Krönika

Simon Bank

Simon Bank: Att komma hem ska vara en Zlager

FOTBOLL

MALMÖ. Vi satte oss på tåget och åkte genom höstsverige, förbi pizzerior, skogar, sjöar, löpsedlar och bleknande löv.

Vi kom fram till Malmö medan andra kom hem.

Att komma hem ska vara en Zlager.

Zlatan har fått en ny roll i landslaget.
Zlatan har fått en ny roll i landslaget.

Kim Källström spelade spel på sin iPhone, Johan Wiland pratade om hur det känns att vara förstemålvakt, Johan Elmander hade dragit upp strumporna till knäna (”franskt!”), Sebastian Larsson pratade om inlägg och Pontus Wernbloom pratade om allt med alla.

En landskamp vädrades långsamt ut, och det är klart att de njöt. Ungern-matchen var inte i närheten av perfekt, men resultatet var det. Så de kunde andas ut.

– Vi har en regel..., sa Erik Hamrén. Spelarna ska njuta i 24 timmar. Om vi hade förlorat hade de fått lida i 24 timmar.

Landslaget – ni har väl märkt att Hamrén säger ”på landslaget” istället för ”i landslaget”? – njöt, åt och satte sig i ett plan och flög söderut.

Vi tog tåget, när resan var slut så var vi framme precis där den började.

Tillbaka för att spela i Malmö

För nio år sedan lämnade Zlatan Ibrahimovic Malmö och gav sig ut på svensk idrottshistorias finaste resa sedan Gunnar Nordahl flyttade från Degerfors. På tisdag ska han spela sin första tävlingsmatch i Malmö sedan dess, och när jag pratade med Patrik Jandelin, MFF:s evenemangsansvarige, i fredags var han inte nyfiken på stämningen under matchen mot San Marino.

Han undrade hur många tusen som skulle komma för att se den öppna träningen.

Om det är svårt att förstå hur mycket Zlatan Ibrahimovic betytt för unga killar och tjejer i det här landet de senaste tio åren är det omöjligt att förstå hur mycket han betytt för den här staden. Nu är han tillbaka för att spela fotboll inför sin stad, sitt folk. Det är bara ett par hundra meter från Malmö Stadion till Swedbank Stadion, men för Zlatan är det nio år och en världsomsegling som skiljer.

”Tror det är kärlek”

Man behöver inte vara förbundskapten för att förstå vad det betyder för honom eller för hans publik, men Erik Hamrén fick en fråga om vad han förväntade sig.

– Jag tror det är kärlek, sa han.

Det tror jag också.

Själv pratade jag självbild och livslögn med Pontus Wernbloom. Tvåmålsmannen missar aldrig en chans att måla sig själv med betongpensel, att prata om att han är en brunkare och krigare som låter de andra sköta trolleriet. Det stämmer ju helt enkelt inte. Alla som sett honom spela mer än två matcher vet att han har en konstruktiv, teknisk sida också.

Så varför ljuger han?

– I juniorlaget var jag en nummer tio, det spelet finns där. Sen kom jag upp i Kongahällas a-lag som fjorton- eller femtonåring och fick så jävla mycket stryk. Då bestämde jag mig för att de aldrig skulle få sänka mig.

Aldrig låtit någon sänka honom

Pontus Wernbloom blev en hård, elak krigare. Det blev Zlatan Ibrahimovic, på sitt sätt, också. Han har aldrig varit bekväm, sällan som alla andra, men han har aldrig låtit någon sänka honom. Nu kommer han hem till Malmö med landslaget, som lagkapten och Sveriges – inte bara fotbollssveriges – största, mest självklara stjärna.

Det är ett i många delar nytt Sverige och nytt Malmö han kommer hem till. I går pratade Wernbloom om att han inte fick missa att rösta, eftersom han inte kunde stå ut med tanken på Sverigedemokrater i riksdagen. Häromåret gick SD:s invandringspolitiske talesman ut och hävdade att Zlatan Ibrahimovic inte motsvarade någon sorts bild av en svensk identitet. Det var något med kroppsspråket, gesterna, sättet att prata.

Zlatan ÄR politiken

I Malmö vimlar det av det språket, de gesterna, det sättet att prata. Det är också en stad där SD snuddar vid tio procent av rösterna. Zlatan har inte pratat om det, men i en DN-intervju med duktige Olof Peronius förra hösten fick han frågor om vad han märkt av främlingsfientlighet.

– Ibland har man känt av sådant där, men vi lever i 2009 nu. Världen ser helt annorlunda ut nu. Det är inget man kan gå runt och tänka på. Är du tillräckligt intelligent så följer du systemet. Är du lite efterbliven, är du dum i huvudet, så följer du ett annat system, sa han då.

– Men jag är inte inne i politiken, det är inget jag bryr mig om. De där hittar du överallt, inte bara i Sverige.

Zlatan Ibrahimovic är inte inne i politiken, men han ÄR politiken. I miten av 70-talet träffades en man från Bijeljina och en kvinna från Kroatien i Sverige, det är deras grabb som nu kommer hem till Malmö som ledare för vårt landslag.

Det kommer, som kapten Hamrén sa, att handla om kärlek.