Bank: Sverige behöver en injektion som stavas F C K

FOTBOLL

AYIA NAPA. I USA pratar de om ”doubleheader”, två matcher på raken.

I kväll: Sverige B mot Cypern.

Huvud nummer ett.

Jag begär inte så mycket mer än rätt sorts svenska huvuden.

Man gör vad man kan för att roa sig under morgonträningar med landslaget. I går var det mulet på Ayia Napa, inte så att man inte såg de tomma partygatorna eller kände den sjaskiga frånvaron av en massa ännu sjaskigare närvaro – men tillräckligt för att vi skulle frysa när det blåste på uppe på kullen där landslaget fått sin träningsplan.

Vi fick alltså aktivera oss. De senaste åren har vi kört en lek, med lite olika inblandade, som går ut på att gissa resultaten i avslutsövningar.

Före inlägget eller väggspelet kommer säger man ”mål” eller ”inte mål” och så satsar man en femkrona per avslut.

I går vann jag tio spänn av Daniel Sjöberg på Eurosport, med den enkla taktiken att säga ”MÅL!” varje gång bollen närmade sig Markus Rosenberg. Det funkade fint, och det var rasande roligt att se den där slängiga spanienskåningen sätta superskott stolpe-in igen.

Det är sådana här träningar vi haft inför den här första träningsmatchen (den ingår alltså i något som heter Cyprus Cup, men den rankas betydligt lägre än både Champions League och VM och Ubbhult Cup), träningar som rört sig i utkanten av landslagsgemenskapen, där gamla nobbade och nya småpojkar slåss för att visa upp sig medan pojkarna med större, stabilare fötter checkar in på hotellet för att ta över när det vankas medaljmatcher i Cyprus Cup i morgon.

Tre spelare med rimlig chans

I morgon kommer jag att vara väldigt nyfiken på hur Johan Elmander (väl?) löser rollen som andreforward bakom Zlatan Ibrahimovic och på om Andreas Granqvist får en bättre resa än han fick mot Holland senast.

Men det är då. I kväll, mot Cypern, får vi bara se tre spelare med en rimlig chans att slå sig in i en startelva mot Moldavien i slutet av mars.

Alltså är det annat vi letar efter här, i första hand. Jag erkänner att jag kan ha lite svårt för fotbollstränare som i parti och minut pratar om ”attityd” – och Erik Hamrén är absolut en av dem. Generellt brukar tränare som pratar om ”inställning” och så göra det för att a) skjuta över ansvaret på spelarna (en tränare som inte kan motivera sina spelare borde börja med att sparka sig själv), och b) för att han inte har något annat att säga.

”Attityd” är något enkelt, okomplicerat.

– Varför tog det slut med tjejen?

– Äh, dålig inställning.

Det är liksom nästan aldrig där man ska börja.

Men ibland, och särskilt om man lyckas konkretisera begreppet, så är det ju just så – och i kväll spelar Sverige B en match där bänk- och truppspelare ska försöka se ut som att de vill och ska vara något annat.

Om Joel Ekstrand eller Martin Olsson går in och ser ut som de färskingar de är så kan de lika gärna byta om i paus och åka hem. Det Sverige behöver... inte mest, men nästan mest, är en injektion av den övertygelse som säger att ingenting är givet, att vårt lilla uppehåll i den europeiska fotbollens nedervåning bara är en renovering. Att vi är på väg upp igen, så vänligen flytta på er.

En dansk revolution

Här är ett treteckens peptalk:

F C K.

Jag hamnade på ett trappsteg bredvid Oscar Wendt, strax över Johan Wiland (det klädde mig bättre att stå så), i söndags, och hörde dem prata om den danska revolutionen som de står mitt i. Wiland har gjort en oerhörd säsong och är så bra att han hade varit etta i landslaget redan nu om det vore lika lätt att peta en målvakt som en vänsterback. Wendt är bra nog för att mellanklubbar i Serie A ska cirkla i allt snävare cirklar runt honom.

Framför allt har de lärt sig att inte vika ner blicken.

När Barcelona kom till Parken högg FC Köpenhamn tänderna i dem, när Chelsea gör det om två veckor får de inget gratis.

– Vi kan slå alla hemma på Parken, sa Wendt.

– Vi känner att vi har chansen, sa Wiland.

De menar det, de tror på det, de står inte och väntar.

I kväll möter ett svenskt b-lag Cypern i en turnering som inte betyder ett skvatt. Men vi gör det med spännande spelare som behöver visa att de är spännande spelare.

Att de menar det, tror på det, inte står och väntar.