Krönika

Simon Bank

Simon Bank: Hamréns viktigaste uppgift – att lyckas med ungdomarna

FOTBOLL

Efter träningen gick Erik Hamrén bort till läktaren, för att prata med barnen som hejade, tjoade och skrek.

Rätt tänkt.

Den tyngsta frågan på vägen till EM har vi just där:

Vad ska vi göra med ungarna?

Erik Hamrén tog sig tid att prata med de unga fansen efter träningen.
Erik Hamrén tog sig tid att prata med de unga fansen efter träningen.Foto: SCANPIX

Man vinner inte kvalmatcher i tidningarna, i tv:s soffor, med buggdans, kramgoa uppvärmningsövningar eller ens med humor och ett gott humör.

Men det skadar inte heller, och när Erik Hamrén missionerar bland smågrabbarna och småtjejerna som tagit sig till Söderstadion för att se en landslagsträning kommer jag att tänka på vad Serbiens Radomir Antic sa om vad det betyder att vara förbundskapten.

– Det viktigaste en tränare gör är att sända ut ett budskap och en inbjudan till publiken, visa att var och en av dem är en aktiv del av laget. Utan stödet från nationen, utan stödet från folket, skulle vi aldrig lyckas.

Möter folket utan att fjäska

Radomir Antic åkte runt i Serbien, tränade småknattar och höll föreläsningar och lyssnade på vad serberna ville ha. En bra förbundskapten möter folket utan att fjäska, utan att tumma på sina egna idéer, och – framför allt – utan att fatta opportunistiska beslut.

– Jag är 52 år, sa Hamrén, men jag minns fortfarande hur det känns med idoler. Jag var där och bad om ursäkt för att jag inte kunde skriva autografer.

Den första, andra och tredje punkten på en landslagstränares agenda är att vinna fotbollsmatcher. Men jag tycker om hur Erik Hamrén för sig på vägen dit, värmen, den positiva hållningen. Omtanken. Nu var det ju inte så att grabbarna och tjejerna på läktaren skrek efter Sverige! – de skrek efter Zlatan! – och det kan man kanske förstå. Någon hade tagit med sig en Milan-flagga, de fick se en sliten men strålande Ibrahimovic testa taekwondo-sparkar mot Daniel Majstorovic och samspela fint med Anders Svensson.

Det som gjorde Svensson älskad

Anders gjorde en fin liten snurrskarv i tvåmålsspelet, fram till Zlatan som gjorde mål, och det slog mig att man lätt glömmer att han fortfarande har det där, det lilla briljanta spelet. Det som gjorde honom till Sveriges mest älskade fotbollsspelare när han slog igenom i landslaget.

Det finns en relevant fråga där också, för det handlar om var man befinner sig i sin utveckling.

Sverige ska gå in i ett kvalspel, och på väldigt många positioner kommer Hamrén att skicka in unga spelare som ska göra sitt första kval som ordinarie.

– Unga spelare tänker inte konsekvenser, förklarade han i måndags. De finns inga gränser uppåt, men å andra sidan finns det inte några gränser neråt heller.

Under åren då Sverige var bäst i världen på kvalfotboll vilade strategin tryggt på spelare som inte visste hur man gjorde misstag. Niclas Alexandersson satte inte en fot fel på femton år. Mikael Nilsson satte en fot fel (mot Danmark på Råsunda), och slutade direkt.

Gränsen – tydlig men osynlig

Det finns en tydlig men osynlig gräns för när en spelare blir det där som Lars Lagerbäck kallade ”funktionell”, och det är en tränares jobb att bedöma när han tagit steget över den gränsen.

Den går där Anders Svensson befann sig innan han förstod att fotboll spelas med två mål och inte bara ett (för åtta år sen), där Christian Wilhelmsson befann sig för fyra-fem år sen, Behrang Safari för två år sen.

Väldigt få lag av Sveriges klass, med spelare av Sveriges klass, har råd med spelare som bara kan en sak.

Och om vi drar den där tydligt osynliga gränsen finns det fortfarande spelare att sortera in.

Är Emir Bajrami vuxen än? Är Mikael Lustig en internationell back även på egen planhalva?

Det har ju hänt saker med dem, de är inga juniorer längre. Bajrami kom till Twente och Michel Preud’-homme sa åt honom att aldrig släppa sin motståndarback förbi sig, han är inte lika närsynt otaktisk längre och är värd sin plats i det här laget.

Lustig har det offensiva modet

Mikael Lustig gjorde årets sämsta halvlek mot FCK i Champions League-kvalet för en vecka sen – ”en katastrof” säger han – och är en lite svajigare typ än mönstereleven Sebastian Larsson. Det Lustig har är det där offensiva modet, viljan att varje gång sticka framåt och ge alternativ.

Erik Hamrén har sina val att fatta, sina misstag och sina succédrag att göra. Igår la han mest energi på att prata försvarsspel med Anders Svensson/Pontus Wernbloom/Kim Källström. Vi fick inga ledtrådar, Hamrén var mest nöjd med att de inte släppte till mer än ett skott på mål på 20 minuters övning.

Han pratar roligt, förbundskaptenen. Han säger ”hemmabana” på norska, han säger ”vi ska vara klar och fräsch” på norrländska, men framför allt pratar han om att det är hans lag som ska bestämma över den här matchen.

Det är roligt det också. Jag hoppas att han lyckas, både med ungarna och ungrarna.