Krönika

Simon Bank

Bank: Zlatan är förebilden för en hel generation spelare

FOTBOLL

MALMÖ. Han hade kunnat klippa tånaglarna och få applåder. Han hade kunnat kamma håret och få publiken att skrika.

Zlatan Ibrahimovic spelade fotbollstennis.

Snart kommer hans barn att spela i landslaget.

Nä, jag har inte för avsikt att sätta press på Vincent och Maximilian Ibrahimovic, även om Maximilian visade ett rätt lovande steg när han sprang ifrån sin mamma framför San Siros curva nord i fjol. De får göra vad de vill.

Men när Zlatan Ibrahimovic joggar in på Swedbank Stadion, knuffas lite med Lars Richt, bollar med Daniel Majstorovic och vinkar till femtusen ungar på läktarna så är tanken på barnen omöjlig att värja sig från.

När vi pratar om vilket inflytande den där egensinnige, egendomlige, enastående fotbollsspelaren har för betydelse för det här landet så är det ju fotbollsplanen vi tänker på i första hand, hans person i andra hand. Vi tänker rätt sällan på att det är nu som de första ungarna som såg honom slå igenom börjar bli vuxna. Vuxna människor, vuxna fotbollsspelare.

– Man har varit stolt över att han är svensk och har lyckats så jävla bra, sa Albin Ekdal i går.

Ekdal är 21.

– Jag minns inte så mycket när han spelade i allsvenskan, det är mer intervjuerna..., sa Emir Bajrami.

Bajrami är 22.

Startspelarna lekte

De var tolv, tretton när Zlatan Ibrahimovic slog igenom i allsvenskan, lite äldre när de såg honom erövra Europa. En del i den generationen behövde förebilder mer än andra, andra behövde dem inte alls.

Men Zlatan fanns där, och vi vet fortfarande inte exakt hur stor betydelse han haft för det här landets fotboll. Småkillarna och -tjejerna som fick med sig hans fotboll när de var sex, sju är fortfarande tonåringar. På samma sätt som Therese Alshammar och Lars Frölander är föräldrar åt en Sarah Sjöström som blev bäst i världen eftersom hon såg Alshammar och Frölander vara det så är Zlatan Ibrahimovic pappa åt alla barnen som sprungit runt och suldribblat och flip-flop-fintat på skolgårdarna och bakgårdarna och träningsplanerna över hela Sverige under hela 2000-talet.

I går var rätt många av dem på Swedbank Stadion för att se landslaget träna fotbollstennis och avslut, för att applådera och tjuta och damma av den gamla MFF-ramsan ”Super-Zlatan, klappklappklapp”.

Vi var sextusen där och vi fick en julidag, mitt i september. Solen i ansiktet, varmt som inuti ett hjärta, en dag för uteserveringar och kisande ögon.

Det var däremot inte så mycket till träning.

Startspelarna lekte, avbytarna lekte med lite större intensitet. Det intressantaste var när Kim Källström, avsiktligt, prickade kryssribban från 40 meter och när Zlatan Ibrahimovic missade en matchboll i en fotbollstennismatch mellan U21-generationen och gamlingarna och sparkade sönder nätet i den där sortens vinnarpsykotisk ilska som kan skicka en man rakt in i trubbel eller rakt upp i världseliten. Eller stundtals både och, som i Zlatans fall.

Xavi pratade om Zlatan

På presskonferensen i går frågade Gazzetta dello Sports Milan-reporter Alessandra Bocci om Erik Hamrén upplevt det andra pratat om, att Zlatan Ibrahimovic har en knepig personlighet.

– Jag vet inte vem du pratat med... försökte Hamrén.

– Kanske Pep Guardiola..., högg briljanta Bocci.

Hamrén log, och under tiden fortsatte kampen om historieskrivningen och skuldfördelningen i både Spanien och Italien.

Xavi pratade om Zlatan i El Mundo Deportivo, och berättade att skilsmässan berodde enbart på fotboll, och sa att Ibrahimovic funkade bra i omklädningsrummet. Samtidigt fortsatte Mino Raiola veva vilt mot Pep Guardiola, som var på väg att ”förvandla Ibra till en zombie”.

Zlatan allt annat än en zombie

Må så vara. I går sken solen, Zlatan var allt annat än en zombie – och Pep Guardiola var fortfarande en tränare som lett sitt lag till åtta titlar på två säsonger med ett spel som vunnit VM åt Spanien och inspirerat hela världen, inklusive Sveriges landslag. Barça har en Champions League-match mot Panathinaikos att tänka på, Sverige har en pliktmatch mot San Marino att ta hand om.

Anders Svensson joggade sig frisk i går, Johan Elmander kan spela, men Sverige skulle ha en hyfsad chans även om de ställde upp med läkaren, kocken och massören på topp.

Nu kommer de att ställa upp med Zlatan Ibrahimovic, och Malmö kommer att älska det. I går såg de honom spela fotbollstennis, sparka sönder ett nät, skriva autografer och hälsa på alla som ville hälsa.

Jag tror att han tyckte om allt, utom den missade matchbollen.