Bank: Europa byter ansikte – storklubbarna bygger nytt

BÄR MILAN Zlatans bomb till frispark gav 1–0, när Robinho nätade på returen. 2–0 satte Milans super- stjärna själv – på pass från just Robinho.
BÄR MILAN Zlatans bomb till frispark gav 1–0, när Robinho nätade på returen. 2–0 satte Milans super- stjärna själv – på pass från just Robinho.
FOTBOLL

CATANIA. Zlatan Ibrahimovic bär Milan över en kulle till, och vi lär oss något om ett Europa som byter ansikte.

Den här våren avgörs inte i straffområdet.

Den avgörs i en handfull nybyggda omklädningsrum.

På husväggen vid mitt hotell har någon skrivit, i svarta versaler strax under en fascistsymbol: Onore a Raciti. Heder till Raciti.

Jag hade inte tänkt påminna om det, men att komma till Catania är ofrånkomligen att bli påmind om Filippo Raciti, polismannen som slogs ihjäl av huliganer här för tre år sedan.

Den allra unknaste stanken av den sortens hat har vädrats ut, men att komma till Sicilien och Stadio Massimino är fortfarande en bortamatch av det allra råaste Serie A-slag som finns.

Catania kan när de vill – i går ville de mest kriga

Bortapubliken trängs in bakom hundra meter finmaskigt nät alldeles nere vid Catanias curva sud, med usel sikt. Och ute på planen sprang Zlatan Ibrahimovic och hans nya vänner rakt in i ett kärnbränsletankat fotbollslag.

Catania är ju ett av hela fotbollseuropas märkligaste klubbyggen, med en extremnischad scouting i Sydamerika plockar de in dussintals argentinare med dubbla pass (i helgen ska Saint Étiennes Gonzalo Bergessio bli klar) och ger dem chansen i Serie A. Igår var de sex stycken i startelvan, ledda av klubbens första argentinske tränare: den gamle mittfältsdynamon Diego Simeone.

Catania kan när de vill.

Igår ville de mest kriga.

Det var en hetsig, stundtals ful match. Efterslängar, gula kort, dobbar och armbågar där domaren inte såg. Om det fanns något litet utrymme att vara skapande och kvick så var det framför backlinjerna, där Mascara och Gómez (Catania) eller Robinho och Cassano (Milan) gjorde små försök.

Men det ledde sällan till något, anfallarna blev ensamma i båda riktningarna, och för Milans del var det återigen tydligt att det är svårt för dem att bygga spel utan Andrea Pirlo.

Nu fick Mark van Bommel försöka göra det, och på mindre än en timma visade han precis allt han är.

Smart? Absolut. Strategisk? Definitivt. Skicklig? I allra högsta grad.

Och lite för dumful? Jodå, det också.

Till slut stod Milan i den där tuffa miljön, på en oval 80-talsarena, med tio man, med en fientlig publik och med motståndare som både kan spela och förstöra fotboll. Vill man sätta ord på deras insats så kan man skriva att spelet hackade lite, att Zlatan Ibrahimovic knappt hade en chans första timman, att mittfältet hamnade i foulnöd och att de hade enorma problem.

Ett nytt Milan är under konstruktion

Vill man istället sätta siffror på insatsen ser det ut så här:

2–0. Tre poäng.

Milans tunga januari syns knappt i tabellen, de tar bara rygg på en stor, stark svensk som slutligen ställt sig i spetsen och axlat sitt ledaransvar.

Ett nytt Milan är under konstruktion, och det byggs med Zlatan Ibrahimovic som bärande vägg. En politiskt pressad Silvio Berlusconi har öppnat plånboken på vid gavel, Mino Raiola – med kontaktnät som spänner från Holland via Spanien till Brasilien – har gått på rea-jakt och nu står Milan med en i stora delar helt ny trupp.

De är inte ensamma i den revolutionen.

Den som ser sig om i Europa kan se en trend, att så gott som alla stora, klassiska omklädningsrum håller på att vädras ut.

Guti och Raúl har tömt sina skåp i Madrid. van Gaal har brutit upp hierarkierna i München. I Rom sitter Totti på bänken, i Turin bygger Delneri en ny Juve-stil. I Manchester sjunger Fergie’s Fledglings sina sista refränger.

Milan har i tjugo år haft ett av världens kulturstarkaste omklädningsrum, men igår var en haltande Ambrosini den ende på planen som är sprungen ur den kulturen.

Nu är det en ny tid, med en ny tränare, en ny symbolspelare och ett nästan helt nytt lag.

”Det hänger bara på dig själv”

Jag frågade Zlatan Ibrahimovic om det där i går, efter matchen.

– Milan är känt för sitt omklädningsrum, sa han. Alla som kommer känner sig verkligen hemma direkt, alla är välkomna. Det är därför det känns... inte lätt, men det hänger bara på dig själv. Som jag sa när Cassano kom, det handlar bara om vad han vill. Det finns så många som varit här länge och vet hur det funkar. Plus att dom har vunnit allt.

Det Nya Milan har inte vunnit ett dugg än. Men kvällar som den här, på arenor som den här, visar de att de i alla fall kommit en bit på vägen.