Krönika

Simon Bank

Jakten på Milan

Bank: Laget kan känna doften av Javier Zanetti

Hakar på i toppen Inter är återigen hack i häl på Milan i Serie A. Men i dag kan de röd-svarta rycka tilll sig en fempoängsledning igen
Hakar på i toppen Inter är återigen hack i häl på Milan i Serie A. Men i dag kan de röd-svarta rycka tilll sig en fempoängsledning igenFoto: Foto: AP
FOTBOLL

MILANO. Jagad på gatan, jagad i tabellen, jagad så att den vadderade tronen börjar se knölig ut.

I dag fyller Silvio Berlusconi 25 år som Milan-president.

I går besökte jag ett Milano som jagar.

Lösa fragment studsar fram mellan väggarna så man hör dem redan på avstånd.

– Ruby... giustizia... Mediaset... berlusconismo...

Väl framme på Piazza San Babila ser jag Piero Ricca, välkänd politisk aktivist och journalist, hålla ett uppeldat tal. Han talar högt, rytmiskt, i en italiensk retorisk tradition. Det är rätt svårt att inte dras med.

Demonstrationen har rullat igång över internet, ett hundratal har slutit upp med flygblad och banderoller som kräver Silvio Berlusconis avgång:

La legge è uguale per tutti! Lagen är lika för alla!

Premiärministern har större problem än livliga demonstrationer i centrala Milano. Är det inte utnyttjande av en minderårig prostituerad så är det olagligt utnyttjande av ställning. Och är det inte lagen så är det laget. Är det inte ministeriet så är det Milan.

Det är längesedan Berlusconi var så beroende av en framgång, något annat att peka på. ”Il Cavaliere” red ut sina politiska stormar i höstas, ledde ligan och log i varenda tv-kanal som finns. I gårdagens Gazzetta dello Sport lyfte man fram ministerns 25-årsjubileum med Milan. Han tog över 1986, långt innan bunga-bunga var ett begrepp. Och, slår det mig, långt innan de flesta av bunga-bunga-tjejerna var födda.

Fotbollen har varit en fristad, en garanti för att framgångssagan ska leva vidare.

Och nu... är han hotad där också.

Inter, Leonardos nya PazzInter, har trampat på alla pedaler som finns. Det har gått sex veckor sedan jag satt på San Siro och såg Leos debut som blåsvart tränare. Då låg Inter sexton poäng efter Milan. I går var jag tillbaka och såg dem kapa avståndet till ynka två poäng.

Grundkompetent Cagliari

När Milan går in till matchen i Verona i eftermiddag är försprånget inte större än att de kan känna doften av Javier Zanettis superpomada om de vänder sig om.

Våren tar sina första små trevande bebissteg i Milano, till och med på kvällen var det varmt nog för att sitta med uppknäppt jacka och titta på fotboll.

Fyra dagar efter tryckkokarstämningen under Milan–Tottenham var det en annan sorts match, med annan publik och andra sorters lag.

Donadonis Cagliari är i stort sett samma som det som Allegri lämnade. Oerhört grundkompetent, med flera offensiva lösningar. De har Cossus ögon, hans högerfot på fasta situationer, de är starka i luften och har Biondini som gillar att skjuta från distans.

Skicka ut Milan eller Juventus eller Roma (i år) mot dem, och de kommer att hantverksgräva fram en knapp 2–0-seger över 90 minuter.

Inter? Inters hantverk ser annorlunda ut. De mejslar inte ut 2–0-segrar med maskinell pregnans. De byter chanser, släpper till fem bakåt och skapar tio framåt och hoppas att det ska räcka.

I går gjorde det det.

Det var ingen av Inters bättre matcher. Houssine Kharja tog emot en snabbt slagen frispark, sköt och tryckte in sin egen retur. 1–0 efter sju minuter. Cagliari ville ha det till offside, bollen tog på Ranocchia innan den gick in.

Full storm i straffområdet

I första halvlek får Inter matchen, mycket tack vare sina offensiva ytterbackar (Nagatomo, Maicon) som får 30 meter gratis eftersom Cossu fuskar lite defensivt och Cagliari blir underlägset på mittfältet. I en timme har Inter hyfsad kontroll på matchen, sedan är det som om de bestämmer sig för att försvara utan att komma ihåg hur man gör. Huvudlösa bollförluster i dumma lägen, dåligt positionsspel, Ranocchia ser mjuk ut och varenda Inter-spelare fattar felbeslut (utom Javier Zanetti då, han vet inte hur man fattar felbeslut).

Till slut blåser det full storm i Inters straffområde. Donadoni byter in den belgiske supertalangen Radja Nainggolan, ökar trycket ett snäpp till. Leonardo står vid sidlinjen och vevar så att hans tunna Armani-slips fladdrar.

Men de överlever. Det blir 1–0, de förtjänar det knappt.

Leonardo pratar om trötthet efteråt, men där Milan ser ut som ett tryggt men lite fartfattigt lag är Inter något annat. Bättre när de är bra, mycket sämre när de är dåliga. Men framför allt är de nu bara två poäng efter i tabellen, och i dag leder Zlatan Ibrahimovic ut Milan på ett själlöst men svårspelat Stadio Bentegodi i Verona.

Milan kommer att gå in med en Berlusconi-signatur på tröjorna, för att hylla en president som gjort dem till en av världens allra största fotbollsklubbar – men de kommer också att gå in med den lite obekväma känslan hos den som är jagad. På allvar.