst om Alex Miller pekar på att han är den perfekte krislagstränaren, auktoritär och tydlig. Och AIK är, på gott och ont, en konstant krisklubb. Ibland hysteriskt lycklig och framgångsrik, ibland bara olycklig, men konstant i olika former av kris.

Det Miller gör nu är på sätt och vis samma sak som Mikael Stahre gjorde i början av förra säsongen – att renodla, förenkla och ge sina spelare tydliga uppdrag som de kan klara av. Millers AIK spelar framåt, baserar sitt spel på att snabbt hitta in bakom backlinjen, kriga om andrabollar och starta sitt spel trettio meter högre upp än förut.

I går fick de dessutom hjälp av ett lag som gav sig själva helt omöjliga uppgifter.

Det är möjligt att Malmö FF stördes av rökavbrottet som Norra stå ställde till med före avspark, att de var lite okoncentrerade när matchen väl började, att de saknade sitt ordinarie innermittfält, men…

…det är helt enkelt inte okej för ett lag som MFF att se så lamslaget ut.

Malmö FF gav bort två mål...

AIK klev upp med 4-2-3-1, ganska högt, och eftersom Malmö bara hade en mötande balansspelare (Miljan Mutavdžic) var backlinjen tvungen att hitta andra lösningar. Det gjorde den inte. Den rullade runt tills någon – oftast stackars Pontus Jansson, som hade en hemsk halvlek – gav bort den till AIK.

Jansson gav bort en straff efter sju sekunder, Johan Dahlin gav bort 2–0 till Flávio precis före paus, och det fanns absolut ingenting som talade för att MFF ville ha med den här matchen att göra.

Där AIK gick ut till krig gick MFF in för att spela flipflopfotboll, darrig och korkad semesterfotboll.

En del ska vi skylla på strukturfel, att problemen med uppspelen gjorde att de inte kunde börja spela fotboll runt AIK:s duktiga men rätt tröga defensiva mittfält (Helgi Danielsson/Daniel Tjernström) – men lika mycket handlade det om spelare som helt enkelt var för svaga med bollen.

Daniel Andersson var bra, Daniel Larsson gjorde en god arbets­insats, den uppresta klacken imponerande, men resten i himmelsblått blev helt enkelt överkörda. Rick Kruys joggar runt med sin oförlösta potential, Edward Ofere varvade svag bollbehandling med idiotiska varningar, Ulrich Vinzents gjorde en av sina sämsta matcher i MFF.

...och nu är de bara en match ifrån en trend

Så kan det ju bli, men när det blir så direkt efter en pinsam cupkrasch mot Mjällby är man bara en match ifrån att ha en trend. Ja, utöver den trend som redan står och hoppar med fula guldhattar och färgglad konfetti utanför Olympia i Helsingborg då.

AIK har kanske inte heller någon riktig trend ännu, men de har i alla fall vänt ett par pilar åt rätt håll. När dubbelfemman med Danielsson och Tjernström inte blir avslöjad tempomässigt så ger de en fin stabilitet defensivt, och i?går bottnade Dulee Johnson för första gången i sin nya, offensivare position.

Mot Jeunesse Esch vandrade han fortfarande hemåt för att hämta boll, mot Malmö FF stannade han kvar högt för att samla upp andrabollar och leta efter instick i straffområdet. Tillsammans med en lysande Walid Atta var han bäst i AIK igår. Jag frågade Alex Miller vad han tyckte om Dulee Johnsons insats på den nya positionen, men han ville inte riktigt förstå frågan.

– Jag är inte intresserad av vad han gjort förut, sa Miller.

En psykologiskt lagd tränare kanske inte hade haft den sortens framtoning, men Alex Miller verkar mer intresserad av att vinna matcher än av psykologi.

Och om AIK ser ut så här så kommer de att göra det oftare än förut.