Frågorna har blivit jobbigare än svaren

Bank: Kim värjer sig nog mer mot debatten än situationen

FOTBOLL

Zlatan Ibrahimovic kom till Milano, och Huntelaar tog bakdörren därifrån.

Kim Källström kom till Stockholm, och vi började leta efter dörrar.

Var ska vi skicka ut Pontus Wernbloom?

Hamrén vill bevara den goda stämningen i landslaget.
Foto: andreas bardell
Hamrén vill bevara den goda stämningen i landslaget.

Äh, nånting ska vi ju ha att prata om.

Medan Milans nye prima punta tog puderdockan och premiärministerns plan från Lombardiet till Sverige kunde vi ägna oss åt att tänka på mittfältare och kval-matcher.

Det bet i huden när landslaget spelade fotbollstennis och tränade avslut (Marcus Allbäck avslutade bäst), och jag vet inte om det var den första riktiga höstkylan som satte tänderna i löven runt Råsunda, eller om det bara kändes så.

Det är nu som allvaret börjar. Det där som Olof Mellberg pratade om efter 3–0 mot Skottland, när hela Sverige skrattade och klappade sig om magen – när han sa att ”det här är en sak, det är något helt annat i skarpt läge, när det gäller nåt”.

På fredag möter landslaget Ungern, ett lag som de vunnit mot fem gånger i rad, allra oftast genom att Zlatan Ibrahimovic läst Buster-tidningar i paus och kopierat dem i den sista vibrerande sekunden. Det gäller att visa precis hur mycket träningsövningarna är värda, och hur långt Erik Hamréns filosofi sträcker sig.

Jag tycker i alla fall om hållet han pekar åt.

Spela från avspark!

I går frågade jag om hur han tänkt hålla fast vid det där modet som hans lag gick in med när de rullade ut Skottland på Råsunda. Hamrén pratade om ”att vara offensiv i sin tanke”, om, hur unga spelare på gott och ont ”inte tänker på konsekvenser”. Om konsekvensen av det är att vi äntligen fått ett lag som börjar sina fotbollsmatcher när domaren blåser i stället för efter tio minuters riskminimerande försiktighetsfotboll så har vi tagit ett stort steg redan nu.

Offensiva tankar är en sak.

Defensiva mittfältare är en helt annan.

Pontus Wernbloom var feberhängig, men Kim Källström var här – och fick svara på alla de där frågorna han inte ville ha efter Skottlands-matchen.

– Det är inte ultimat, sa Kim om konkurrenssitutationen.

Det beror ju förstås på var man står någonstans. Det finns inte en tränare i världen som inte aftonber om fred på Jorden och två alternativ på varje position. Nu har Erik Hamrén det. Erfarenheten, vänsterfoten, blicken och statusen talar för Kim Källström. Formen, det lilla spelet och insatsen mot Skottland senast talar för Pontus Wernbloom.

Men det som Kim Källström värjer sig mot är nog mer debatten än situationen.

Historien om landslagets innermittfält de senaste fem åren har låtit som en sockerstinn fyraåring i baksätet under en bilsemester.

– Kim eller Anders? Kim eller Anders? Kim eller Anders?

Kim OCH Anders.

En stunds lugn och ro, och så:

– Kim eller Pontus? Kim eller Pontus? Kim eller Pontus?

Frågorna blir jobbigare än svaren. Och det var intressant att höra Hamrén svara i går. Han sa förstås inget om hur det blir på fredag (även om jag tror och tycker att Kim Källström borde ligga närmast en plats), men han skyddade sina spelare genom att ta på sig skulden själv, genom att erkänna att han inte förstått bagaget som Källström släpat på.

– Det var kanske dåligt av mig också, sa han.

Det tycker jag inte att det var, men det är ett sympatiskt sätt att skydda spelare på. Vi fick elva år på oss att lära känna Lars Lagerbäcks alla svagheter. De största var den där försiktigheten i början av matcher – och hans kantiga sätt att skydda sina spelare till precis vilket pris som helst (”0–0 mot Trinidad/Tobago? Livet på en pinne!”).

Talangfullt Ungern

En av Lagerbäcks stora fördelar var att han vann kvalmatcher.

Hamréns nybygge spelar sin första på fredag, och de gör det mot ett ännu nyare Ungern. Om vårt nya landslag lånat näring ur ett U21 som var trea i Europa i fjol så får Ungern sitt hopp från en generation som var trea i världen samma år.

Sándor Egervári var förbundskapten för U20-landslaget som tog VM-brons i Egypten, nu har han fått ansvaret för att hålla i föryngringen av a-landslaget också. Även om Vladimir Koman, en 21-åring som spelade i Sampdorias ligapremiär i helgen, lär vara den ende U20-spelaren som tar sig in i startelvan på fredag så är det ett ungerskt lag med oerhört mycket ung talang.

Sverige har alternativen

Balázs Dzsudzsák, 23, har en vänsterfot i världsklass. Gergely Rudolf, 25, har tagit steget från Debrecen till Serie A. Under-ifrån trycker ett gäng unga spelare på, men de har inte hunnit växa ihop riktigt än.

– Vi är inget färdigt lag än, absolut inte, sa Erik Hamrén i går.

Det är sant, men Sverige är definitivt ett mer färdigt lag än vad Ungern är. Det finns rutinerade spelare som sett världen, unga spelare som är på väg att erövra den, och det finns gott om alternativ.

Det är det ena, tungt vägande skälet som talar för att det här kvalet ska starta bra och lyckligt.

Det andra?

Äh, honom sparar vi.

Nånting ska vi ju ha att prata om i dag också.