”Häcken lät sig inte skrämmas av HIF”

Bank: Serieledarna saknade tio procent
i intensitet och kvalitet

Häckens Vicinius i kamp med Helsingborgs Joel Ekstrand.
Foto: bildbyrån
Häckens Vicinius i kamp med Helsingborgs Joel Ekstrand.
FOTBOLL

HISINGEN. Rambergsvallen är den enda allsvenska arenan med spårvagnar bakom hörnflaggan.

Helsingborg kom dit som serieledare, åkte därifrån som serieledare.

Spåret fanns kvar.

Tåget hade inte gått.

Vore det inte för det omisskännligt göteborgska i tilltalet så hade det kunnat vara hela, halva fotbollsallsvenskan som sjöng den där slutsignalsvinjetten som dundrade ut över Hisingen efter Häckens 2–1 på HIF:

– Dé va la gôtt, dé va la gôtt dé.

Jodå, toppstriden lever och har hälsan. Helsingborg hade chansen att rycka sönder fältet, men tog den inte.

Varför?

För att de spelade precis på samma sätt som de alltid gör, utan att göra det på samma sätt som de alltid gör. HIF är, i ordets allra mest positiva bemärkelse, ett tydligt fotbollslag. Deras främsta offensiva drag är att de är direkta och distinkta, deras bästa vapen är presspelet, deras starkaste kännetecken är att de har ett mittfält med fyra skickliga tvåvägsspelare.

Kan vara seriens effektivaste

När de är som bäst hackar Marcus Lantz och Ardian Gashi (ett innermittfält som vi gärna hade döpt till GaLantz, om det inte vore rätt långt från sanningen) sönder uppspel och hittar smarta spel framåt, när anfallsspelet är som bäst fyller Christoffer Andersson, Mattias Lindström och Erik Edman på och skjuter in inlägg.

När de gör allt det där hundraprocentigt är de seriens mest effektiva fotbollslag.

Tar man bort tio procents intensitet och kvalitet och ställer dem mot ett lag som inte låter sig skrämmas så…

…ja, då förlorar de med 2–1 mot Häcken.

Ett par hundra HIF-fans hade rest upp en torsdagskväll på semestern, de sjöng om serieledarna och att trumma på mot SM-guld. De fick noll poäng och en match som Conny Karlsson kallade ”rivig”. Det var en exakt beskrivning. Två stentuffa innermittfält gjorde att båda lagen ville undvika den vägen, det var kompakt och intensivt och, jo, rivigt.

I första halvlek lyckades HIF rätt bra med sitt spel. De tar fler maxlöpningar än några andra i allsvenskan, och när de kommer rätt så är de svårstoppade. Före paus gjorde de det. Gashi och Lantz pressade framåt/utåt, yttrarna kom fram i bra lägen, och Lantz kunde droppa in trettiometersbollar bakom Häckens backlinje.

En Joel Ekstrand-miss lät Mathias Ranégie göra 1–0, ett Holgersson-inlägg studsade in via Christoffer Andersson, och med 1–1 i paus handlade det mest om vilket lag som klarade att hålla i sin metod i en halvlek till.

Det laget hette BK Häcken.

När regn, sothimmel och solnedgång svepte in över Hisingen tappade serieledarna formen. Lantz försvann helt ur matchen, Gashi jagade långt bort från både andrabollar och press, uppspelen blev allt längre och sämre adresserade, och kanterna hann aldrig fram i tid.

Det riviga försvann, det sönderrivna var kvar.

HIF tappade sitt mittfält, medan den fenomenala fotbollshjärnan Dominic Chatto dikterade tempo och rytm i Häckens spel och med en halvtimme kvar kunde Peter Gerhardsson peta in en brasseväxel till genom att byta in Vinicius och Paulinho.

2–1 kom på straff, efter en klantig Holgersson-tackling i eget straffområde och en säker Paulinho-straff.

Ett slumpmål, men ingen slump. Häcken vann för att de var bättre, för att de är ett bra lag som inte lät sig stressas sönder av HIF:s springspel.

”Hela Fotbollsverige är väl nöjt nu”

Efteråt stod en Bosse Nilsson-brunbränd Conny Karlsson och erkände att han förlorat rättvist, medan Häcken-spelarna höll på att riva väggen med sin segersång.

– Hela Fotbollssverige är väl nöjt nu, sa Karlsson.

På måndag möter hans lag Häcken igen, hemma på Olympia. Häcken kommer att spela likadant då, de kommer att hålla sig borta från innermittfältet, försöka flytta på HIF:s backlinje, sätta Jonas Henriksson på Erik Edman och hoppas att de får mer utrymme ju längre matchen lider.

Helsingborgs kommer att försöka vara precis samma lag som igår, men bättre. Intensivare, ambitiösare, tryggare, snabbare, och utan dumma misstag.

Lyckas de har tåget börjat rulla igen.

Misslyckas de har den där gulddrömmen börjat gulna i kanterna, redan i juli.