Han ska inte ge domaren möjligheten att dra rött

Bank: Mellbergs utvisning sätter den svenska kvalbåten i gungning

Olof Mellbergs tackling gav honom ett historiskt rött kort. ”Ingen spelare har någonsin blivit utvisad i en kvalmatch mot San Marino förut, och det finns en väldigt enkel anledning till det: Det behövs inte”, skriver Sportbladets krönikör Simon Bank.
Olof Mellbergs tackling gav honom ett historiskt rött kort. ”Ingen spelare har någonsin blivit utvisad i en kvalmatch mot San Marino förut, och det finns en väldigt enkel anledning till det: Det behövs inte”, skriver Sportbladets krönikör Simon Bank.Foto: scanpix
FOTBOLL

MALMÖ. Jag vet inte riktigt om man ska älska honom för det eller slå något hårt i skallen på honom för det. Olof Mellberg kom ut efter matchen, någon frågade:

– Vad säger du om situationen?

Och Olof Mellberg svarade:

– Vilken då?

Det var ju det vi pratade om efteråt – trots alla mål, trots en magisk hemkomst, trots en stundtals magnifik malmöitisk inramning. En utvisad back.

Om Svenska Fotbollförbundet någonsin får för sig att klippa ihop en pedagogisk video för att förklara var gränsen mellan tändning och övertändning går så behöver de inte jobba särskilt hårt. Det räcker med att klippa 30 sekunder en bit in på matchen mellan Sverige och San Marino och ringa in Olof Mellberg.

I mitt block står det:

”33:e minuten: Mellberg skäller ut domaren vid 30 och frispark mot sig på egen planhalva. Underbart!”.

Och på nästa rad:

”34:e minuten: Mellberg utvisad. Dobbsparkar ner Bacciocchi”.

Det var den situationen folk frågade om, Olof. Den utbredda uppfattningen i och runt landslaget var att det inte var någon utvisning (Mellberg själv tyckte inte ens att det var frispark), men en spelare som gör sin 104:e landskamp ska inte ens ge domaren möjligheten att dra rött. Ingen spelare har någonsin blivit utvisad i en kvalmatch mot San Marino förut, och det finns en väldigt enkel anledning till det: Det behövs inte.

Olof Mellbergs tackling började i vinnarvilja, men den slutade med en avstängning som sätter den här svenska kvalbåten i rejäl gungning.

Sverige tappar tryggheten

Finland åkte till Rotterdam med tre allsvenska yttrar (Kappe Hämäläinen, Daniel Sjölund, Roni Porokara) och gav Holland jobb i 90 minuter igår. Ett Robbenlöst och skadedrabbat Oranje är ingen omänsklig uppgift på något sätt, men med Mellberg borta tappar Sverige en försvarschef och väldigt mycket trygghet.

Andreas Granqvist (det var rörande att se hur glada alla i laget blev åt hans mål) är given som ersättare, han har en uppspelsfot och kan sitt Holland, men han har aldrig varit i närheten av ett lika skarpt läge. Vore jag förbundskapten hade jag ringt till Monaco och bett en trygg, formstark Petter Hansson sätta sig på bänken i Amsterdam, men Hamrén lär välja Jonas Olsson som uppbackning och det är förstås ett modigare, mer spännande val.

Men den dagen den sorgen.

I går hade vi ju faktiskt ganska roligt, ganska länge.

Zlatan Ibrahimovic möttes av ett Zlatan-hjärta, av banderoller som välkomnade honom ”himm”. Det var den gamla ”Super-Zlatan klappklappklapp!”, det var ”I love you, Ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic” och det var ”Zlatan ska himm te Malmö igen”. Det var en hel vägg av stolt skånsk kärlek, och även om Zlatan log sitt Zlatan-leende™ när han sa det så var det sant:

– Dom fick se oss. Och dom fick se majj. Det räcker.

Kim behövde bara sex minuter

Senast Zlatan Ibrahimovic spelade tävlingsmatch i Malmö, för nio år sen, mötte han AIK och var en liten glytt som gjorde ett omöjligt mål och fällde ut armarna som målgest. I går var han en världsstjärna som gjorde världens enklaste mål och fällde ut armarna i samma målgest. Kim Källström behövde bara sex minuter för att quarterback-droppa en långboll bakom San Marinos mittbackar, Zlatan stoppade in bollen i mål och hela den här himmelsblå gamla, nya, stolta stan ställde sig på tå och skrek rakt ut.

Det var ett stort ögonblick i en stor karriär. Zlatan var lite tagen efteråt, på ett sätt han sällan är.

Och hela hans lag gjorde det verkligen bra i början. Sverige drog isär San Marino, med ytterbackar (framför allt Behrang Safari) som rände fram i korridorerna och yttrar som testade backlinjen med diagonallöpningar (Emir Bajrami) och klappklappspel (Sebastian Larsson).

Efter en kvart hade Sverige 7–0 i skott, tio minuter senare hade de 3–0 i mål.

Holland kan sina svenskar

Frankrike förlorade mot Vitryssland i fredags, Skottland höll på att förlora mot Liechtenstein i går, men San Marino var klasser sämre och Sverige klasser bättre. Det var inte ens kattens lek med råttan på Swedbank Stadion, det var kattens lek med ett vitt litet sorgligt garnnystan.

Ibrahimovic (ex-Ajax) gjorde två mål. Pontus Wernbloom (AZ) ordnade ett. Granqvist (Groningen) och Berg (PSV) gjorde varsitt. Holland kan sina svenskar, de vet vad som väntar dem.

Vi vet mer nu också. Vi har sett ett lag som kan spela ett snabbt passningsspel, som har väldigt offensiva ytterbackar, och en nytänd Zlatan Ibrahimovic som kan vandra lite som han vill. Kapten Hamrén är, med all rätt, nöjd med det etablerade anfallsspelet. Han borde kanske vara lite orolig över det lite svajiga spelet i backlinjen i Ungern-matchen, men framför allt ska han och hela Sverige ägna ett par dagar åt att klappa sig om magen och läsa kvaltabellen.

En drömstart

6–0 mot San Marino. 8–0 totalt, sex poäng, ledning i gruppen. En drömstart.

– Vi ska vara glad, sa Hamrén, medan ett par hundra småungar studsade hemåt med bultande hjärtan och gula tröjor med ZLATAN tryckt på ryggen.

Det var en väldigt fin kväll i Malmö, trots allt.

TV–klipp från Sverige–San Marino