Bank: Champions League-hymnen sitter i väggarna på San Siro

FOTBOLL

MILANO. En tv-revolution gjorde Milan störst i världen. En tv-revolution gjorde Tottenham minst på skolgården.

Ikväll brakar två motpoler in i varandra på San Siro.

Champions League börjar nu. Jag tänker inte se smällen på tv.

Eftersom det fortfarande är vinter ligger den lombardiska dimman sådär lågt som ingen annan dimma ligger, men inte värre än att Harry Redknapp och William Gallas helt säkert noterade de där minnesplaketterna som sitter ovanför ingången till San Siros vip-avdelningar.

Atene, Manchester, Vienna... alla de där platserna där AC Milan blivit europamästare.

Det här, Champions League, är Milans bakgård. Champions League-hymnen sitter i väggarna på San Siro, den ekar mellan betongen. Här bor il più titolato al mondo, klubben som säger sig ha flest titlar i världen.

I kväll får de besök av en klubb som behöver en karaoke-maskin för att ens kunna nynna med i den där hymnen.

Det slumpar sig så att jag möter Tottenhams spelarbuss just när de anländer hotell Melia, ett par insparkar bort från San Siro. Gareth Bale är inte ens med, Luka Modric kan inte spela. Jermain Defoe är sist av bussen. Aaron Lennon ser ännu mindre ut på nära håll. Jamie Redknapp sitter i lobbyn och väntar in Peter Crouch som ska intervjuas av Sky Sports.

En ny brottningsmatch

För Zlatan Ibrahimovic är det här ytteligare en brottningsmatch med demonen han döpt till Den Där Jävla Champions. För Tottenham är det första gången på nästan 50 år som de spelar slutspel i en mästarcup.

– It’s going to be really, really difficult, säger William Gallas. Det kommer att bli väldigt, väldigt svårt.

Sen säger han exakt samma sak fyra gånger till.

– Det kommer att bli väldigt, väldigt svårt.

Champions League är Milans turnering, den som klyver klubbens DNA-spiraler kommer att se en bild av pokalen med stora öron. Men vad betyder det, egentligen? Hur tungt väger erfarenheten, egentligen? Vad är skillnaden mellan att spela borta på Stamford Bridge eller borta på San Siro?

Gallas har varit här förut, med Chelsea och Arsenal. Jag frågar honom.

– Milan har en annan stil, säger han. Serie A-klubbar är annorlunda, mer taktiska. Vi måste vara koncentrerade i 90 minuter, för plötsligt kan de skapa en målchans. Tränaren och spelarna som har erfarenhet måste prata om det.

System mot attityder

Ett par timmar tidigare har Zlatan Ibrahimovic suttit ute på Milanello och sagt samma sak. En svensk går in i den här matchen som Milans självklare ledare, och han har har lyft fram Milans rutin som en ”stor fördel”.

Det här är en match mellan mästare och nykomlingar, en match mellan system, en match mellan attityder.

Framför allt är det en match mellan två klubbar som hamnade på helt olika sidor när den moderna fotbollen rullade in över Europa för snart 20 år sedan.

Stod i ett hörn

AC Milan plockades upp av Silvio Berlusconi, en fotbollsfurste som före alla andra förstod vilken politisk och ekonomisk kraft som fanns i den nya tv-marknaden. Milan blev hans politiska trampolin, Berlusconi blev Milans sportsliga trampolin. Tillsammans blev de störst i Italien, Europa, världen.

Samtidigt stod Tottenham inför samma revolution – och valde fel.

När engelsk fotboll bytte kläder och namn, när Premier League öppnade dörrarna mot världen, stod Tottenham i ett hörn och tittade ner i marken. När lokalkonkurrenten Arsenal plockade in visionären Arsène Wenger markerade Tottenham stenhårt mot vad de uppfattade som märkliga utländska influenser.

Historien straffade Tottenham lika hårt som den belönade Milan.

Kamp om tiden

2011 sitter jag och hör Harry Redknapp säga att himlen är den enda gräns som finns för Spurs som klubb – medan Milan redan har sin postbox där uppe.

Ikväll går Allegris och Zlatans Milan ut för att visa att de är ett lag som verkligen har vad som krävs för att spika upp en ny plakett utanför San Siro.

Det kommer att bli en fantastisk fotbollsmatch.

Först och främst kommer vi att få se en kamp om tiden. Även om Allegris Milan är ett annat än det mästerliga Ancelotti-Milan så är det fortfarande ett lag vars största kvalité är deras hypnotiska förmåga att kontrollera rytmen i en match, att de kan sänka och höja tempot som de vill tills motståndaren räknar fel.

Tottenham är motsatsen, ett lag med en enda växel. Englands svar på Napoli. Senast de spelade här, mot Inter, släppte de in fyra mål före paus och gjorde tre mål – med tio man – efter paus.

Milan vill inte ha den sortens match ikväll. De vill ha en match de kan kontrollera, en match som definieras av ett stängt mittfält och dueller mellan Zlatan Ibrahimovi? och Spurs mittbackar – för den sortens match vinner de, på ren kvalité.

Jag tror att det blir just så, men det finns inga garantier. Tottenham kan spränga Milan i bitar på kanterna, avsaknaden av Pirlo och Cassano kan göra att avståndet mellan backlinje och anfall blir för stort för Milan.

Tottenham rusar in underifrån, Milan promenerar in ovanifrån. Milan är en stor klubb som just ska få veta om de har ett tillräckligt bra lag, Tottenham är ett bra lag som just ska få veta om de är en stor klubb eller inte.

Vill man förstå varför det blivit så behöver man se 20 år tillbaka i tiden.

Vill man se hur det går räcker det att titta in på San Siro strax före klockan nio.

FAKTA

Tre frågor till Bank

Hur slutar matchen?

Det känns märkligt, med tanke på Milans skadekris, men osäkerheten är ju ä n n u större hos Spurs. Milan behöver ha en ledning med sig till London och jag tror de får det: 2–0.

Hur lyckas Zlatan mot Tottenham?

Jag är inte ett dugg orolig över hans form, däremot kan han drabbas av att varken Pirlo eller Cassano kan bygga anfallen. Men, äh, han brottar ner Dawson och gör ett av målen.

Vilka vinner CL?

Barcelona. Varför? Tja, om vi nu inte känner till vare sig lottning eller psykologi så får vi väl helt enkelt utgå ifrån att det bästa laget vinner. Och de heter FC Barcelona.