Bank: Inter följer efter Milan – för att se vad som händer

FOTBOLL

MILANO. Milan spände sin Cassano-galna blick i Det Nya Inter, och undrade om de tänker vara med och leka i vår.

Inter svarade inte ”ja”.

Men de har just lovat att de tänker försöka.

Thiago Motta gjorde två mål för Inter och fixade seger för nye tränaren Leonardo.
Thiago Motta gjorde två mål för Inter och fixade seger för nye tränaren Leonardo.Foto: Reuters

Det var ett par dagar kvar till jul, vi satt på Solferino i Milanos Brera-kvarter och hade väl just hunnit fram till efterrätterna när vi såg vem som var näst sist kvar i restaurangen.

Leonardo åt snyggt, pratade snyggt, och hälsade snyggt innan han gick hem. Vi diskuterade exakt hur gammal han kunde tänkas vara nu (41) och vad som egentligen gick fel i Milan.

Bäst i världen men långt efter

Ett par dagar senare var han klar för Inter.

Det känns fortfarande lite märkligt, men i går kväll, just som det slutat regna, klev Leonardo in på San Siro för första gången som interista – och om han såg sig om kunde han snabbt se tre saker.

1. De fem fjolårspokalerna som paraderade i mittcirkeln; ligan, cupen, Champions League, italienska supercupen, klubb-VM.

2. Två banderoller i curva nord, en som tackade Benitez för allt och en som manade alla svartblå att sluta upp bakom den nye tränaren.

3. Edinson Cavani, Serie A:s bästa enmansorkan, som värmde upp för att hugga tänderna i honom.

Med andra ord:

Vi är bäst i världen, men vi ligger just nu sexton poäng efter i ligan och vi ska möta seriens bästa kontringslag. Lycka till, Leonardo. Fixa det här nu.

När Leo väl hade sett allt det där kunde han slå sig ner och ta en titt på sitt nya lag.

I Italien firade man l’Epifania i går, trettondagen då gud visar sig för människorna med allt sitt ljus, och om tidningsredaktörer satt och filade på rubriker om ”EpifanInter” så fick de bra betalt.

Det såg bra ut.

Eller i alla fall bättre.

När Leonardo skakade liv i Milan så var det med ett system som kallades 4–2-fantasia och ett fritt, flödande, brasilianskt anfallsspel. I går fick han nöja sig med att skicka ut ett 4–3–Pandev och... det är ju inte samma sak. Men det fanns spår av ett mer direkt spel, med mer fart, och när Thiago Motta djupledssprang in med 1–0 efter två minuter var det absolut ingen slump.

Napolis trebackslinje måste få hjälp av sitt centrala mittfält för att klara av den sortens löpningar, och Inter var skickligt på att hitta dem. Med Eto’o och Sneijder borta var det Dejan Stankovic som skötte de offensiva strategierna – och Motta och Cambiasso som skötte djupledshoten.

Napoli en utmaning för alla lag

Det var inga stora taktiska skillnader mot Benitez-eran, inga revolutioner. Det vi såg var energi, en Milito som var horribelt ineffektiv men ändå aktiv och full av initiativ och ett lag där spelarna rusade ut för att krama om sin nye tränare så fort som de fick chansen.

Det gick snabbt för Leonardo att vinna omklädningsrummet.

Det gick rätt snabbt för honom att vinna mot Napoli också.

Walter Mazzarris lag är en utmaning för alla motståndare, anfalls-tridenten med Hamšik, Lavezzi och Cavani är som en hockeykedja när de rusar mot mål. Oerhört konkreta och bestämda, de bara kör, och det ställer stora krav på en backlinje. Inters (med Cordoba från start och nye Ranocchia på bänken) klarade det.

Pazienza nickade in 1–1 på hörna, Cambiasso svarade med att nicka in ett Maicon-inlägg, och tidigt i andra halvlek dödade Thiago Motta matchen med ytterligare ett nickmål.

3–1, tre poäng till trippelmästarna.

Och vad betyder det?

Först och främst var det ju absolut nödvändigt, en dag när Rodney Strasser (som bar förtjusande intellektuella Malcolm X-glasögon efter matchen) och Fantantonio Cassano (som är mer förtjusande än intellektuell, hur man än mäter) ordnat tre nya poäng åt Milan, och när ett ärligt talat väldigt blekt Roma löst biljett till toppstriden igen.

Kan skymta ledaren

Men framför allt gav det gestalt åt den optimism som tränarbytet gett Inter. Leonardo har släppt in fansen till stängda träningar ute på Appiano Gentile, han har varit avslappnad och sympatisk – men en förlust igår hade dödat minsta lilla tanke på en guldstrid i vår. Nu kom istället spelarna ut och pratade om en mental revolution, och president Moratti pratade om att allt fortfarande är möjligt.

När Leonardo till slut tog sin svarta rock och sina blanka svarta skor och gick hem i natt var Inter alltjämt tretton poäng efter Milan i tabellen.

Men när den här trettondagen var över kunde de i alla fall skymta serieledarna, som en stjärna långt bort i fjärran.

De kan lika gärna följa efter ett tag och se vad som händer.